I dag träffade Stora och Lilla Joh författaren Saša Stanišić, som debuterade med ”Farfar upp i graven” tidigare i våras. Jag gillar inte den svenska titeln. På originalspråk heter den ”Wie der Soldat das Grammofon repariert” , alltså ungefär ”Hur soldaten reparerar sin grammofon” – finare. Jag gillar inte svenska omslaget heller, så ni kanske kan sortera bort mig som grinig ;-) ? Men jag vågade inte ta upp det med författaren. ”Hi! I really liked the book, but the cover is ugly and the Swedish title is corny”.

Vi kommer att publicera en längre text om Stanišić så småningom, men vi passade på att fråga honom om vad han tänker om vikten av läsning, eftersom det är ett sådant övergripande tema på Waltic-kongressen. Stanišić svarade vackert att läsningen gör världen både större och mindre. Större eftersom man får möjlighet att ta in så mycket nya intryck genom litteratur, mindre eftersom man kan resa till världens alla hörn på bara några sekunder. Han pratade också om den vackra tanken att så många har sett på samma sak som du när du läser boken; författaren, förläggaren, den som säljer in boken till bokhandlaren och slutligen bokhandlaren som säljer in boken till dig. Han gillade tanken på kedjekommunikationen.  Vidare nämnde han det lugn som (förhoppningsvis) infinner sig när man slår upp en bok. Ett lugn som sällan infinner sig på samma sätt när man startar sin webbläsare och otåligt trummar med fingrarna för att den sida man önskar besöka, ska laddas.

Foto: Johanna Karlsson

Johanna Karlsson