Att hinna läsa på jobbet
Snart måndag igen. Arbete och plikter. Har du problem med att du inte hinner läsa tillräckligt mycket på jobbet? Detta kan vara en lösning (men miljökämpen i mig skriker ju av fasa) :
”Hank Neary was an avid reader. He arrived early in his brown corduroy coat with a book taken from the library, copied all its pages on the Xerox machine, and sat at his desk reading what looked to passersby like the honest pages of business. He’d make it through a three-hundred-page novel every two or three days.”
Från ”Then we came to the end” av Joshua Ferris. En roman om ett kontor och de som arbetar där. Den är berättad i vi-form! Det stöter man ju inte på så ofta. Rättare sagt, nästan aldrig. Jag var skeptisk, men på något sätt funkar det. Läs ett utdrag här.
Alla
Aha! Där ser jag en marknad för e-böcker.
Smart, om än lite omständligt. Kanske något att ta efter, hehe.
Finns ju någon tjänst där man får ett kapitel av en klassisk (där copyrighten gått ut) roman per epost varje dag. Sitta läsa epost är ju alltid ok :)
Bok i handväskan och långa toalettbesök har jag hört talas om att folk har sysselsatt sig med också…
Haha, själv har jag en jättemysig läsfåtölj med kudde och pläd bredvid skrivbordet på jobbet. Jag ska ju läsa på arbetstid.
Apropå vi-form. Alejandro Leiva Wengers titelnovell i samlingen Till vår ära är skriven i vi-form. Där funkar det fantastiskt bra.
Hm, vi har en regel i antikvariatet där jag jobbar med halvlön för lästid om man är ensam i butiken, något jag av nån märklig anledning (pliktkänsla?) aldrig utnyttjar.
Leiva Wengers novell är ett suveränt exempel på vi-formen, tack för påminnelsen Asalun. Det finns något ganska ”vicious” i vi-formen när den förutsätter att någon hålls utanför den, modern i novellen om jag minns rätt. Jag föredrar det framför romaner med ett vi som har som funktion att innefatta läsaren eftersom det ofta resulterar i motsatsen.
Ibland finns det stilla stunder i informationsdisken, då är det bra att ha en bok till hands, men alltid när man lyckats efter en halv sida försjunka in i fantasins värld, kommer det någon och alltid med samma kommentar och alltid med samma lite bitska tonfall,
- Jaha, här behöver man inte jobba inte!
På vägen till jobbet i dag lyssnade jag ut Karin Fossums Den som älskar något annat. På lunchen läste jag ut Åsne Seierstads Ängeln i Groznyj. På fikarasten satt jag ute i solen och läste några sidor i Nick Hornbys Slam.