Erkännande: Jag har inte läst Stieg Larsson
19 februari, 2008
Till skillnad från större delen av svenska folket så har jag inte läst någon av böckerna i Stieg Larssons Milleniumtrilogi. Enligt årstopplistan från SvB så såg försäljningen 2007 ut så här:
1 Män som hatar kvinnor – Stieg Larsson, Månpocket (p)
2 Luftslottet som sprängdes – Stieg Larsson, Norstedts
3 Flickan som lekte med elden -Stieg Larsson, Månpocket (p)
Borde jag också göra som massan? Tror det är den enorma populariteten som avtänt mig något (har ännu inte sett Titanic).
Dela:
Alla
Ibland blir jag också sådär att jag inte vill läsa något bara för att alla andra gör det – har inte läst en enda Harry Potter-bok, ingen Dan Brown, ingen Arn m.m. Och det är samma sak med filmerna. Usch, jag tycker det är så tråkigt när något blir så überhajpat.
Nej, fortsätt att kategoriskt bojkotta svenska deckare. Det är den enda form av snobbism vi sf-nördar kan ägna oss åt.
Jag har inte heller läst Stieg Larsson! Kan inte påstå att jag känner mig sådär jättesugen just nu, men så småningom kanske, om inte annat för att se om hypen är rättfärdigad. Det är verkligen DEN ENDA boken som över huvud taget diskuteras i fikarummet på jobbet, och det luktar nästan lite masspsykos tycker jag. Samtidigt kan jag tycka att det nästan är ens plikt som litterärt och (pop)kulturellt intresserad att ha läst de böcker där man kan tala om ett slags fenomen. För att kunna vara med i debatten och ha koll på sin samtid. Alltså läste jag så småningom Davinci-koden, men det dröjde lääänge. Får se när jag tacklar Stieg med e.
Stig Larsson, däremot, har jag läst. :)
Äh. Jag har inte läst någon av böckerna på topp 20. ;) (Däremot har jag Snabba cash och Svinalängorna.)
Snabba cash släng dig i väggen. Ja du ska läsa Stieg Larssons trilogi om Lisbeth Salander. Det är Lisbeth man blir kär i och vill lära känna. Det är nästan en plikt att läsa Stiegs böcker, man kan bortse från att den manlige huvudpersonen är något av en mansjuvenist, (juvenist stavas det så?, men Lisbeth! Stiegs kunnande om det svenska samhället och dess svarta sida kan man heller inte bortse ifrån.
Signe
Av alla de böcker som ligger på SvB:s Topp 40 årstopplista 2007 så har jag läst följande: ingen.
Däremot så hade jag faktiskt läst en bok från facktopplistan: Den hemlige kocken av Mats-Eric Nilsson. Och det är den enda boken från alla de där listorna som jag läst.
Jag känner mig nöjd och non-konformistisk =).
Signe: manschauvenist?
Ja, läs Stieg Larsson! Var också jättejätteskeptisk men fick bok nr 2 i julklapp för ett år sedan och fullkomligt slukade den (funkade faktiskt att läsa den först). Sedan läste jag ettan och trean så snabbt jag kunde.
Man retar sig på en hel del – bl a hade böckerna kunnat redigeras lite hårdare, särskilt sista boken som har en hel del oerhört klumpiga formuleringar – men spänningen och Lisbeth Salanders karaktär väger upp flera gånger om.
Signe och Martina: Manschauvinist. :)
Jag tänker just nu att jag hellre skulle lära känna en havsörn än fortsätta med bok två och tre för att lära mig mer om Lisbeths macbook och Mikaels sexliv. Fast vem vet, rätt vad det är sitter man där på en långflygning, utan örn, och kan inte bättre.
Jag har läst alla tre och tyckte bäst om 1 och 3! Klart läsvärda.
Lisbeth skulle ju kunna vara hämtad ur en sf-bok så varför inte fortsätta läsa David. Bojkottar du alla deckare eller bara svenska
Signe
Jag var skeptisk till milleniumtrilogin. Blev tjatad på. Du måste läsa. Såå bra. Osv. Och ja. Lisbeth Salander är grym! Så läs!
Läs dem för Lisbeths skull!! Tvåan är bäst, sedan ettan och sist trean men alla är bra och nog hör det lite till den kulturella allmänbildningen, just för att kunna diskutera dem =)
Av topp 40-listan har jag läst 18, plus att jag håller på i en.
Oj! Du kan väl smygläsa mina ex. nån gång härhemma. Lovar att inte skvallra ;) Du vet att jag inte är nån deckarläsare, men de här slank ner lätt o fort o jooo; de är faktiskt bra.
Har läst ettan och den är minst sagt överhajpad. Hade vunnit på att kapas med 150-200 sidor. Intrigen görs inte särskilt trovärdig och så blev jag väldigt störd på att Mikael vadhannuhette som ska föreställa vara så god helt enkelt gav fan i att ge upprättelse/ closure till en rad mordoffers familjer.
Bästa svenska deckarförfattaren just nu heter Åsa Larsson. Läs henne istället.
Signe: Deckare i allmänhet och svenska sådana i synnerhet. Det räcker såväl med att se de förutsägbara trailersarna när de väl blivit massproducerade TV-serier.Överhuvudtaget så är jag ganska ointresserad av skildringar av svensk samtid oavsett genre.
Att inte ha läst Stieg Larsson är ju idag typ som att inte ha läst … något av Astrid Lindgren. Aldrig hört talas om Hylands hörna, eller Fem myror. Det någon slags subversiv verksamhet att inte läsa dem – man ställer ju sig i så fall utanför hela hela gemenskapen ju.
Så jag läste faktiskt alla tre. Sträckläste, och tycker allvarligt att de håller ganska bra. Som många påpekar – roliga personer (Erika Berger och Harriet vad hon nu heter t ex), men också för att böckerna på ett mycket snyggt sätt fångar upp ett svenskt bussigt klimat, en attityd som jag gillar väldigt mycket. Det där väldigt politiskt korrekta – på rätt sätt, utan att bli dumt.
Jag har läst de två första och kommer sannolikt att läsa även den tredje vid tillfälle men anser samtidigt att man kan få ut så mycket mer av sin lästid än detta. Visst, det finns ett driv, det är spännande och det är extremt lätt/snabbläst men samtidigt är det på tok för långt – en journalist som inte längre har en ordbegränsning kan vara en litterär fara – och dåligt (inte alls?) redigerat samt bitvis löjeväckande orealistiskt. Och om nu allt ska vara så välresearchat – ett finansiellt imperium som ger några hundra träffar på Google, hur stort är det?
Har inte läst, kommer inte läsa. Det är så mycket annat som lockar så oerhört mycket mer.
En till Martina med underbara åsikter! Välkommen hem till mig och diskutera feminism och läsning!
Folk tjatade på mig att läsa trilogin. jag läste den första och blev så besviken på babblet, (-meh, kom till sak Stieg! tänkte jag) på de usla personbeskrivningarna och på alla fel (näe, det finns inga översköterskor på sjukhus t ex).
Jag förstog allegorin bakom Mikael Blomqvists karaktär. Stiegs drömman, han ville vara Mikael såklart. Och varför vill alla kvinnor knulla med idioten?
Att folk har dålig läsningssmak bekräftar bara min annars så ödmjuka syn på människor. Varför skulle annars boktopplistan bestå nästan enbart av dåligt skrivande och överformulerade mordhistorier?
Jag har inte läst DaVinci koden eller några Harry Potter böcker och kan också bli provocerad när det blir masshysteri kring någon bok. Kan boken verkligen vara så bra, undrar jag genast? Och, nej det kan den ju såklart inte vara men någonting är det som får massor med människor att läsa dessa böcker. Så man får nog stappla ned från sina höga hästar och inse att det är väl kul att en bok kan tilltala oerhört många människor. Sedan kan man tycka att det är synd att det finns plats för så få ”masshysteri” romaner. Fler böcker förtjänar att uppnå ”masshysteriläsning”! Att stila med att man inte har läst några böcker på topplistan tycker jag är fjanterier men många som läser denna blogg ser nog sig själva som subkulturen ”jag har ett mer utvecklat förhållande till litteratur och läsning än de flesta andra” och de kan man ju få tycka. :-)Själv har jag läst Stieg Larsson och gillar dem jättemycket men det som gör att de stannar kvar är Lisbeth Salander. Coolare brud får man leta efter, det borde göras en tv-serie baserad på hennes karaktär! Den skulle bli kult.
Bra Elin! Håller med dig på pricken!
Bra inlägg Elin, det är Lisbeth som gör böckerna. Och jag håller med i övrigt också.
Signe
Elin – håller med dig om allt! Gillar inte snobberier.
(En annan Jenny). Det kan också vara så att om man har läst väldigt, väldigt många böcker, under hela sitt nu ganska långa liv, så har man lärt sig vad man gillar och vad man nog inte gillar… Det må låta snobbigt, eller ej (sånt bryr man sig inte heller om med stigande ålder:)), men jag behöver inte läsa t.ex Camilla Läckberg för att utröna om de är bra böcker eller ej. Jag vet redan att den typen av litteratur är förnöjelse för stunden, men inte ger mig nånting i längden. Av samma anledning lägger jag heller ingen möda på Marian Keys eller Stieg Larsson.
Att en bok ligger på nån slags topplista har jag förövrigt väldigt svårt att se som ett argument för att man ska läsa den.
Nej, jag har ännu inte hört något som får mig att bli intresserad av dessa böcker. Jag blir i och för sig vansinnigt uttråkad av deckare. Bara jag hör ordet ”kriminalkommissarie” så får jag andnöd och uttråkningsyrsel. Jag läste Da Vinci-koden till slut, men jag är mycket tveksam till att jag kommer att tycka att jag har tid över till att läsa de här. Har dem hemma dock (min man har läst 1:an och 2:an, men har inte orkat läsa trean), så man ska aldrig säga aldrig. Fast jag gillar verkligen, verkligen inte deckare.
Jag bläddrade faktiskt just nu lite tappert i ”Män som hatar kvinnor” (som låg en bit ifrån mig), men nej. Inte i år i alla fall. Kanske om jag blir miljonär och får för mycket tid över?
Det behöver inte vara snobberi att inte läsa någonting från topplistorna, alla har vi olika smak, men att kokettera med att man inte gör det – det är snobberi. Då blir andemeningen att det som ligger på topplistorna och läses av många är något dåligt = ”den stora masan” har dålig smak. Jag har läst massor massor massor av böcker i mitt halvlånga liv och vet också vad jag gillar och inte gillar, Camilla Läckberg – nej tack, Stieg Larsson – ja tack. Däremot tycker jag att det är tråkigt att man avfärdar en viss typ att litteratur eller en författare bara för att den tillhör en viss genre. Stieg Larssons böcker började jag läsa för att jag trodde att de skulle vara spännande och underhållande. Men att säga att de bara blev underhållning för stunden för mig blir fel eftersom karaktären Lisbeth Salander verkligen fastnade hos mig (det tror jag att hon gjorde hos många andra också). Jenny 1, Signe och Li, kul att ni håller med!
Jag brukar försöka att läsa en deckare om året, gärna en som någon har tyckt om och rekommenderat. (Senast var det faktiskt ”Skumtimmen”.) Men än så länge har jag inte fattat grejen. Och mer en än deckare om året tycker jag faktiskt är slöseri med tid, livet är kort och det finns för mycket annat spännande som jag missar under tiden. Men det är väl tur att alla är olika, det hade nog blivit bra enformigt här i världen annars. Tänk om man skulle kräva att alla som inte gillar skräck skulle läsa skräckromaner ändå, det skulle ju vara rent synd om dem. Vissa får men av skräckskildringar, andra av polisärenden.
Jag tycker det är lika kokett att tycka att rött är vackrare än gult som det är att tycka att litterär genre x är intressantare än genre y. Det finns förstås alltid undantag – jag tycker t.ex. att Carina Burmans deckare är helt OK.
Fast nu var det ju inte olika litterära genrer jag menade att folk koketterade kring, utan att man gärna framhåller att man inte läser något från topplistorna.
Äsch, Larssons deckare är habila men inte mer. Gott hantverk, och oändligt mycket bättre än dåliga Läckberg men långt ifrån Åsa Larssons klass.
Elin – Du skriver precis det jag tycker o skulle sagt om du inte redan gjort det så strålande bra!
Har inhandlat hela millenium serien nu på bok rean, men den får nog vänta ett tag, har precis upptäckt hur fantastiska fantasyböcker kan var så har en hela del att beta av först ( kampen om järntornen, magiker o glas, diamantsvärdet och träsvärdet mm)