Jag tänkte uppehålla mig lite längre vid lämplig Halloweenläsning, mest för att jag känner att fyra raders fredagsfråga inte är i närheten av tillräckligt utrymme för att diskutera frågan på ett vettigt sätt. Egentligen vänder jag mig lite emot tanken på att begränsa skräckintaget till en enda dag om året – jag konsumerar ju, som ni vet, skräck och gotik året runt. Samtidigt är jag tjusad av idén med att läsa säsongsbetonat, följa litteraturen in i årstiderna, och just i oktober/november har jag ett gäng böcker jag läser om mer eller mindre varje år. Flertalet av dem faller in i kategorin ålderdomlig skräck av det klassiskt gotiska snittet, gärna med haunted house-motiv också. Jag tokromantiserar ju läsfåtöljsläsandet, lite så som det framstår i början av andra kapitlet i Arthur Machens långnovell ”The Great God Pan”: en muntert sprakande brasa, mätt mage, en butelj rödvin inom bekvämt räckhåll… och i denna idylliska scen introduceras något hotfullt och skrämmande. Visst passar den klassiska spökhistorien, gärna signerad någon av herrarna James, perfekt in i bilden?
Flera av mina Halloweenfavoriter hittar ni i intervjun som Jessica gjorde med mig förra året vid den här tiden, pre-Bokhora (det är svårt att tänka sig en sådan tideräkning nu) men här kommer en liten kompletterande lista över litteratur som gör sig särskilt bra en blåsig Halloweenkväll i den där läsfåtöljen jag alltid tjatar om. (Jag har rätt nyligen blivit med läsfåtölj för första gången i mitt vuxna liv, därav fixeringen.) Flera av böckerna tänker jag ta med mig till landet, där jag ska ha en liten läsfestival hela helgen – i en läsfåtölj med den där muntert sprakande brasan i bakgrunden och skogen, den mörka, farliga (man har väl sett ”Twin Peaks” ohälsosamt många gånger) bakom knuten.
”The House” – Bentley Little. Bokus interruptus (ursäkta det grammatiska lustmordet) i mitt fall; jag minns att jag tog med boken som Stephen King läste i samband med Olyckan till vårt bokkollo i mars men lade åt sidan. Jag hade precis läst flera Bentley Little-romaner i rad och kände mig lite mätt på slem och allsköns perversioner, men nu så! Haunted house-tematik + det där Bentley Littleska röjet borde vara en perfekt ekvation.
”American Gothic Tales” av Joyce Carol Oates (red). Det här, mina damer och herrar, är en alldeles ypperlig introduktion till den amerikanska skräckgenren. Vår älskade Lady of Dark Letters lotsar oss från Washington Irving och Nathaniel Hawthorne via Edith Wharton till Stephen King och, förstås, Joyce Carol Oates själv. Perfekt att läsa i ett sträck alternativt blädderläsa de berättelser man är sugen på just nu. I helgen kommer jag att hoppa direkt till Charlotte Perkins Gilmans psykologiskt präglade novell ”The Yellow Wallpaper”, tror jag. Varför? Kingen råkade nämna den i sitt efterord till ”Just After Sunset”, need I say more? Missa inte heller Oates’ briljanta fördord, där hon resonerar kring den amerikanska gotikens rötter.
”Loop” – Koji Suzuki. Japansk högteknologisk skräck av mannen bakom ”Ring”-böckerna. Gillar ni konspirationsteorier, mystiska forskningsprojekt och romaner som utspelar sig i New Mexicos öken är det här något för er.
Och så slutligen två säsongsrelaterade boktips som är garanterat fria från gengångare, slem, blod och gotik:
”Körsbär i november” är en relativt sen Maria Lang-deckare (1975) men håller ändå hyfsat hög klass. Puttrigt, stämningsfullt och spännande när Christer Wijk kämpar mot klockan med ett tjugofem år gammalt brott som är på väg att preskriberas. Dessutom utspelar den sig under Allhelgonahelgen.
”Hallowe’en Party” av Agatha Christie. Hercule Poirot och Christies alter ego Ariadne Oliver på Halloweenparty, behöver jag säga mer?
PS: JoÖ, så klart att man kan komma dragandes med ”Jurkyrkogården”! En av Kings allra otäckaste och skräckligaste romaner, ju – om än kanske inte den med flest litterära finesser. Visste ni att Stephens fru Tabitha blev så illa berörd när hon läste ”Jurtjurkogården” att hon bad sin make att inte ge ut den? Han lydde och förvisade den till skrivbordslådan… i alla fall i ett par år.
16 kommentarer
John Grishams senaste »Den samvetslöse« är rysligaste rysaren just nu. Trevlig läshelg!
Jurtjyrkogården är utmärkt läsning.
Men Den Förskräckliga apan alternativt Majsens barn eller Jerusalems lott är ännu bättre att kura ihop sig med i helgen, tycker jag.
Sedan måste jag nämna Ray Bradburys Oktoberlandet som absolut given allhelgonaläsning. Skräck, fantastik och vidunderlig skönhet.
Rekommenderar boken;
Katalina möter Micke, en erotisk roman som finns på vulkan.se.
Den är bara..så…*roodnar*…bra
Wampyren (1843) av Victor Rydberg
är Sveriges första vampyrroman.
Yvonne Leffler berättar om den och andra svenska skräckromaner på
http://www.litteraturbanken.se. Litteraturbanken är en ideell förening där bl a Svenska Akademien är medlem. Sökordet är översikter (eller något liknande). Här finns tips på massor av svenska skräckromaner.
Svenska Ak. har bestämt en kärlek till skräckberättelser – det var ju inte längesedan John Ajvide L, fick Ak.s fina pris.
En engelska skräckroman från tidigt 1800-tal som är mer aktuell än någonsin i vår genmanipulationsepok och som nyligen kom ut i en vacker utgåva är skriven av tonåringen Mary Shelley: Frankenstein eller Den moderne Prometeus.(Finns också som LL.)
Sedan tycker jag att den svenska ungdomsromanen ”Allhelgonaoffret” är en lämpligt obehaglig natthögläsningsbok denna helg medan den stackare som lyssnar tänder ljus i en pumpa och tuggar fradga.
Åh, ”Körsbär i november”! Attans köpstopp, den finns inte på biblioteket här och jag vill ju läsa den NU! ;)
Nå ja, jag hade ändå inte kunnat läsa den NU, för om jag ska beställa den så tar det ju ett tag innan den levereras hur som helst.
Bah, köpstoppet fick ryka (tillfälligt), jag har ju faktiskt läst ”Körsbär i november” redan så ”att läsa”-högen ökar ju faktiskt inte av att jag beställer den.
The yellow wallpaper är fantastisk, en riktig pärla, alla borde ta sig tid (dvs en halvtimme, den är väldigt kort) att läsa!
Oh, The yellow wallpaper är så bra. Läste den i tidiga tonåren och letade sedan i åratal efter den (jag mindes förstås varken författare eller titel). Och när jag sedan hittade den i vuxen ålder var den minst lika bra.
Klassikern The yellow wallpaper – en av världens bästa noveller- finns att läsa på nätet.
Den ÄR otäck!
Jag vill tipsa om min (och Donna Tartts) favorit Shirley Jackson. Hon är en författare som använder små medel för att skrämma sina läsare. Framförallt vill jag rekomendera romanen Hemsökelsen (The haunting). Kanske den elegantaste spökhistoria som skrivits. Stephen King har kallat romanens inledning för det bästa som skrivits inom skräck och jag är böjd att hålla med.
Jackson är nog mest känd för novellen The lottery. Jag bjuder på en länk så ni själva kan se hur blodisande Mrs Jackson kunde vara.
http://www.americanliterature.com/Jackson/SS/TheLottery.html
Shirley Jackson är fantastisk, love her! Har du läst We Have Always Lived in the Castle, Vilse?
JoÖ är också ett stort Jackson-fan, har jag för mig.
Helena: Visst har jag läst den och även The sundial. Jag har en trevlig volym i hyllan som heter The masterpieces of Shirley Jackson. Den innehåller ett urval av novellerna, The haunting of Hill house och We have always lived in this castle. Dessutom ett underbart förord av Donna Tartt som gick på collage i Bennington där Jackson bodde. Jag kan varmt rekomendera den boken som intro till Jackson.
Nån dag ska jag leta rätt på hennes övriga romaner.
Kuriosa: Jag hittade en Jacksonbok på ett antikvariat för några år sen. Det är en dubbelvolym som innehåller Mitt liv bland vildarna och Mina små demoner. Det är myspysiga, humoristiska betraktelser om hennes liv som småbarnsmamma och hemmafru. Längre ifrån The lottery kan man knappt komma.
Åh, ägnade en stund i förmiddags åt The yellow wallpaper och säger yes, jag har inte tappat förmågan att bli skrämd. Jäklar så otäck. Och tackar stjärnorna för vitvita väggar!
Visst ÄR den creepy, Jessica? Jag fick bokstavligt talat kalla kårar. Och visst måste Joyce Carol Oates ha inspirerats till sin mer gotiska stil av Charlotte Perkins Gilman? Radbrytningarna, skiljetecknen, utropstecknen, det där överspända, lätt maniska….
PS: Gissa vem som har gul tapet i vardagsrummet….?
Ja! Jag kände igen stilen, Bellefleur – trots sin tjocklek – påminner en hel del om den här novellen, faktiskt.
Skrämsel gör sig allt finfint i små doser. Här kunde jag slänga i mig varenda liten stavelse i det tempo den är tänkt att läsas i: maniskt, rusande. Och ett plus: man hinner aldrig bli irriterad på att hon inte bryter upp från sin tillvaro. Mot slutet – när hon förlikar sig med rummet och inte vill ut – sympatiserar man fortfarande med henne. I romanform hade hon sannolikt hunnit bli mindre sympatisk, och alltså situationen mindre skrämmande.
Oh no, gula tapeter. Men inte mönstrat och med galler för fönstren (är förresten inte det en konstig detalj?) hoppas jag!
Eller hur? Bellefleurs berättarteknik känns väldigt Yellow Wallpaper-inspirerad. (Gud, jag måste få tag på hela Gothic Saga-serien, varför måste den vara så svårtillgänglig?).
Och nej, inga mönster, inga galler. Som tur är. :)