Två saker jag har funderat på i samband med Nobelpriset.
1) Finns det överhuvudtaget någon (svensk) som har läst Adonis? Jag hör bara talas om honom i prisspekulationerna en gång per år, men aldrig annars. Har aldrig sett en enda bok av honom någonstans eller träffat på en enda människa som läst honom. Mystiskt.
2) Hur, och hur mycket tränar Horace på att få till bra språkuttal? Han läste ju prisnomineringarna på svenska, engelska, tyska, franska och ryska (eller hur?). Och det lät ganska bra! Har han någon coach? Vem översätter motiveringarna? Hur går det till, så att de inte ska läcka menar jag?
66 kommentarer
1) Jag har läst Adonis…
2) Horace har gått Tolkskolan och drillats i ryska, har för mig att han kan några fler språk också; tyska och franska är ju kultur-Europas viktigaste språk tillsammans med engelskan och engelskan talas ju av alla.
Jag har inte läst Adonis och kan inte minnas att jag någonsin sett en bok av honom. Vad gäller Horace har jag sett honom på tysk TV och då talade han utmärkt tyska. För ryska gäller tydligen samma sak (se föregående kommentar), och jag skulle bli förvånad om han inte är lika bra på franska också. Han är bra på språk helt enkelt — förmodligen översätter han motiveringarna själv? Och får dem kanske granskade i förekommande fall?
Men kära nån, du arbetar i ett nätsammanhang, om du söker på Adonis ser du ju genast allt som finns publicerat på svenska. Du kan inte mena allvar med din fråga. Eller?
Är det barajag som tycker hans engelska uttal är aningens överdrivet? Jag skrattar högt när jag tänker på oxforduttalet av ”Haaarold Piinter”.
Ja, Thomas, jag menar allvar med min fråga. I jämförelse med många av de andra förhandstippade är Adonis väldigt osynlig i de lässammanhang jag ingår i. Recensioner, bloggar, tips från bekanta, liknande.
Tolkskolan förklarar ju en hel del!
Jag tror att Horace står hela förmiddagen framför spegeln och övar på sitt tal. Han är ju inte så lite överdriven. Hans varv på alla språk är nästan det roligaste av allt med tillkännagivandet. Han ser dessutom ut på lite olika sätt beroende på vilket språk han pratar. Liksom en annan mimik. Det kanske han också fick lära sig på tolkskolan.
Johanna, då tackar jag för ditt svar och slutar läsa er blogg, ditt svar ger precis det jag fruktade: en oerhört djup brist på kunskap, nyfikenhet och lockelse till bildning, och jag antar att du blir matad med sked och alltid får ditt serverat på silverfat i ditt bibliotek. Vad är det för recensionr och bloggar du läser, om de kunnat förbigår Adonis? Ack ack ack…
Thomas, om det faktum att jag inte läst något av eller om Adonis är så avskräckande för dig, så tänk på att en av de fina sakerna med vår blogg (enligt mig) är att vi är 5 st. Låt för all del inte min stora brist på kunskap, nyfikenhet och lockelse till bildning hindra dig från att läsa de andra fyra här.
Vilse och Cecilia: Horace låter inte ett dugg fånigare eller mer onaturlig än alla de svenskar som försöker låta amerikanska men inte lyckas (och det är många…)
Thomas: Även om man tar reda på hur mycket av Adonis som givits ut på svenska så vet man ju inte hur många — och framför allt vem — som läser honom. Och det talas verkligen inte mycket om honom. Men varför svarar jag på din kommentar egentligen? Du läser ju inte den här bloggen längre… kunskap eller brist på kunskap, man ser i alla fall tydligt vem som är mogen och inte mogen…
Jag läser Adonis. Han var t.o.m. i Stockholm förra året och pratade på stadsteatern. En vän till mig hade sedan middag där han var gäst. Jag hade turen att få honom till bordet och han var en otroligt spännande man. Över huvudrätten berättade han att han bland annat brevväxlar lite sporadiskt med Salman Rushdie. Han lovad också att om han någon gång får nobelpriset så skulle han komma tillbaka till skärholmen och äta middag med oss alla igen. Som vi drömmer om att han ska få Nobelpriset efter detta. :)
Det viktigaste kanske inte är hur många svenskar som har läst Adonis? Vi är ju överhuvudtaget inte så många i ett globalt perspektiv och priset ska inte gå till den som läses av flest personer i Sverige. Det är ju en av de bra sakerna med priset, att det får folk att läsa sådant som de annars aldrig skulle ha läst. Bokhororna är överlag ganska euro/anglo-inriktade, så det är kanske inte så konstigt att du/ni inte har läst honom, men å andra sidan har ni väl läst annat istället. Och nu har ni Adonis (och många andra) kvar att upptäcka. Kul, va?
Och för övrigt så kan jag säga att det är jättelätt att hålla tyst när man vet vem som ska få priset. Det är så roligt när journalister ringer och frågar en om vem som ska få det och man får humma och håa och låtsas att man inte har någon aning…
Adonis var på bokmässan förra eller förrförra året, vill jag minnas. Jag såg honom inte (vad jag vet, för jag vet inte hur han ser ut), men jag vet att jag höll i någon av hans böcker i svensk översättning.
Ja det är faktiskt jätteroligt att upptäcka dem som har fått priset, även om jag ibland tycker att de inte är särskilt bra. ;) Le Clézio gillar jag dock skarpt, hittills. Och nu när flera här har skrivit om Adonis får jag lust att upptäcka honom också, om han nu får priset eller inte… Och det är ju bra. :D
En människa som älskar god litteratur vet också vem Adonis är.
Dessutom kan han ofta många språk och talar dom ofta.
(Horace Engdahl) alltså detta är en bildad man.
Men idag är man inte särskilt litterär. Det är den nya ofta inte så svåra litteraturen som det pratas om.Tyvärr
Så fyll en mission ni bokhoror fortsätt att föra fram den betydande litteraturen.
Den som gör att man ser saker och ting ur fler perspektiv än sitt eget.
Anna GC: Bra inlägg. För mig är spekulationerna kring vem som ska få priset roligast. Det ger mig möjlighet att hitta författarskap jag kunnat missa annars. Jag är tex väldigt tacksam att Ladbrokes placerade Les Murray så högt förra året. Hade de inte gjort det hade jag nog aldrig hört talas om honom. Jag må jobba på bibliotek men mina kunskaper om australiensisk lyrik är begränsade :)
Jag hade nog aldrig läst varken Bei Dao, Adonis eller Ko Un om de inte så ofta varit omnämnda som favoriter till priset.
Le Clezio kände jag till men hade inte läst än. Nu ligger Afrikanen högt på min att läsa lista.
Nobelpriset är inget annat än en läsrekomendation från extremt kunniga människor.
Alltså, allvarligt talat – hur kan man racka ner på folk för att de inte har läst nånting av en obskyr författare, även om denne författare har figurerat i nobelprissammanhang?? Det är bara ett sätt att försöka vara prettokulturell. ”Men HERREGUD, HAR du inte LÄST honom??? JAG har minsann läst ALLA hans verk och hans inköpslistor också – nu FÖRSTÅR jag inte hur du kan kalla dig LITTERATURINTRESSERAD. Du är uppenbarligen FÖR DUM för att kunna tillgodagöra dig denna FIIINA kultur.”
Är det nån mer än jag som blir vansinnig på den attityden? Läs och låt läsa…
Jag hoppas förresten att herr Nydahl skämtar.
Jag har aldrig ens hört namnet (förutom i mytologin), än mindre att han varit nobelpristippad. Inte tänker jag skämmas för det heller, hur trist vore det inte att redan känna till alla och inte kunna göra nya upptäckter? Han är ju dessutom arabisk poet och utländska nutida poeter är väl generellt mer okända än sina romanskrivande kollegor? Att ta sig namnet efter en grekisk gud känns lite lamt, men jag googlade ändå på Adonis och fick fram en bra SvD-intervju från oktober 2007.
Thomas: Jag trodde du som bland annat jobbar på den enligt mig mest prestigelösa och läsvaräda kultursidan i landet hade lite öppnare sinne än så!
Namnet hade ju redan läckt, se på oddsen hos engelska bookmakers. Tror inte han hade varit så nerspelad om något inte redan kommit ut.
Jo, jag har läst Adonis. Faktiskt samtliga de (åtta, tror jag) böcker som finns på svenska, både poesi och essäer. En alldeles förträfflig poet. Men han utkommer ju (liksom Le Clézio) på ett litet fattigt förlag (Alhambra) vars regelbundet konkurshotade utgivning inte brukar hårdlanseras med affischkampanjer i bokhandeln, precis. (Hur mycket Le Clézio brukar man se i bokhandeln, för övrigt?) Och det är väl knappast någon unik situation för poeter på småförlag. Men nog brukar Adonis få ganska utförliga och ansenliga recensioner när hans böcker kommer ut på svenska. Det är väl kanske en fråga om intresse: det verkar som om bokhororna inte är poesiläsare i någon större omfattning. Eller har jag missuppfattat något?
Börja gärna med ”Sånger av Mihyar från Damaskus” om ni tänker läsa honom.
Och Martina: vad är det som avgör om en författare är ”obskyr”? Att du inte har hört talas om honom, eller vad? Adonis är, med världsmått mätt, en oerhört mycket mer känd författare än de flesta som bokhororna diskuterar på sin sida. Han är förvisso svårläst ibland, men obskyr kan jag inte förstå att han skulle vara. Tacksam för definition.
Thomas Nydahl! Vilken kille! En sann elitist helt utan täckning och insikter. Om vi skulle ta och göra en undersökning bland svenska läsare skulle vi med största säkerhet upptäcka att Adonis inte finns bland de 100 eller ens 1000 mest lästa författarna. (Det här är inte en kritik av Adonis, jag har inte läst honom, men han är säker bra.) Jag skulle tippa på att hans böcker säljer i ett par hundra ex, om ens det.
Att Thomas så kategoriskt kan avfärda en annan människa för att den personen inte umgås i kretsar där man diskuterar Adonis över eftermiddagskaffet visar att han är en liten, liten man. Det måste vara ensamt i din värld Thomas. Och för guds skull akta dig för alla de där andra människorna som inte delar dina erfarenheter, din livsåskådning, som inte ser ut, talar och tänker som dig. Med vänner som dig behöver litteraturen inga fiender.
Puss & kram
Hej H, hej och hå!
Thomas inlägg härovan handlar, i min läsning av hans ord, inte om vilka kretsar någon umgås i.
Utan om vilka recenisoner och bloggar man väljer att läsa.
Det är ju en helt annan sak.
För övrigt är det så intressant med kommentarer på gator, torg, bibliotek, bokhamdlar och bloggar runt de olika Nobelprisen.
För egentligen är det ju mycket enklare för gemene man att orientera sig om vilka världsnamn vi för ögonblicket har inom t ex fysik än vilka världsnamn vi har inom skönlitteratur.
Ändå har jag aldrig hört någon som kritiserar Svenska Akademiens val av fysikpristagare med åsikter som ”tänk att de alltid ska välja någon som jag inte känner till” –
en kommentar som i olika varianter ofta drabbar valet av litteraturpristagare. (Elfride Jelinek t ex.)
Jag har förstås både läst och sett honom :) Han är fantastisk. När han läser sina dikter sugs man in i en förtrollad värld. Men arabiskan är jag inte så hemma i, ändå, tyvärr.
Jag tolkade inte Johannas fråga som vilka kulturskribenter som läst Adonis och alltså skrivit om honom utan vilka ”vanliga bokläsare” (här kan man om man vill infoga valfri utsaga om min elitism) som gjort det. Det är ledsamt nog sannolikt få. Poesi läses ju ytterst lite i Sverige och ännu mindre översatt sådan.
Jag tillhör förstås delvis den första kategorin, men jag har absolut läst och jag älskar Adonis! På en bokmässa för ett par år sedan råkade jag av en slump äta frukost vid samma bord som både honom och Tranströmer, som känner varandra, och jag satt där stjärnögd som en annan idoldyrkare och kunde knappt få fram ett ord på svenska och än mindre på franska. Han hade några otroliga läsningar där också. Han ges som någon redan skrivit ut av Alhambra, som ju är ett litet förlag som inte direkt hamnar i skylten på vanliga bokhandlar tyvärr (dessutom skulle volymerna faktiskt kunna vara vackrare). Om man är intresserad av poesi så rekommenderar jag honom varmt.
Att Svenska Akademien inte får kritik för sitt val av fysikpristagare skulle ju annars kunna bero på att det inte är Svenska Akademien utan Kungliga Vetenskapsakademien som bestämmer vem som ska få Nobelpriset i fysik.
Jo, appropå ”nätsammanhang” så tyckte jag bara att det var lite roligt att Thomas Nydahl på sin egen blogg har hela 2 kommentarer på sina utkastade frågeställningar angående Nobelpristagare, medan Johanna nu har 25 kommentarer…
men är det inte lite mellodisfestival över Nobelpriset? Det är alltid ”fel låt vann” på rundfrågningarna efteråt
Lena: du tar mitt inlägg ytterst bokstavligt. Jag förstod mycket väl att det handlade om bloggar och kultursidor, men också det är en form av gemenskap, ett utbyte av meningar – ett samtal över eftermiddagskaffet.
Jag förstår inte alls hur du menar när du skriver att det är lättare för gemene man att ha koll på världsnamnen inom fysik än inom litteraturen. Jag är rädd av vi är få som har sådan järnkoll på den avancerade vetenskapen, förmodligen ännu färre än de som läser Adonis. Är det inte precis tvärtom? Litteraturen är tillgänglig för oss och just därför kan vi ha insikter och åsikter om Akademins val. Hur många har egentligen kompetens att bedömma fysikpristagarnas värdighet?
Yennooo: Det är väl inte så konstigt. Slänger man ur sig en inte så genomtänkt fråga (”Finns det överhuvudtaget någon (svensk) som har läst Adonis?”) får man fler svar och kommentarer av människor som tycker sig ha något att tillföra. Så brukar det vara på de flesta bloggar tycker jag, att ju mer välskrivet och välformulerat ett inlägg är, desto färre kommentarer får det…
Av ren nyfikenhet: hur mycket poesi läser/köper bokhororna? favoritpoeter?
Och jag ser fortfarande fram emot en bra definition på en obskyr författare…
Innan Svenska Akademien gör sitt slutgiltiga val av vem som ska få årets litteraturpris så har de ju tagit in cirka 700 (har jag för mig) förslag från hela världen. Jag är så pass välutbildad som man kan bli i Sverige när det gäller kunskap om litteratur, men jag tror att jag inte är ensam om bland andra som disputerat i ämnet litteraturvetenskap i Sverige att t ex aldrig ha läst en rad av en nutida kinesisk poet. Det finns förstås massor av fantastiska kinesiska poeter!
Jag tycker att Svenska akademien under senare år har gjort goda val när det gäller litteraturpriset. Jag är glad att jag inte har järnkoll – ingen vidare koll alls egentligen – på världens författare. Jag är så tacksam att jag p g a nobelprisutdelningar kommit att se Jelineks pjäser och läsa Coetzee och Pamuk.
Det hade inte blivit av annars i mitt korta liv.
Leve (den samlade) kunskapen!
Very good point H! Så är det ju. Om litteratur är det lättare för alla att tycka. Vi har ju en relation till litteraturen som inte alls liknar den vi (dvs gemene man) har till den avancerade vetenskapen.
Det som slår mig är att folk tolkar in Johannas fråga om folk känner till Adonis som att hon avfärdar hans författarskap eller vill kokettera med att hon inte hör talas om honom. Det ser jag inte någonstans att hon gör. Det är ett enkelt konstaterande, utan några som helst värderingar (värderandet står helt klart de andra för, gärna i kombination med att DE minsann… så att alla ska få veta hur litterära de är). Men också i mina (tydligen då illitterata) sammanhang nämns han aldrig annat än de första veckorna i oktober.
Det kan ju bero på att jag inte läser så väldigt mycket poesi som någon påpekar här i kommentarsfältet. Jag skulle gärna vilja läsa mer, men jag har svårt att hitta rätt med poeterna. Det är sällan som någon fastnar ordentligt och jag är lite lat ibland och ger lätt upp letandet.
Johannes, jag kan inte tala för mina bokhorekolleger eftersom jag inte har memorerat hur deras bokhyllor ser ut, men jag läser gärna poesi. Sylvia Plath, Ted Hughes, Emily Dickinson, Christine Falkenland, Anna Jörgensdotter, ee cummins, Edith Södergran och Johannes Anyuru är några poeter jag har hemma i bokhyllan och ofta läser om. Jag är också väldigt svag för Pablo Neruda. I år har jag här på Bokhora recenserat nyutkommen lyrik av bland andra Anna Hallberg och Mia Ajvide. Och för att förekomma den invändning som jag vet kommer dyka upp: ja, jag är medveten om att utomeuropeiska, icke-engelskspråkiga poeter inte är särskilt välrepresenterade i min bokhylla. Det kan delvis förklaras genom att jag läst engelsk litteraturvetenskap i såväl Sverige och England och har naturliga band till den engelskspråkiga världen. Däremot vill jag hemskt gärna få bättre koll på poesi bortom Norden, USA och Storbritannien, så hit me! Kanske borde jag läsa Adonis t ex?
MEN, jag vill verkligen understryka något som de andra bokhororna har påtalat flera gånger: att detta är något vi gör ideellt, på vår fritid. Följaktligen blir vår läsning – och vårt skrivande – styrt av vår personliga smak. I mitt fall är jag hopplös anglofil och oerhört intresserad av engelskspråkig litteratur över huvud taget. Engelskspråkig litteratur behöver för den sakens skull inte innebära något slags ensidigt WASP-perspektiv, se bara på Salman Rushdie, Arundathi Roy, Jhumpa Lahiri och Ben Okri, för att nämna fyra av många ofantligt begåvade författare som skriver på engelska. Det här är författare som förtjänar att lyftas fram (fastän de knappast kan beskyllas för att vara obskyra) och läsas av alla som älskar vacker språkbehandling och sinnlig gestaltning.
Jag kom ifrån ämnet lite, märker jag, men din fråga angående poesi har i alla fall besvarats.
Johannes: Nu svarade jag ju delvis på din fråga, men om jag ska definiera det ytterligare så ja, jag köper och läser relativt lite poesi. Och även här blir det mycket svenska mer eller mindre nutida kvinnor – Sonja Åkesson och Anna-Greta Wide till exempel – men den mesta poesin jag konsumerar är faktiskt gamla latinare. Eftersom jag är en gammal latinare själv. Så har jag i några år nu jobbat med en översättning och egen modernare tolkning av Ovidius ”Konsten att älska”. Fast den har tyvärr fått ligga ganska ensam sedan jag började med bokhora. Av de 120 böcker jag har läst i år tror jag det bara är två poesiböcker. Och den procentandelen stämmer rätt väl med hur det brukar se ut för mig.
Johannes: Mja, ett av bloggens syften är väl att den ska läsas och kommenteras av många? Jag menar, vad fyller den annars för funktion mer än att personen bakom den får utlopp för sin narcissism? En bra blogg främjar det goda samtalet. Det goda samtalet undermineras av elitistiska kommentarer från folk som tror sig vara mer kulturella eller litterata än andra.
Här tycker jag Bokhora fyller sin uppgift alldeles utmärkt bra, de inspirerar till läsning och diskussion! Den som är ute efter annat bör söka sig annorstädes (precis som Thomas ju oxo kommer fram till själv…).
JoÖ: Kul! Quam desidero translationem tuam postero tempore legere!
Yennooo: Läsas, ja. Kommenteras, inte nödvändigtvis. Min favoritblogg tog för en tid sedan bort kommentarfunktionen helt. Funktionen som alternativ informationskälla tycker jag är den viktigaste, och den hänger ju inte på kommentarerna. Inte för att för den skull förringa vikten av det goda samtalet. Men antalet inlägg säger ju i sig inget om hur gott samtalet är.
Det här var ju riktigt roligt! Tänk så känsliga en del (ämnen) är… Jag tycker iallafall att du,Johanna, var väldigt modig som helt sonika skrev det som så många av oss – som trots allt älskar litteratur (detta begrepp behöver väl icke nödvändigtvis innebära att man är intresserad av ALL världens litteratur och kultur…?) tänkt. En eloge till dig.
För övrigt är väl ”Adonis” ändå en ganska fånig pseudonym..?
Kinesiska poeter? Man behöver inte ha koll på kinesiska poeter för att ha en hyfsad uppfattning om vilka som är aktuella för priset. Rent statistiskt bör man läsa in sig manliga europeiska författare. Om man tvunget vill blicka utanför Europa ska man koncentrera sig på författare som verkar inom en europeisk tradition. Heltäckande är det inte, men kolla alla tidigare pristagare och se hur många som kan sorteras in i den här fållan.
Ylva: Jag tycker det är en rätt bra pseudonym. Har jag fattat det rätt så är det inte menat att hänvisa till skönhet utan till återfödelsemotivet i Adonismyten. Adonis (poeten) använder det rätt ofta i sin lyrik.
Ylva: Han var 16 år när han började skriva under den pseudonymen, så det kanske kan vara förlåtet…
Jag förstår inte inställningen att man ska läsa Nobelpriskandidater enbart för att Ladbrokes lägger fram dem på en lista: man ska väl läsa litteratur som man gillar, oavsett om de eventuellt kommer att få priset, eller läser man för att få säga: ”Ha! Han (mindre ofta: hon) har jag läst, minsann!”? Nä.
Jag har läst Adonis, och jag har ingen uppfattning om han ingår i S.A.s lista, men han är bra, en fascinerande poet, som skriver fantastiskt vackert. Sigrid Kahle har skrivit fina introduktioner till hans författarskap, det är bara att läsa.
Och det är ingen fånig pseudonym, mannen har stor humor, och har givetvis läst Shelleys dikt: han är mindre ensidig än vi är, som har så svårt att ta till oss det som inte är västerländskt (allra helst amerikanskt).
Vad som är fånigt är väl i stället att raljera över den som visar prov på genuin bildning, och tycka att det är elitism. Låt S.A. utse vinnarna, och om det är en ”obskyr författare” säger det oftast mer om den som säger så än om det egentliga förhållandet.
Om alla ska bli nöjda får de väl ha omröstning, skicka sms, och låta Joyce Carol Oates vinna det ena året och Tomas Transtömer nästa. Då blir alla nöjda, typ.
För övrigt tycker jag att Göran Hägg borde utses officiellt till hedersbokhora, han är så härligt anti-pretto. Han har en Jackie Collins-roman med i sin bok om 1001 böcker man måste läsa innan man dör. Hans urval blir så mycket mer trovärdigt för det (det är oxå det fina med bokhora) då vet man att han antagligen inte rekommenderar någon roman som han egentligen inte gillar bara för att den är ”finlitterär”.
Jag håller med dem som har kommenterat ordet ”obskyr” – folk tenderar ofta att säga att en författare är helt okänd när de själva inte har läst honom/henne fast det egentligen är så att han har miljoner läsare. Då blir det litet löjligt. Och till Bernur: man ska läsa böcker man gillar, men man vet inte om man gillar en bok eller författare förrän man åtminstone har läst litet av honom/henne, och då kan ”tipslistor” kring Nobelpriset vara bra som hjälp att hitta något utanför sin vanliga bekvämlighetszon.
FAST —
eftersom jag en period var kollega med Göran Hägg i Umeå – och vet vad som fanns på hans tid där på kurslistorna i litteraturvetenskap-
så tror jag att Jackie Collins-romanen är en av det det tiotal böcker som docent Hägg tagit med i sin bok som exempel på populära böcker som INTE är det han kallar kvalitetslitteratur.
Uppfattade inte du det så, Helena B?
(På 1980-talet var det väldigt vanligt att en Jackie Collinsroman fanns med på litteraturlistor i ämnet litteraturvetenskap som ett ex på FLN-litteratur, d v s Flärd, Lidelse, Njutning.)
Jag har svårt att tro att just GH är så väldigt ”härligt anti-pretto” (om jag nu förstår vad anti-pretto innebär. Det gör jag kanske inte)
Inte Helena B, men förnamnet stämmer. :)
Jag har inte läst Göran Häggs bok (än!) men på DN-artikeln lät det som om Hollywoodfruar var med på listan över de 1001 böcker man ska läsa innan man dör, inte på den betydligt kortare listan över böcker man kan skippa. Tyckte också det var uppfriskande! Allt man läser behöver inte vara kvalitetslitteratur; det finns plats för lite (eller mycket!) FLN under en livstid.
Han säger också ”jag behöver inte låtsas vara fin” och har på listan över ”onödiga” böcker listat såväl Dan Brown som Elfriede Jelinek. Hedersbokhora låter bra tycker jag!
Det handlar inte om att ”raljera över de som visar prov på genuin bildning” för min del, det handlar om hur dessa så kallade bildade personer bemöter de som de inte tycker är lika bildade. Det är ju elitism. Det står jag för att jag tycker. Om t ex Thomas hade sagt (som många andra ju faktiskt gjorde) att han vet många i SIN omgivning som gillar Adonis och tipsat om ingångar som du också gjorde Bernur, så hade det varit en helt annan sak. Men istället får Johanna veta att hon matas med silversked, är djupt okunnig och obildad och diverse annat och så tackar Thomas för sig. Är inte det elitism så vet jag inte vad som är elitism.
Ladbrokes lista är väl snarare ett sätt för många att hitta till den bra litteraturen än att kunna säga att man har läst något. Så tänker jag. Att det är bra att den finns, för många upptäcker (som t ex LKE har kommenterat här) många nya, stora och riktigt fina författarskap tack vare Svenska Akademiens förkärlek för obskyra vita manliga europeer.
Håller med Johanna. Är det någon som raljerar så är det väl Thomas. Och är det han som påstås visa prov ”genuin bildning”? Jag har inget emot elitism i sig, man ska hylla och lyfta fram det som är bra, och jag är övertygad om att Svenska Akademin är mer än väl lämpad för sin uppgift. Det de sysslar med är en form av elitism. Det blir däremot farligt när man börjar se ner på människor som man inte anser ha samma bildning som en själv. Då lever man i en sluten värld, självtillräcklig och isolerad – knappast förutsättningar för något som jag skulle vilja kalla genuin bildning. Det TN visar prov på är i mina ögon raka motsatsen till ”bildning”.
Min bild av Akademin är däremot att de har extremt bra koll, är öppna och intresserade av världen. Därför tycker jag att det är lätt att acceptera deras val av pristagare, även om jag inte riktigt förstår hur de tänkte när det gäller Jelinek.
Johanna Ö och H: Ja, och så är det lite skrämmande att en person som Thomas som arbetar med litteratur
a) inte kan läsa ett enkelt blogginlägg — klara brister i läsförståelse, hur klarar han att läsa poesi, eller för den delen en roman?
b) avfärdar en inom den svenska litteraturdiskussionen viktig blogg, till synes för all framtid, p.g.a. ett (1) inlägg som han dessutom missförstått.
I övrigt: trevligt med den här diskussionen! Både vad gäller hyfs inom litteraturdiskussionen och Adonis, som faktiskt verkar vara intressant. Finns det smakprov av hans poesi online, tro?
Som sagt, tänk så känsliga en del är… Och framför allt lättprovocerade!
Rave on!
Johannes: ”obskyr” är ett ord som jag använder ganska ofta i olika sammanhang, och ska i det här sammanhanget tolkas som ”en författare som väldigt många (även litteraturintresserade) människor inte har läst eller rentav inte hört talas om”…
Och jag har hört talas om honom, men är inte så intresserad av poesi.
Ja, men det är ett svårt ord att slänga sig med, och det används lite lättvindigt. Vem är det som avgör vad ”väldigt många” inte har läst eller hört talas om? Eller vilkas åsikter som skall räknas in bland de väldigt många? Går man till sig själv och sin närmaste bekantskapskrets får man kanske inget tvärsnitt av vare sig landets eller världens befolkning…
Och om den mest kände nu levande författaren på världens femte största språk (och Sveriges tredje största språk!) är obskyr, vem är då inte det? I så fall är sannolikt alla svenska författare, kanske med undantag av Strindberg och Lagerlöf, obskyra.
Jag har läst Adonis – han finns på varje välsorterat bibliotek.
Adonis är en Pizzeria i Trollhättan.
Eller?
Jag vet att tingen inte lyssnar, men
jag uppmanar dem ändå
att vara med vid ordens bröllop.
Hur ofta har jag inte täckt
över den döda tidens grav
med min svepning!
Hur många gånger har jag inte sjungit
för det som ordens hjord har vilselett
vid stigens början!
Eller samtalat med tingen
för att överföra mina sorger
till intigheten – förbunden av en tråd
med orden
i vetskap om att tingen är nycklar
som bara öppnar ord.
Adonis, ur ”Näset”, övers Hesham Bahari.
Oh tack! Det gav verkligen mersmak. Tar mig nog en tripp till biblioteket imorgon…
Sweet! Tack Bernur. Man blir ju bara mer och mer nyfiken på honom, faktiskt.
Du milde… Jag har varit i Norrköping på en skola hela dagen och kom hem nu och såg alla kommentarer här. Imorse när jag åkte var det ”bara” 17 st. Intressant diskussion!
Min poäng var alltså inte att raljera över min okunskap, eller att visa mitt förakt för alla som läser/känner till Adonis, eller att klaga på de val Svenska Akademin gör. Jag fattar inte hur T.N m fl kan läsa in SÅ mycket i det jag skriver. Jag fattar inte heller hur en (1) författare jag inte känner till eller hör ngt om automatiskt gör mig till en obildad människa utan lockelse till bildning. Första reaktionen var att börja rada upp alla prestigefyllda författare jag faktiskt har läst, men sen… Det finns ju fortfarande tusen till som jag inte har läst, och som T.N säkert skulle kunna dänga mig i huvudet med. Och då var det på med dumstruten igen. Tillbaka till pekböckerna för mig. (Som jag lånar på biblo, ni vet!) Det kändes inte som så stor vits att gå in i en sån diskussion, och dessutom hade han ju lämnat bokhora för att aldrig mer återvända vid det laget.
Dessutom känner jag mig inte det minsta dum för att jag missat Adonis. Hör och häpna!
Chockerande upplysning nummer två; det var väldigt länge sen jag kände mig dum för att jag inte hade läst något visst. Som Anna GC sa i ett tidigt skede här, har man missat X så har man väl fått Y istället. Exakt så! Ni som har läst Adonis har fått fina upplevelser av honom, jag har fått det av andra.
Och var någonstans säger jag att jag ska sluta läsa? Läsningen pågår ju hela tiden! Bara för att jag idag inte läst tex Le Clezio betyder det inte att han är för evigt struken från min lista.
En bra bok talar till en; man känner igen sig, eller man lär sig något om sig själv, eller man får tvätta sitt huvud och fylla det med rena och fina tankar, eller man blir bara road och underhållen. Oavsett vad, det är därför jag fortsätter läsa hela tiden. Jag vill ha den här kicken. Och det är därför jag INTE känner mig dum för att jag missat X eller Y. Tro mig, jag har fått så otroligt mycket ut av all min läsning genom hela livet! Fin och ful och hög och låg. Det är därför jag vill att fler och fler ska läsa mer och mer. Och det är därför det är så roligt att prata om böcker med andra. Människor som hittat en pärla och bara måste få berätta om den… såna samtal skulle jag vilja ha hela tiden! Det handlar inte om att viss litteratur ska vara fin och rätt, utan det handlar om det där magiska att man hittar en bok som talar till just en själv. Då blir det alltid bra.
Jag inser givetvis att T.N med fränder kommer att tycka att det här är det värsta lågkvalitativa flummet de någonsin hört, men varsågoda. Jag fortsätter beta mig igenom mina titlar och ha stort utbyte av dem, med andra bokhoror och kommenterare och vänner, och jag är väldigt väldigt nöjd och stolt över det. Ibland diskuterar vi Nobelpristagare och ibland Mats Strandberg och ibland Harald Rosenlöw Eeg. Den ena boken hakar i den andra och så håller det på. Någon gång någonstans kanske jag hittar fram till Adonis. Vem vet. Jag kommer iaf inte att ha tråkigt på vägen dit.
Och alla som missat Morrison, Strandberg och Eeg, ett stort grattis! Ni är inte idioter! Ni har bara några finfina upplevelser framför er, om och när ni har lust!
Fint skrivet Johanna! Jag ska också sluta skämmas över att inte ha läst allt och börjar vara stolt över det jag har läst. Och börjar glädjes över alla de böckerna jag kommer att få läsa i framtiden.
Heja Johanna L!
Från intervjun med Alan Bennett:
”I’ve stopped feeling ashamed that i haven’t read all Jane Austen or Dickens. I haven’t seen all Shakespeare, but i suppose that every reader feels they don’t quite come up to scratch. If they feel that they are a very accomplished reader, then there’s something wrong. Every good reader should be doubtful about themselves. ” – Alan Bennett
Johanna, jag tror att det var sättet du formulerade frågan på som fick diskussionen att braka igång. Det låter onekligen litet som att du tror att ingen i hela världen läser honom. Hade du formulerat det på ett annat sätt hade vi fått en annan diskussion istället. Men så är det när man skriver, särskilt korta texter, det blir många missförstånd.
Jag känner också en person som går omkring och ständigt är ledsen för allt han inte kommer att hinna läsa innan han dör, han påstår att han skäms över det. Men det är ju helt meningslöst. Dock är det ju lätt att bli frustrerad när man jobbar på bibliotek…
Nå, redan i den femte kommentaren förtydligar JoL vad hon menar – att han är helt osynlig i de lässammanhang hon ingår i. Men det hjälpte ju inte ett smack, det blev bara etter värre.
Och de flesta som läser på den här sajten är ju vana att läsa och tolka texter, jag tycker snarare det känns som att man tolkar det lite som man vill att det ska vara. Man vill missförstå, vill att bokhororna ska vara ignoranta idioter.
[…] bokhora stormade det ordentligt häromdagen när JoL undrade varför man aldrig hör talas om Adonis annat än i Nobelprissammanhang. (Jag känner bara till Adonis från den grekiska mytologin, men förstår efter lite googlande att […]
Det var sakta men säkert på väg mot diskussionen vad ”riktig litteratur” är, och det finns förvånande nog en hel del människor som anser sig veta det. Jag gillar era svar, book-hookers.
Om man är sugen på att läsa arabisk poesi – vilket faktiskt inte är så omöjligt som det kanske kan låta – rekommenderar jag Mahmoud Darwischs diktsamling Mural, som finns i finfin översättning av Tetz Rooke. Problemet med poesiöversättningar är ju att ganska mycket ofta försvinner på vägen, rytm, alliterationer etc., inte minst när det handlar om översättningar från arabiska som står så långt ifrån svenskan. Men jag har läst tillsammans med både Adonis och Darwisch och det har fullständigt öst energi ur dem (tyvärr gick Mahmoud bort för några månader sedan). Det är poesi som vill något, som vill förändra, upplysa, riva ner, bygga upp.
Dessutom pågår just nu flera intressanta översättningsprojekt av ny, ung arabisk poesi. Förhoppningsvis kommer flera av dessa ut i bokform!
För mig handlar bokhora.se om nyfikenheten till böcker och läsning. Och har man inte har läst något av det som diskuteras så lockar det till läsning – det vill säga så långt ifrån det där vanliga besserwissrandet som litteraturbranschen är så full av. Mer sånt, säger jag. Och sätter man tänderna i bra arabisk poesi längs vägen så är det ju bara en bonus. Om inte, så finns en massa andra intressanta böcker att gå igång på.