Cocooninghelg med Stephen
Min helg: Hello Kitty-pyjamas, raggsockor, solvarma katter, läskoma/styrketräning med ”Duma Key”. Har efter noggrant övervägande kommit fram till att inbundna bjässar av modell 600+ sidor bäst läses i sängen, uppbackad av två, tre kuddar. Gärna en kudde under tegelstenen också, för att undvika blåmärken på min stackars otränade, vinterbleka lekamen. Minns en elak (men rolig) recension av 820 sidor långa John Irving-pekoralet ”Until I Find You” där det enda positiva recensenten kunde säga om boken var att man får starka armmuskler av att läsa den. Så är verkligen inte fallet med ”Duma Key”, men jag är ändå inte helt begeistrad ännu. Ibland undrar jag om inte Kings självdiagnosticerade litterära elefantiasis står i vägen för hans uppenbara berättartalang. Transportsträckan fram till dess att det blir, well, en Stephen King-roman av det hela är låååång, och alla skildringar av färgsprakande Florida-solnedgångar, huvudpersonens konvalescens efter en livshotande olycka och konstens helande kraft är utmärkta, men med undantag för att Maine blivit Florida har vi Constant Readers läst det förut. Visst vore det kul att läsa 120 sidor avskalad King, där varje ord är direkt nödvändigt för berättelsens framskridande? Det är inte för inte som flera av Kings allra bästa historier är noveller.
Återkommer med slutgiltig recension av ”Duma Key” i början av veckan. Stay tuned, kids!
Alla
Hihi, litterär elefanthiasis!!! Gud så fyndigt! Jag tror du kan ha slagit huvudet på spiken där. Att hans enorma flöde av böcker, av text står i vägen för en riktigt BRA text/bok.( Har det med hans dåliga syn att göra, vill han inte besvära den som skriver ut åt honom med att skriva om…? )
Synd på så rara ärtor, för som sagt, han är en underbar berättare. Det bästa jag läst av honom är hans ”Att skriva”, där håller han sig själv kort, på något sätt!
Lustigt, det enda jag läst av King är just ”Att skriva” som var riktigt bra och där han gick på om att hålla sig kortfattad :D
och några av hans bästa böcker är skrivna under hans bachman-alias, som raseri, maratonmarschen, vägbygge och the running man. kanske inte 120 sidor avskalad king, men nästan!
P: True, that!