Ännu mer prissnack

Det är verkligen högsäsong för litterära utmärkelser just nu. Större delen av veckan har ju vikts åt nobelprisspekulationer, och nästa vecka – på tisdag, närmare bestämt – utses årets vinnare av Man Booker Prize. Tidigare års Booker Prize-vinnare heter bland annat Michael Ondaatje, Margaret Atwood, Arundhati Roy, Ben Okri och Kazuo Ishiguro - mmm, flera Helenafavoriter där. I’m a Booker Prize kinda gal, helt enkelt. Just nu läser jag en av kandidaterna på årets korta lista, Sebastian Barrys ”The Secret Scripture”. Jag gillar. Massor! Det där karakteristiska Booker Prize-språket* – en slags poetisk lätthet, genuint hantverk, vackert och tillgängligt på en gång - finns där, och historien om en kvinna som tillbringat större delen av sitt liv inspärrad på mentalsjukhus griper tag från första sidan. En regelrät recension kommer snart. Med lite tur hinner jag även läsa mitt andra Booker Prize-inköp, ”The Clothes on Their Backs” av Linda Grant. Jag stod i valet och kvalet mellan den och ”The Northern Clemency”, men när jag skummade igenom baksidestexten och tog in orden ”red brick mansion block”, ”Marylebone Road” och ”shy, bookish girl” var saken biff.

* Ja, det finns en viss likriktning bland pristagarna såtillvida att många av vinnarna är oerhört stilistiskt medvetna och att man erfar en särskild känsla när man läser dem som jag tror har just med språket att göra, men annars brukar Booker Prize-juryn pricka in läsvärda författare från olika länder (alla de gamla brittiska kolonierna brukar vara representerade), män och kvinnor, svarta och vita, straighta och queera.

Om ni som jag gärna läser ny engelskspråkig skönlitteratur är Booker Prize-kandidaterna ett hett tips. Jag har sällan blivit besviken, oavsett om det handlar om vinnare, långlistor eller kortlistor.