”Bögslungan” – Per Alexandersson

”Bögslungan” av Per Alexandersson är vinnarboken i en manustävling som LL-förlaget hade förra året.

Den handlar om Max som går i nian och har ett par veckor kvar till avslutningen. Han är, sen de var tre år ungefär, bästa kompis med Johan. De är rätt olika. Johan har haft flera tjejer, hans ”förhållanden” varar oftast bara i några dagar. Han är tuff och stöddig. Max är försiktigare, har inte haft en enda tjej, håller sig i bakgrunden.
På skolan får han en dag en ny skåpgranne. Niklas. Det är en kille som han sett blivit mobbad flera gånger, och som nu fått skåpet helt demolerat. Max är själv lättad över att inte ha råkat ut för något sånt, men han kan inte låta bli att börja prata med Niklas. Ibland. Andra gånger vågar han inte säga ett pip när han ser vad han blir utsatt för.
Men när Max till slut får ihop det med en tjej så är det ändå Niklas han börjar drömma om på nätterna. Niklas, som de andra skriker bögjävel efter på skolan…

Den typiska ungdomsarsenalen med skola, fester, sprit, någon som har det dåligt hemma, finns med. Men det mest spännande är ju onekligen Max känslor för Niklas, och hur de väcks. Jag tycker det får pirra alldeles för lite! Hade så gärna sett mer av det trevande, plötsliga insikter, och sen mötena dem emellan. Det är fint det här om hur en kille ska vara – vad man ska säga, göra, bli kåt när, etc, och sen känslan av att man inte riktigt matchar den beskrivningen. Och det är ju ovanligt att läsa om, medan det däremot känns så himla vanligt med killar som å ena sidan är störigt stöddiga och å andra sidan har det jobbigt hemma. Det kan vi, utan och innan. Fram för mer om det andra, svårare, krångligare, pirrigare och intressantare!

(PS! Ordet ”bögslunga”, i boken är det en sk man’s purse, en långsmal handledsväska som en femtonårig kille har. Snacka om att jag höjde på ögonbrynen här! Just en sån väska (fast svart, i boken är den vit) såg jag senast för kanske tio år sen, och då favoriserades den av män födda på fyrtiotalet – när de inte rymde allt de behövde ha med sig i bakfickan.)