Bokhora.se

17/09 2008
10:30

Okategoriserade

Jag håller på med Carl-Johan De Geers memoarbok nu, ”Jakten mot nollpunkten” och det här med hur man skriver biografier, jag är förtjust! Jag slipper de första hundra sidorna redogörelse av hur Carl-Johans förfäder träffades, gifte sig och skaffade barn som skaffade barn som skaffade barn som med lite tur skaffade Carl-Johan.

Istället hoppar Carl-Johan i minnet, kanske gör någon utvikning här och där, man liksom ser hur hans tankar har farit medan han har skrivit. Han börjar med barndomen, kanske börjar tänka lite på bilar, skriver lite om hur han i sina tidigare misslyckade äktenskap har tagit för vana att gräla i just bilen ”man gjorde så då på den tiden, från femtiotal till tidigt åttiotal”, kommer på att just det, nu har jag ju en alldeles förtjusande fru som jag älskar och hon har lärt mig att titta på sport, aha, just det Hammarby, de är sådana som gillar att ta på sig förlorarrollen, var var jag nu, just det, min barndom. Jo, jag föddes i Kanada blabla.

Så mysigt! Och så mysigt och roligt, verkligt roligt, språk samtidigt. Det är ganska korta meningar och det är bra när ämnena irrar kring på det sättet de gör.

Jag ligger i sängen och läser högt för Daniel, måste bara läsa ett litet stycke till för dig, orkar du lyssna igen? Har redan – jag som ALDRIG gör – gjort hundöron på flera ställen i brist på de postitlappar som jag annars brukar peta in om det är något speciellt ställe jag vill komma ihåg. Men det är så mycket som jag bara måste komma ihåg, återvända till.

Och så är det lite illustrationer här och var också. Detta är ingen vanlig memoarbok, detta är det ljuvligaste av det ljuvliga.

2 kommentarer

2 kommentarer till Carl-Johan De Geer ”Jakten mot nollpunkten”

  1. Carl-Johan rockar, som alltid!

  2. […] en serie misslyckande och katastrofer – men gjorde det på  ett sätt som gör att hans bok Jakten mot nollpunkten nu står överst på min […]

Namn (obligatoriskt)

E-post (publiceras ej) (obligatoriskt)

Hemsida