En rumänsk köttgryta

Och, visst är det fint när man tror att en bok ska vara på ett visst sätt och så börjar man läsa boken och inser att man trott helt fel (det vill säga när det är åt det positiva hållet)? Jag trodde att Mircea Cărtărescu - en r u m ä n liksom, jag har ju mest läst amerikaner av någon anledning - skulle vara svårtillgänglig och krånglig. Ack ve! Så var inte fallet. Cărtărescu skriver mustigt och vackert. Kapitlen är korta och språket sällan onödigt tillkrånglat. Hade han varit en maträtt hade jag tänkt mig en köttgryta som hade fått puttra på spisen under en längre tid.