Barbara/Ruth har Sverigekoll
Glad påsk, kära Bokhora-läsare! Jag påsklovslyxar med kaffe, saffransbulle - ingen lussekatt, det vore lite väl vårfientligt även om snön tynger ner granarna utanför fönstret som vore det julafton, utan saffransbröd format som en vanlig kanelbulle med mandelmassa och pärlsocker, mmm! – och ”Lögnernas labyrint”. Barbara Vine-festivalen fortsätter, med andra ord. Märkligt sammanträffande: båda de Vine-böcker jag hunnit med än så länge har Sverigeanknytning! I ”Gräshoppan” möter vi neurotiska fd au pair-flickan Liv från Kiruna, och i ”Lögnernas labyrint” heter huvudpersonen Kerstin Kvist. När jag bodde i London kändes det ibland som om jag mötte fler svenskar än engelsmän på gatorna, så det kanske inte är så underligt att svenskar fått en central roll i flera av Vines böcker. Ändå blir jag, van som man är att som svenska reduceras till en blond, yppig och slampig Inga (en gammal anrik vanföreställning som tack vare Victoria Silvstedt lever vidare in i 2000-talet), glad över att Barbara Vine (egentligen Ruth Rendell) har en sådan koll på Sverige. Namn, platser, lärosäten, seder och vanor, allt känns äkta och genomtänkt. Någon som vet om Ruth Rendell har någon koppling till Sverige?
Alla
Hon är halvsvensk; mamman var från Sverige.
Aha, jag anade nästan att det var något i den stilen. Visserligen är som sagt svenskar ett vanligt inslag i London, men hon kändes lite väl initierad i svenska seder och vanor. Tack för info!
Det finns en gammal svensk översättning av Ruth Rendells ”The secret house of death” där alla namn och platser har överförts till svenska motsvarigheter, t ex Ålsten. Den som vill veta mer kan leta upp Karl G Fredrikssons artikel om boken i deckartidskriften Jury nr 2 1980. Jag har artikeln därhemma, ifall någon vill att jag ska kolla upp mer detaljer om boken.
Mattias B: Åh, coolt! Kolla gärna upp om du vill. :)
Ruth har en del goda svenska vänner. Därav de många Sverigeanknytningarna i hennes böcker. :-)
Nu ni, nu har jag kollat upp Ålstens-boken. Den heter ”Huset mitt emot” och kom ut på Åhlén & Åkerlunds 1970 som en ”romansuccé ur Husmodern”, så den hade troligen gått som följetong där. Översättaren finns inte angiven och det är väl lika så gott med tanke på att romanen är nedkortad med runt 40% jämfört med originalet ”The Secret House of Death”. Miljöskildringar och annat stämningsskapande har rykt all världens väg, vilket blir ganska brutalt när det ändå handlar om en psykologisk kriminalroman. Överhuvudtaget är det deckarintrigen som fått stå tillbaka när den litterära häcksaxen har farit fram, så att bokens kärlekshistoria istället får stå i centrum i den svenska översättningen.
Men observera att översättaren dock har lagt till vissa meningar som inte finns i originalet, mestadels av typen: ”Så kunde de inte heller ana att de var två om att mot sin vilja bli indragna i något som de skulle gett vad som helst för att få slippa…” Ruth Rendell må ha svenska vänner och släktingar, men jag hoppas att hon inte förstår vårt språk. Sådant lidande önskar man inte någon författare.
Det som gör boken speciell och i översättarhänseende till ett unikum i Ruth Rendells produktion är att alla personnamn och geografiska namn har ”översatts” med svenska dito. Redan på första sidan: ”Mannen var mörk, kraftigt byggd och såg inte illa ut. Han kunde kanske vara ett par och trettio år. Han körde en halvgammal Amazon, som han parkerade på Körsbärsvägen i Ålsten, precis utanför Nords villa.”
Ålsten heter i originalet Matchdown Park (ett fiktivt område) och Körsbärsvägen är Orchard Drive. Eftersom hela den här bloggkommentaren ändå bygger på en artikel ur deckartidskriften Jury nr 2 1980 kan jag lika gärna citera några rader ur Karl G Fredrikssons text rakt av:
”Shopping i Harrow har blivit NK! North Circular Road har blivit Tranebergsbron. Berkely Square har blivit Birger Jarlsgatan? En rätt sofistikerad bar i Soho har blivit Dambergs pub.
Namnen på de medverkande har förstås försvenskats. North har blivit Nord, Townsend-Törnberg, Lady Maskell-friherrinnan von Graan och kommissarie Ulph har fått efternamnet Ulfsson istället.”
Vidare så diskuterar de i originalet t ex huruvida en person eventuellt kan vara från Devon, med tanke på en viss dialektal dragning ditåt. I svenska översättningen har det kort och gott blivit gotländska.
Och Beatrix Potter räknar man inte att de svenska läsarna ska känna till, så där står det istället Nalle Puh i den svenska boken.
Man kanske inte ska kalla det här för översättning egentligen. Massaker är ett bättre ord.