• Recensioner
    • Recensioner

      My Friend Anna: The True Story of a…

      2019-11-022019-11-02

      Recensioner

      ”Ögat” – Emma Frey Skøtt och Elin Jonsson

      2018-11-18

      Recensioner

      Kvinnor, män och bröst

      2018-09-222018-09-22

      Recensioner

      ”Träd, kärlek och andra växter” – Anne Hope…

      2018-08-012018-08-01

      Recensioner

      ”En apa i rågsved” – Anna Suvanna Davidsson

      2018-07-012018-07-16

  • Johannas senaste
    • Johanna

      Nu går vi på Potter!

      2018-01-192018-07-16

      Johanna

      Ekonom? Av alla jävla yrken i världen?

      2018-01-102018-07-16

      Johanna

      Stora problem för Adlibris i julhandeln

      2017-12-272018-07-19

      Johanna

      Beställning jag eventuellt kommer att få ångra

      2017-12-212018-07-16

      Johanna

      Samtal med vänner

      2017-12-202018-07-16

  • Peppes senaste
    • Peppe

      Pärlor för svinen

      2019-01-31

      Peppe

      Vin- och bokkulturen

      2018-12-26

      Peppe

      Maten och människan

      2018-11-21

      Peppe

      Om slutet och dödsångest och ringa sina föräldrar

      2018-11-05

      Peppe

      Kvinnor, män och bröst

      2018-09-222018-09-22

  • Marcus senaste
    • Marcus

      En ponydesigners bokhylla säger mer än tusen ord

      2019-11-242019-11-24

      Marcus

      My Friend Anna: The True Story of a…

      2019-11-022019-11-02

      Marcus

      Johanna ger mig bokfomo

      2019-03-052019-03-05

      Marcus

      Bokbloggarhjälpen 2018

      2018-12-14

      Marcus

      ”Ögat” – Emma Frey Skøtt och Elin Jonsson

      2018-11-18

  • Bokpodden
  • Om oss
  • Recensioner
    • Recensioner

      My Friend Anna: The True Story of a…

      2019-11-022019-11-02

      Recensioner

      ”Ögat” – Emma Frey Skøtt och Elin Jonsson

      2018-11-18

      Recensioner

      Kvinnor, män och bröst

      2018-09-222018-09-22

      Recensioner

      ”Träd, kärlek och andra växter” – Anne Hope…

      2018-08-012018-08-01

      Recensioner

      ”En apa i rågsved” – Anna Suvanna Davidsson

      2018-07-012018-07-16

  • Johannas senaste
    • Johanna

      Nu går vi på Potter!

      2018-01-192018-07-16

      Johanna

      Ekonom? Av alla jävla yrken i världen?

      2018-01-102018-07-16

      Johanna

      Stora problem för Adlibris i julhandeln

      2017-12-272018-07-19

      Johanna

      Beställning jag eventuellt kommer att få ångra

      2017-12-212018-07-16

      Johanna

      Samtal med vänner

      2017-12-202018-07-16

  • Peppes senaste
    • Peppe

      Pärlor för svinen

      2019-01-31

      Peppe

      Vin- och bokkulturen

      2018-12-26

      Peppe

      Maten och människan

      2018-11-21

      Peppe

      Om slutet och dödsångest och ringa sina föräldrar

      2018-11-05

      Peppe

      Kvinnor, män och bröst

      2018-09-222018-09-22

  • Marcus senaste
    • Marcus

      En ponydesigners bokhylla säger mer än tusen ord

      2019-11-242019-11-24

      Marcus

      My Friend Anna: The True Story of a…

      2019-11-022019-11-02

      Marcus

      Johanna ger mig bokfomo

      2019-03-052019-03-05

      Marcus

      Bokbloggarhjälpen 2018

      2018-12-14

      Marcus

      ”Ögat” – Emma Frey Skøtt och Elin Jonsson

      2018-11-18

  • Bokpodden
  • Om oss

Bokhora

Bokaktuellt

Bokhora träffar Lionel Shriver! (II)

AV Helena 2008-04-162008-04-16
2008-04-162008-04-16

lionel1.jpg

Hon uttalar ”issue” på brittiskt vis, s- istället för scheljud, och har en faiblesse för ärkebrittiska kraftuttryck som ”arsehole” och ”wanker”. Utöver det är Lionel Shriver, trots många år i Belfast och London, väldigt amerikansk. Sedan sju år tillbaka bor hon i Londonstadsdelen Borough, precis som Irina i ”Dagen efter”, och är, säger hon, alldeles för mycket vanemänniska för att flytta därifrån.

 – I Storbritannien anses man suspekt om man hyr en lägenhet vid snart femtioett års ålder. Fast de skulle aldrig säga så rakt ut, förstås; istället säger de ”jag beundrar din ståndpunkt”. Fast egentligen menar de ”din jävla galning!”.

Hon är överlag väldigt mycket för ritualer, ”the luxury of boredom”, och skulle helst av allt sitta hemma och skriva på sin nionde roman. Till skillnad från nu Sverigeaktuella ”Dagen efter” utspelar den sig i USA i och handlar – citat – om ”död, sjukdom, pengar och sjukvård – de två sista ämnena tror jag inte att någon skrivit en roman om på sistone”. Att Shriver redan på brainstormingstadiet (deadline för nya romanen är i november, ”usch, påminn mig inte”) utkristalliserat definierbara teman i sin roman är symptomatiskt för hennes författarskap. I synnerhet hennes två senaste romaner, Orange-pristagaren ”Vi måste prata om Kevin” och ”Dagen efter”, har tydliga, genomtänkta teman som genomsyrar hela läsningen. I fallet Kevin handlar det om det ambivalenta moderskapet och skolvåld, medan ”Dagen efter” undersöker kärlekens valmöjligheter och hur till synes obetydliga detaljer formar ens liv. När vi frågar Lionel om hennes favoritböcker är genomtänkt tematik en återkommande faktor. Listan hittar du här.

– Det är som när jag slår på TV:n och fastnar framför en såpopera. Intrigen och karaktärerna finns där, men jag känner absolut ingenting därför att det saknas ett tema, en djupare mening.

Mer vin. Axlarna sitter inte längre i öronhöjd, vi börjar alltmer frångå de minutiöst förberedda intervjufrågorna och kommer in på böcker som blir film. Både ”Vi måste prata om Kevin” och ”Dagen efter” är på gång att bli filmatiserade, även om det fortfarande ligger på planeringsstadiet. Lionel är försiktigt optimistisk men verkar glad över att det är Christopher Hampton, manusförfattaren till ”Atonement” (en roman som Lionel tyckte mycket om och till och med skrev in i ”Dagen efter”), som ska bearbeta romanen till film. Hon berättar att hon har sett ”Sliding Doors”, filmen som många jämfört ”Dagen efter” med eftersom de har en liknande parallellstruktur, och är rädd för att det ska bli rom com av det hela. Om hon fick rollbesätta själv – ”personligen tycker jag inte att jag ska ha något att säga om saken” – vill hon se Rachel Griffiths från ”Six Feet Under” som Irina, Ralph Fiennes som Ramsey och en yngre (och mindre död) Roy Scheider som Lawrence. Hon återkommer flera gånger till vikten av att såväl läsare som potentiella biobesökare inte ska se någon tydlig huvudkandidat. [Bokhorans anmärkning: Hmm, fast hur lätt blir det om Ralph Fiennes spelar Ramsey?] När hon skapade sina karaktärer var hon noga med att inte skriva läsaren på näsan med en bra och en dålig livspartner; själva poängen är att Irina lever med båda två på ett lika funktionellt (och ibland dysfunktionellt) sätt. Det där är väldigt mycket Lionel Shriver – att undvika svart och vitt, rätt och fel, och istället arbeta med gråskalor och, framför allt, låta sina läsare göra sin egen moraliska bedömning. 

– Det hade varit jättelätt att avsluta ”Vi måste prata med Kevin” med att skriva ”… och Eva insåg att allt var hennes fel”, men varför skulle jag göra det? Jag vill att mina läsare själva ska få ta ställning till det där. 

”Vi måste prata om Kevin” är en av mina starkaste läsupplevelser någonsin, hu vad jobbig den är! Jag mådde fruktansvärt när jag läste den. Var det inte ännu värre att skriva den?

– ”Kevin” var en ren fröjd att skriva. Kanske underlättade det att jag inte har några barn, men det är definitivt den lättaste boken jag någonsin skrivit. Den jag skriver nu, däremot… Jag är livrädd för sjukdomar och död, i och med att vi alla ofrånkomligen kommer att utsättas för åtminstone ett av dessa två scenarion. Ja, det här är nog den jobbigaste boken jag skrivit. Men när det gäller Kevin får jag massvis med frågor i stil med den du ställde förut, ”får du inte jättemånga starka reaktioner på boken?” men nej, det har jag faktiskt inte fått. En del läsare har mailat sina upplevelser, och då svarar jag alltid förutsatt att tonen är någorlunda civiliserad. Fast egentligen anser jag att dialogen mellan författare och läsare ska ske inuti romanerna. Jag skriver, du läser.

Avslutningsvis bjuder vi på lite Lionel-fakta av det mer oväntade slaget.

– Hon googlar aldrig sig själv.
– Hon följer ”Desperate Housewives” slaviskt, ”it’s one of my guilty pleasures”.
–
Hon läser gärna sci-fi, även om entuasiasmen var som störst i tonåren och svalnade något när hon insåg att man aldrig helt och hållet kan lämna jorden.
– Det är ingen tillfällighet att det förekommer så många olika slags popcornkryddor i ”Dagen efter”; Lionel släpar själv hem kryddblandningar från sina promotionsresor och äter en skål popcorn före middagen varje kväll.

Och så – håll andan nu, fellow Oatesknarkare! – tycker hon att Joyce Carol Oates’ prosa är fruktansvärd. I ett nästan omänskligt prov på självbehärskning hostade jag till lite diskret, tog en djup klunk vin och sa ”each to his own, I guess”. Sedan återgick jag till böcker-som-blir-filmspåret och tänkte att det är tur att jag gillade både ”Vi måste prata om Kevin” och ”Dagen efter” så mycket.

11 kommentarer
Helena

Föregående inlägg
”Ängeln i Groznyj” – Åsne Seierstad
Nästa inlägg
Johanna K hatar historiska romaner (men vill ändå ha boktips)

11 kommentarer

Helena B 2008-04-16 - 11:35

I en recension av The Falls i The Globe and Mail var Lionel Shriver väldigt tydlig kring detta med JCO, hon skrev faktiskt: ”Joyce Carol Oates is an atrocious writer.” Och hon håller alltså fast vid det, vilket är modigt. Men har hon inte läst Blonde??? Allt JCO skrivit är inte kanonbra, men Blonde är ju helt fantastisk.

Reply
lena kjersen edman 2008-04-16 - 11:46

— undrar om Lionel Shriver verkligen läst JCO:s
MITT I LIVET. EN KÄRLEKSHISTORIA
– denna fantastiska mänskliga komedi, så långt från en traditionell ”love story” man kan komma.
Tänk om Lionel Shriver är en liten liten.liten smula avundsjuk på ”The Dark Lady of American Letters”. Det vore mycket mänskligt.

I dag har jag börjat läsningen av DAGEN EFTER.
Romanen äger!
Lionel Shrivers nya bok äger mig.

Reply
Ka 2008-04-16 - 11:57

Hihi, jag vågar också svära i JCO-kyrkan (fast jag har inte gett pinglan!!!! tillräckligt många chanser, kanske.)!

Reply
E 2008-04-16 - 12:12

Lena>> Man är INTE avundsjuk på allt man inte tycker om. Jag har läst både Fallen och Blondie och håller med Lionel, fruktansvärd är ett bra ord för JCO.

Reply
Helena 2008-04-16 - 13:12

Lena: jag är som sagt också en stor JCO-beundrare, håller ju på och bygger på mitt Oates-altare as we speak, men jag tror faktiskt inte att Lionel är avundsjuk. De är såväl stilistiskt som tematiskt väldigt långt ifrån varandra, så det är nog bara en fråga om personlig smak. Mig äger de båda.

Reply
lena kjersen edman 2008-04-16 - 19:34

Hej Helena
Nu har jag läst (och recenserat) DAGEN EFTER.
Jag tycker inte att Oates och Shriver stilistiskt är långt ifrån varandra. De skriver båda till synes vardagliga meningar som är mättade med information.
T ex denna författarkommentar inklusive Irinas fundering om sin och sin mans kyssar (under första mötet på tu man hand med den romantiske snookerspelaren) :
”De hade ett livfullt sexliv, och det verkade okänsligt att stirra sig blind på bristfälligheter i den känslomässiga fasaden. Men när hon såg skådespelare hångla i någon film, hade hon på senaste tiden upplevt en förvirrande blandning av å ena sidan alienation – vad är detta obskyra antropologiska beteende för något, dessa sammanpressande av läppar? – å den andra avund.
”Att kyssas”, dristade hon sig att säga med längtan i rösten ”det är mer känslomässigt än sex, eller hur? Särskilt nu för tiden betyder det kanske mer.”

Reply
lena kjersen edman 2008-04-17 - 09:44

När jag plockar fram min Oates-favorit ”Mitt i livet” och jämför den med min nyligen lästa Shriverbok ”Dagen efter” – så slår det mig vid en närläsning hur nära stilistiskt de två författarna står varandra.
Bra ämne för en C-uppsats i litteraturvetenskap, absolut!

Tematiskt finns det också likheter.
Temat från ”Vi måste tala om Kevin” har ju Oates behandlat
i vuxenromaner, men också i hennes (i mitt tycke) mest lysande ungdomsroman ”Stor i käften”.

Reply
Helena 2008-04-17 - 09:59

Intressant, Lena! Jag har tänkt på dem som – kanske inte diametralt olika författare, men inte särskilt besläktade. Ska nog ägna mig åt lite komparativa studier vid tillfälle.

Reply
Ka 2008-04-17 - 10:18

Förresten: jag har inte läst så mkt JCO – kan nog inte säga att jag verkligen vill totalsvära där. Gillade t ex verkligen förra årets ”Efter kraschen tog jag mig samman, bredde ut mina vingar och flög iväg”. Kanske ska försöka mig på Blonde någon gång i framtiden, trots allt. Eller? Övertyga mig!

Reply
Helena 2008-04-17 - 11:38

Ka: det kräver ett helt inlägg, det där. I’m on the case! :)

Reply
Ka 2008-04-17 - 11:51

Yo go, girl!

Reply

Lämna ett svar till Ka Avbryt

Save my name, email, and website in this browser for the next time I comment.

Annons

bokhora på instagram

  • Vi auktionerar ut en massa signerade bcker fr Musikhjlpen Allahellip
  • Facebook
  • Instagram
  • Email
  • RSS
Footer Logo

Gå högst upp på sidan