”Edelcrantz förbindelser” – Malte Persson

Clewberg! Honom blev jag nyfiken på redan i Carina Burmans fantastiska ”Min salig bror…”. En sådan butterkaka till man, så olik den charmerande, levnadsglade Johan Henric Kellgren. Ändå var de två bästa vänner och det är omöjligt att skriva en levnadsteckning över Abraham Niclas Clewberg, sedermera adlad Edelcrantz, utan att nämna Kellgren och vice versa. Här får jag deras historia från andra sidan så att säga.

Malte Persson skriver fint om – ja nästan kan man kalla det dåtidens mediestockholm. För där är de alla, Kellgren, Bellman, makarna Lenngren och inte minst den karismatiske Gustav III som styr och ställer i litteraturgeggan. Stundtals känns då precis som nu, bara med lite mer franska låneord.

Clewberg/Edelcrantz (1754-1821) levde under den tidsperiod i historien som jag är allra mest fascinerad utav. Han får uppleva mord på kungar och kronprinsar i såväl Sverige som utomlands, krig och fred och uppbyggnaden av vitterhetens Sverige. Det är en spännande tidsperiod. Och Clewberg nyttjar det väl. Han har ett finger med i spelet överallt. Många hundra år innan Facebook har han byggt upp ett socialt nätverk utan dess like och ändå känns han som vore han ensammast i världen.

Jag är förtjust! I boken, i persongalleriet och inte minst i språket (det tar ett tag att vänja sig vid de många utropstecknen, men vem är jag att kasta spjut i kuvös?). Det här är min historiska höstpärla känner jag. Det finns några romaner från den här tiden jag ofta läser om, jag tror jag fogar den här boken till den listan.

Dela: Facebook  Twitter 
Skrivet av

Johanna Ögren

Jag är född och uppvuxen i Tornedalen men bor i Stockholm sedan många år. Jag älskar biografier, allra mest musikerbiografier, men är inte alls förtjust i skräck. Jag förutom bokhora så driver jag flera stora bloggar och har startat tidningen Gadgette - en tekniktidning för kvinnor.
Twitter: @jossibaloo
Läs alla inlägg av
Johanna Ögren

7 kommentarer till ”Edelcrantz förbindelser” – Malte Persson

  1. Jag trodde inte jag var en 1700-talstjej men blev hooked på ”Min salig..” och den här låter ju också underbar! Och så fin! Jag håller redan i tanken på att vänja mig vid många utropstecken!

  2. Och förresten, vilka andra böcker är det du brukar läsa om?

  3. Elin: Jag har flera böcker om franska revolutionen, om Axel von Fersen och även förstås ”Desiree”, som handlar om den första kvinnliga Bernadottedrottningen. Den är faktiskt riktigt rolig och bra, även om inte allt i den är historiskt belagt på något sätt. Det är lite mycket fria fantasier men hjärnan spinner iväg så fint.

    Sedan, men då är vi ju en aning längre fram, har jag också en fin liten bok om drottning Josefina – barnbarn till den franska kejsarinnan Josephine och hustru till Oscar I.

  4. [...] med ett sex år gammalt författarfoto.) Edelcrantz förbindelser är även omskriven på Bokhora och av Johan [...]

  5. Jag som älskar Burman har av någon anledning inte läst ”Min salig bror..”. Jag köpte den och sedan har den stått i hyllan men nu är ju ett ypperligt tillfälle!!

  6. Jag är glad att Johanna gillar min bok!

    För den som vill ha ännu fler lästips kan jag rekommendera Sven Delblancs 1700-talsromaner: ”Prästkappan”, ”Kastrater” och ”Speranza”. Eller varför inte Almqvists ”Drottningens juvelsmycke”?

  7. lena kjersen edman

    ”Prästkappan” är härligt drastisk. Med många bottnar.
    Sven Delblancs romaner ligger numera ofta i ”säljes för 5kr”-lådorna på biblioteken, vilket gör mig gråtfärdig. Skälet till att Delblancs romaner säljs ut är att många bibliotekarier, som gått sin utbildning sista 20 åren i Lund, Umeå,Borås o s v , inte fått kunskap om 1900-talets skönlitteratur. Och därför gallrar Delblancs tidigare så älskade romaner (de kan ju inte rekommendera det de inte har läst). Det är lätt blir fast i det som kallas ”nu-träsket”.

    Jag har haft Sven Delblanc som lärare på en Strindbergskurs i litt.vet i Uppsala. Han var (trots en enorm blyghet) som en frustande häst, fantastisk. Frustande är också hans romaner!

    Bland unga svenska intellektuella författare talas det ofta om ”halten Malte” i den eller den boken – och de som läst Första Malteboken ”Livet på den här planeten” vet vad som menas därmed.
    Av recensionerna (så positiva) att döma till ”Edelcrantz förbindelser” förstår jag att denna nya bok inte har så hög ”halt Malte”
    utan att den är mer traditionellt berättad? Är det så?
    KUL ska det bli att läsa denna roman
    när man som jag kraftfullt gillar såväl Första Malteboken, som bloggen Errata, som det vittra 1700-talet.

Kommentera