”Bedragen” – Katerina Janouch

Dagarna innan bokmässan tillbringade jag en kväll med att baka bröd och läsa Katerina Janouchs senaste bok ”Bedragen”. Jag hade medvetet avstått från att läsa från början, jag kände mig inte särskilt sugen på att dras in i ännu en serie. Men så plockade jag med mig den från kontoret ändå. Mest för att jag gillar Katerina. Hon är en sådan parant kvinna, stark. Med åsikter. Jag gillar det. Hon är inte så medhårs (och så har hon snygga klänningar vilket hon återigen bevisade när vi krockade i hallen på en fest på bokmässan. Damn!). Och då brukar det bli bra, undantaget ”Våta spår” som jag inte alls gillade.

Nå, det var en bitsk sågning av boken i DN som gjorde mig mindre sugen också, inte bara att det skulle bli en serie i flera delar. Hursom. Jag bakade och läste som besatt mellan degjäsningarna. På något vis passade aktiviteten extra bra. För barnmorskan Cecilia Lund är ju en ganska vanlig fyrabarnsmamma i ett vanligt radhusområde. Inte för att det kändes som om hon hade så mycket tid över för bakning, men ändå. Hon jobbar natt för att få ihop det med familjen, maken John och de fyra barnen. Det är lite sådär fiskpinnar och potatis, snoriga bråkiga barn och hopplös snygging till man. Som kan åka till LA på tjänsteresa (han är fotograf) när andan faller på. Som rentutav kanske får för sig att vara otrogen. Och så dyker ett okänt barn till John upp och då ställs allt på ända för Cecilia.

Det Malena Rydell kritiserade boken för, var att det handlade om manshat. Att män är djur som inte håller snoppen i styr. Men jag tycker inte det stämmer! För mig handlade det så väldigt tydligt om bådas roll i att äktenskapet gick sönder. Jag tycker John visade mycket närhet och ömhet för Cecilia men att det var hon som låste sig och inte kunde prata. Som fick den vassa rösten som yttrade de gnälliga kommentarerna. Man behöver ju visserligen inte springa ut och vara otrogen bara för det, men nej, jag kände inte att det handlade om konceptet ”Alla män är talibaner” här.

Och så tyckte jag mycket om beskrivningarna av livet på förlossningsavdelningen. Nästan mest. Det var en sådan bok där jag egentligen inte tyckte att thrillerspåret behövdes. Hade liksom nöjt mig med det där vardagliga.

Så jag suckade och insåg att jaha, ännu en bokserie jag kommer vilja följa. Jag vill veta mer om hur det ska gå för Cecilia Lund.