Clarice och jag: The Early Years
Jag har inte glömt bort min läsmodsutmaning att läsa mer utomeuropeiskt och ickeanglosaxiskt, även om det kanske är lätt att tro det. Mellan nostalgifrossan och vampyrpeppen har jag tagit små, små munsbitar av Clarice Lispectors ”Levande vatten”, så som man avnjuter en dyr bit choklad eller ett fint vin, och vilken utsökt liten bok det är! Jag drar mig nästan för att sätta epitetet ”bok” på Lispectors verk; det låter för fysiskt, för konkret, för mondänt. Att läsa ”Levande vatten” är framför allt en fantastisk språkupplevelse. Det är vindlande, vilt och ibland rätt obegripligt, men: språket! När ens ”att läsa”-lista börja anta episka proportioner och man hetsar igenom läsupplevelser för att hinna läsa så mycket som möjligt innan…, memento mori ni vet – ja, då är det skönt med författarskap som tvingar en att stanna upp och inte nödvändigtvis maratonläsa utan gå tillbaka, lägga ifrån sig och låta läsupplevelsen marineras i själen. Ett slags litterär motsvarighet till slow food-rörelsen.
Så ja, vi kommer bra överens, Clarice och jag. Än så länge befinner vi oss på det där lite fumliga stadiet då allt är nytt och ovant och jag läser uppmärksamt, nästintill nitiskt, rädd för att missa något väsentligt. Hon kräver koncentration och tid, Clarice, men är sååå värd det. Minns att Christer Hermansson utnämnde Clarice Lispector till en av sina favoritförfattare på vårt bokkollo. Fyrtio omsorgsfullt avnjutna ”Levande vatten”-sidor senare – det är alltså ett slags work in progress det här, slow lit som sagt! – förstår jag varför. Ni som är mer bevandrade i Lispector-land, vad tycker ni jag ska läsa härnäst av henne? Det lutar åt ”Stjärnans ögonblick”, av baksidesbeskrivningen att döma något mer intrigbaserad än ”Levande vatten”, som är en enda oupphörlig, flödande monolog till ett älskat du. Men: jag är öppen för förslag!
PS: Inte en enda ”När lammen tystnar”-referens i hela inlägget! Jag är själv förvånad.
Alla
Å, vad roligt att du gillar! Läs även Stjärnans ögonblick! Och varför inte Lygia Bojunga Nuñes när du ändå befinner dig i Latinamerika? Smäll till med Min vän målaren, vettja, då har du sprängt vuxenlittgränsen på kuppen :)
Jag köpte Passionen enligt G.H. bara för att den var snygg, hittade den i en fyndlåda i ett konstigt hörn av Bok&Bibliotek och jag har ännu inte läst den. Just för att jag hör så otroligt mycket bra om den här författaren. Men i alla fall: känner du för att läsa något klädd i varmt brun ton (kanske en höstuppladdare) så ska du läsa Passionen enligt G.H.
Tack för tipset, Ka! Ska definitivt kolla upp Min vän målaren.
Ja, gör det! Och kanske även Sängen, fast den är så slingrig att man lätt går opp i limningen på kuppen.
Roligt att det gick hem hos dig! Jo, vännen Clarice skall njutas långsamt. Levande vatten är kanske den svårtillgängligaste av de fyra böcker som finns på svenska, så du fick en rivstart. Både Stjärnans ögonblick och Passionen enligt G.H. är mer intrigbaserade (och passar utmärkt att ta härnäst), men visst: det är för språket och tankarna, inte för handlingen som man läser Lispector. Novellsamlingen Familjeband är inte lika övertygande i mitt tycke, men det kan bero på att översättningen är svagare.
“Stjärnans ögonblick” var med i mitt bokpaket idag, hoppas nu den är lika bra som jag börjat förvänta mig.
Jaaa Lispector,
”Passionen enligt G.H.” är en av mina absoluta favoriter. Över huvud taget.
En ny novellsamling är också utlovad till hösten. Ny på svenska alltså.
Jesper: Ja, för något nytt-nytt blir det ju tyvärr aldrig från Clarice. :( Det var först efter att jag börjat falla för ”Levande vatten” som jag fick reda på att hon är död sedan många år.
Sprang på ett citat om Lispector där det hette att hon såg ut som Marlene Dietrich och skrev som Virginia Woolf. Kanske ligger lite sanning i det.