”Breaking Dawn”: ett litet postskriptum
På de Twilight-träffar som arrangerats i USA bär många av deltagarna Team Edward och Team Jacob-tröjor. (Jfr Team Aniston och Team Jolie, eller varför inte Team Lawrence och Team Ramsey?) Jag trodde aldrig att jag, som alltsedan jag under minibokhoraåren tjuvtittade på ”The Bride of Dracula” hemma hos farmor och farfar varit oerhört pro-vampyrer, skulle säga det här, men: jag är Team Jacob nu. Det var ”Breaking Dawn” som orsakade totalvändningen. Sirligt tal, gyllene ögon och marmorvita bringor i all ära, men känns det inte som om Jacob förstår Bella på det där fundamentala sättet som Edward helt missar? Får väl bege mig ut på nätet och surfa Bella/Jacob-fanfics, för någon femte del i Twilight-sagan ser det i dagsläget inte ut att bli. Däremot tyder allt på att vi så småningom får händelserna i ”Twilight” återberättade ur Edwards perspektiv men, ärligt talat, pallar man det? Jag är skeptisk. Känns som om min Edward-kvot är till bristningsgränsen fylld nu.
Oavsett vilket kvarstår faktum: nu blir det ingen mormonvampyrporr på ett bra tag. Eftersom mitt vampyrporrbehov tycks oändligt, och eftersom just mormonvampyrporr känns rätt obskyrt (det är nog tur det), tänkte jag fortsätta min framfart i det ockulta underhållningsträsket med Charlaine Harris böcker om Sookie Stackhouse, som ju blivit TV-serie i Alan ”Six Feet Under” Balls regi. Den här artikeln i GP gjorde mig dessutom sugen på lite chicklittig demonlektyr i form av Nina Harpers ”Succubus in the City”. Glamourösa demonkvinnor som bär Prada och skickar alla män som inte förmår tillfredsställa dem till helvetet… det låter precis tillräckligt tacky för att funka. Tidigare har jag läst och gillat en annan demonchicklit, ”California Demon” (underrubrik: ”The Secret Life of a Demon-hunting Soccer Mom”) av Julie Kenner. Dessa böcker innehåller alla typiska chicklit-ingredienser, fast i skruvad tappning. Dessutom inbillar jag mig att de chicklitklyschor som får mig att kasta rosa paperbacks tvärs genom sovrummet – brist på initiativförmåga, ängsliga tjejer som gör bort sig litegranna* – lyser med sin frånvaro i dessa guilty pleasure-böcker med bett. Kanske är Jessicas nya kompis Laurell K Hamilton något för mig också?
* = Endast två litterära figurer får göra bort sig litegranna på klassiskt ”oops, här kommer lilla jag”-manér utan att jag blir förbannad: Lotta (född Mari-Sofi) och Bella. Det har jag bestämt.
Alla
SPOILERVARNING för NEW MOON
Håller ju på med ”Ecplise” nu och åh vad jag håller med dig! ”New Moon” är ju min favorit i serien) och det beror mycket på att Edward är borta nästan hela boken. Får bara mer och mer svårt för E, mest för att perfektion = aptråkigt! E är ungefär som Angel i Buffy (vilket är ju inte samma sak som Angel i Angel – där är han en mycket mer intressant karaktär). Jacob är mer som… tja, Spike, haha?! (Iofs har jag mycket svårt för den påtvingade kyssekvensen och hur alla karaktärer hanterar den…) Oh well.
PS Det borde visst ha funnits en liten spoilervarning för Eclipse där också… Ledsen för det…
Eftersom Laurell K Hamilton är rätt värdo i mina ögon tycker jag istället att du ska satsa på Already dead av Charlie Huston, riktigt bra vampyrdeckare som dessutom är fab om man gillar New York. Och om du mot all förmodan inte skulle ha läst Lost souls av Poppy Z Brite är det bara att sätta igång, ett måste när det gäller vampyrporr.
Det blir lite svårt att skilja på kommentarerna nu, då jag vanligtvis också kommenterar under S – och en Sara finns ju redan.
Eftersom jag går igenom exakt samma sak och har sakta, men säkert, börjat luta mer mot Team Jacob så känner jag mig otroligt skyldig. Här har jag suttit och förespråkat Edward hela året och så krävs det bara en bok för att få den karaktär som jag tyckte minst om att gå och ta Edwards plats!
Jag tror att det kan bero på att Edward inte utvecklas det minsta genom hela serien – vilket inte är så konstigt, egentligen. Jag tycker fortfarande om Twilight-Edward mer, i den boken så var han annorlunda, mer mystisk och ja… Sen då man ser mer av honom så är det som att han fryser och inte tinar upp igen.
Jacob förändras däremot. Från den där lilla glada killen i Twilight till den mycket grymmare, bittrare Jacob 2.0 och senare till den Jacob han blir i Breaking Dawn. (Jacob 3.0?)
Jag har börjat bli lite less på det hela ”åh, det är mitt fel”-tjafset som både Edward och Bella kör med, och det var skönt när Jacob kom in och bröt det hela genom att skylla på Edward och Rosalie. Jag gissar att ”Midnight Sun” kommer att vara full av dåligt samvete och skuld.
Sara A: Precis, Edward är så fruktansvärt statisk (kanske inte så konstigt med tanke på att han de facto aldrig åldras och utvecklas…) medan Jacob verkligen förändrats till det bättre. Sure, han är tjurig och hetlevrad, men det får honom bara att framstå som så mycket mer, well, mänsklig (fel ordval kanske, haha) än Edward, som alltmer känns som en vacker (och enerverande) staty. Om jag vore Bella skulle jag lätt ha gått med på det där förslaget…
Sara A: Vi är nog flera som har skrivit under bara ”Sara” (åtminstone har inte bara jag skrivit de inläggen med den signaturen). Om du är Sara A så kan ju jag vara Sara B. :)
Haha, varför det blev Sara N där uppe vet jag inte. SARA B alltså. Och jag håller med om allt som skrivits ovan om Jacob vs Edward.
Haha, shit vad många Saror som gillar Stephenie Meyer! Lite som Johannasyndromet på Bokhora. :D
Glöm inte Mary Janice Davidsons ”Undead”-böcker!
Floskler och humor i vampyrtappning. Underhållande värre.
Som någon sa, Hamilton är kass. Däremot rekommenderar jag Chelsea Quinn Yarbros böcker. Eller varför inte antologin The Penguin Book of Vampire Stories, båda klassiker och nyare grejer, sen kan man välja och vraka och se vad man gillar.
Bra tips, ska kolla upp antologin!
Som sagt-Hamilton är rätt gräslig, så undvik. Kim Harrisons ”Dead witch walking” och efterföljare har ett blandat menageri med varelser och är rätt trevlig. Suzy McKee Charnas ”Gästspel av vampyr” har några år på nacken men är en mindre klassiker i genren.