Ensamätande och böckers sällskap
1 april, 2008
Sitter på en liten italienare i Gamla Stan. Och gör det onämnbara, äter middag solo. Efter en fullspäckad dag behövde jag både mat och avkoppling. Frågan är om jag hade pallat äta ensam utan min bok. Men boken jag läser får mig inte längta parmiddagar precis, men mer om det på torsdag…
Dela:
Alla
Det där med att alltid bära en bok med sig är väldigt händigt på många sätt. Det är den bästa boten när man vill undvika att folk kommer upp och talar med en och bra när ensamheten blir genant. Av någon anledning avbryter folk aldrig en läsare.
Dessutom går man ju aldrig sysslolös. Jag har börjat omvärdera middag på resturang i ensamhet.
trevlig kväll
Ensamätande är underskattat. Eller rättare sagt, det blir till vad man gör det. Livet är så fattigt på tillfällen att ägna sig åt blott tankar – man kan behöva den där stunden ibland. Jag tar gärna chansen att äta solo, även om det av praktiska skäl oftast sker lunchtid än middagstid. Att gå iväg och sätta sig utan sällskap på restaurang tillhör de mest rofyllda saker jag vet. För mig är det något lyxigt, eftersom tid – speciellt tanketid – hör till mina mest eftertraktade konsumtionsvaror.
Jag läste förresten nyligen några av Mike Gayles böcker. En av dem – ”Brand New Friend” – handlade om hur svårt det är för en kille 30+ att hitta nya vänner (killkompisar) i en stad där han är nyinflyttad och inte känner någon. Bl a berättar han om män som går ensamma på puben, vilket skulle kunna se just lite ensamt ut om det inte vore för att de har med sig korsordet i The Times eller liknande knåp. Det finns tydligen en hel folkgrupp män i England som sitter för sig själva på puben och löser korsord! Jag tycker hela tanken är charmerande, jag älskar ju själv att koppla av med ett korsord och skulle mycket väl kunna se mig själv i den situationen.
Och jag antar att det är motsvarande att sitta och läsa en bok. Det ser snarare privilegierat ut än ensamt. Samtidigt lite grand av ett statement, att böcker är ett perfekt sällskap. Jag blir faktiskt lite avundsjuk.
Mattias B: Mike Gayle är min feelgood-favorit! Perfekt förströelse för musiknördiga anglofiler.
Jag tänker ofta att jag skulle vilja sätta mig ner på en restaurang med ett glas vin och en bok, men gör det alldeles för sällan. När jag bodde i London hände det oftare, just därför att det känns mer socialt accepterat där. Fast som kvinna får man väldigt sällan sitta och njuta av det där vinet och den där boken ensam; det är alltid någon som ska komma och försöka ett perfekt ögonblick med ett slipprigt ”nämen, sitter du här alldeles ensam, lilla gumman?”. Grrrr!
Ja, gårdagens läsperfektion höll på att förstöras av att det samtidigt kom in en manlig ensamätare och servisen antog vi kom tillsammans… när jag förklarade att så inte var fallet blev det ”höhö, vi känner varann inte ÄN”… grrrrr. Men jag fick mitt eget bord och läste en hel bok till maten. Efter det blev jag så peppad att jag läste ännu en när jag kom hem. April har helt enkelt hittills varit en väldigt bra läsmånad!
Lunchtid har jag oftast försökt äta själv även när jag inte var ensamföretagare, mest för att hinna med min läsning, då är det sällan heller någon som höjer på ögonbrynen för att man äter själv. Men att äta middag på restaurang själv har jag nog nästan aldrig gjort tidigare. Fast jag kommer nog göra om det igen, super för läsning och avkoppling.
Satt en gång på ett ställe och väntade på en kraftigt försenad kompis. För att utnyttja tiden tog jag fram dagens jobbläsning. Efter en stund började det sticka i kroppen av konstiga blickar och halvgömda fniss. Såg jag konstig ut eller? Tills jag kom på att kombinationen whisky och Ghartons ”Mållösa United: Maja, Melker och matchen” med klatschigt Unengeomslag verkade lite för skum för alla runt omkring. Man blir lite hemmalind, bestämde mig för att köpa ett annonymt bokomslag.
Det är helt underbart att sitta själv på krogen och läsa, gjorde det en hel höst när jag var ensam och nyinflyttad till Stockholm. Fast sitta ifred vet jag inte, fulla grabbar men pick up linen;Va läser du? Men bättre sällskap kan man inte ha
Tips till alla, kasta ut tvn, man hinner läsa så otroligt mycket mer… Firar 2 år nu i April och ångrar mig inte än
Längtar till min sommarvecka alldeles soloresa till varmare land. Ca tio böcker i bagaget och frukostar, luncher och middagar med en bok, ett glas vin och värmen.
En fråga bara: hur gör man rent tekniskt? Man har ju bestick i två händer, vilken hand ska man hålla boken i? Om det är en jobbig jävel som inte ligger still alltså, typ en pocket? Det är en seriös fråga, jag kommer inte runt det här problemet.
Kajsa: jag äter till exempel aldrig med kniv. Jag klarar mig långt med bara gaffel. Äter man segt kött kanske man kan förbereda genom att skära upp köttet i munsbitar innan. Jag äter bara vegetariskt och sojabiffarna kan man dela med gaffeln.
Kajsa: pastafreak som jag är snurrar jag spaghettin med gaffeln och håller boken (som ju bör vara i pocketformat eller iaf hyfsat smärt så att man orkar hålla upp) i andra handen.
Läser alltid när jag äter – och har aldrig förstått det där med att det skulle vara trist att äta middag ensam. För en del år sedan skrev intensivt på en essä om döden som litterärt tema och läste då en massa fackböcker i ämnet. På fredagskvällarna brukade jag äta min sena middag (så där kl 20) på dansrestaurangen Blå Aveny i Umeå och kunde utmmärkt väl koncentrera mig på mina fackböcker till dansmusik. Då och då blev jag uppbjuden. När de danslystna herrarna på Blå var finnar, då dansade vi lugnt på. Men när svenska killar bjöd upp den läsande damen och konversationsfrågade vad jag så ivrigt läste -
ja se då blev det ingen raggning alls.