En liten kärleksblogg
Det är inte Alla hjärtans dag förrän om en vecka, men jag börjar kärleksbomba redan nu. Jag älskar er, bokhoreläsare! Tack vare alla bra tips på läsvärd finsk nutidslitteratur har jag redan nu knåpat ihop en liten ”att låna”-lista OCH kontrollerat att de finns inne på mitt lilla biblo. (Jo, det FINNS bibliotek med bra utbud!)
Så här ser den ut, min lilla nätta checklista inför kvällens biblobesök:
* Hagar Olsson var ju samtida med Edith Södergran och kvalificerar därför knappast in i nutidslitteratur-kategorin, men jag var bara tvungen att inkludera henne. Var hon och Edith ”väninnor” på samma sätt som Selma Lagerlöf och Valborg Olander, måntro? Någon som vet? “Chitambo”, som jag blev rekommenderad att börja med, finns tyvärr inte på mitt bibliotek. Däremot har de ”Drömmar” och ”Jag lever” magasinerade, så jag börjar med dem.
Finsk läskoma, here I come! Jag älskar Finland! Jag älskar alla belästa bloggläsare! Jag älskar mitt lilla (bekvämt ocentrala = svårt för bloggläsare att hinna ta sig dit och sno ”mina” böcker; ja, jag blir lite possessive sådär när jag vittrar läsupplevelser) bibliotek! Books, my favourite!
Alla
Åh, off topic, lite, fast finskt tema:
Min mans pappas fru är från Finland, så pappan och frun åker ganska ofta dit. Ibland stannar de i Stockholm på vägen hem, ibland med den fantastiska presenten en liter vodka och en stor limpa surdegsbröd.
Kanske något att mumsa på tillsammans med de finska läsupplevelserna?
Fin tanke där! Min man och jag åker till Torneå (via Kalix) åtminstone en gång om året för att bunkra billig sprit och gott bröd. Nästa gång ska Anja Snellman eller Monika Fagerholm få följa med.
Lite sent nu, när du redan bestämt dig, men här finns en liten lista med fina finska lästips:
http://www.alba.nu/Alba4_00/tuula.html
Åh, ”Drakarna över Helsingfors” är fin, loksom Finlandiabelönade ”Där vi en gång gått” av samma författare.
Bra med lite Finlandskärlek nu när jag är avundsjuk på svenskarnas låga bokmoms och fina kulturutbud m.m. :D
Hej Bokhoran!
Vad gäller arten av relationen mellan Hagar Olsson och Edith Södergran var den säkert mycket känslostark, men Hagar Olsson hälsade inte på Södergran särskilt många gånger, och hade dessutom bacillskräck och vägrade vid deras sista möte att dela rum med henne.Likheten med Elkan/ Lagerlöf kan bestå i att de utväxlades många brev dem emellan och att förtjusningen och känslotemperaturen var starkast i början. Ännu en likhet, både Elkan/Lagerlöf och Olsson/Södegran var författare, kollegor, intellektuella samtalspartner.
Men hör det egentligen inte till vår tid att vi så prompt vill kategorisera mänskliga relationer och sätta på dem en etikett?
Hagar Olsson var utan tvivel den människa som förutom modern( och katterna) kom att stå Edith Södergran närmast. Vad gäller hennes prosaböcker så gavs bl.a. Chitambo ut häromåret, och jag läste den utan att bli särskilt förtjust. Den hade åldrats påtagligt medan Edith Södergran alltid är lika överrumplande och stark att läsa, varje gång man återvänder.
Roligt att ni tog upp henne dock på Bokhoran. Ediths brev, hennes utgivning av de brev som Södergran skrev till henne är ju en klassiker.
Eva Ström: tack för utförlig info! Visst är det väl lite som du säger, att det är symptomatiskt för vår tid att vilja kategorisera mänskliga förhållanden. Samtidigt kan det ur queerperspektiv finnas en poäng i att titta närmare på ”väninne”-förhållanden från svunna tider. Länge ansågs ju den kvinnliga sexualiteten vara helt och hållet beroende av en man. Att en kvinna skulle ha en sexualitet som inte definierades av mannen var otänkbatr. Ergo alla ”väninnor” och ”resesällskap” under förra seklets början. Jag tycker nog att det kan vara relevant att föra diskussioner kring detta.
Yes yes yes, Anna! Dina boktips är toppen. ”Mahtava jättipotti, kymmenen tuhatta puhtaana käteen”, typ. Henrik Tikkanens adressromaner är fantastiska, och har ju nu, i och med Bitterfittan och annan sjuttiotalistisk bekännelselitteratur, fått förnyad aktualitet! Back to basics, finlandssvenska överklasskulturkoftor som har gruppsex och super ner sig? Kyllä!
Härkönens ”Tjurdödarvapnet” är en oefterhärmlig ungdomsroman – fullständigt genialisk (och en av de få romaner på finska jag faktiskt lyckats trycka mig igenom), enormt träffsäker. Härkönen själv var 18 när den kom ut.
Men glömde ju – Hotakainens ”Löpgravsvägen” är ju ganska grabbig, men är samtidigt en fantastisk liten roman om vår tid. Finland regerar.