Ett Toni-moment
JoÖ läser om sina böcker hela tiden, jag gör sällan det. Om det inte är mina skolböcker som återkommer 1-2 ggr per år. Nu senast Toni Morrisons ”Beloved”, och nu kommer lite spoilers med anledning av den.
Jag kan den utan och innan – trodde jag. Jag fick ändå ett stort halleluja Toni-moment när jag läste om hur Sethe är så knäckt efter att Beloved (hennes ”dotter”) försvunnit och Paul D försöker trösta henne. Sethe säger att Beloved var hennes allt, hennes best thing, nu är det ingen mening med något längre. Paul D menar att ”you’re your best thing”, och tänker på hur Sixo (en annan figur i boken) berättade om sin kvinna och att hon fixade ihop alla bitarna av honom i den bästa kombinationen. Men att man ju ändå alltid har de där bitarna i sig, och tillgång till dem, även utan den personen. Man är sin best thing på egen hand också.
Jag har läst ”Beloved” tre gånger. De första två så tog jag åt mig helt andra saker i den. Jag reflekterade inte ens över det här partiet, helt fel timing. Men nu, det blir bara så där att jag slår ihop händerna och ”men ja, så bra! så fint!”. Amen, amen på det. Att läsa om en bok för tredje, fjärde gången och hitta helt nya otroliga saker, som är alldeles rätt för mig. Wow. Stor Litteratur. Tur att jag fick läsa den igen. Tur att jag hittade best thing-partiet den här gången. Och tur att hon redan har fått Nobelpriset!
Alla
Älskade är en av mina största läsupplevelser någonsin och en av de få böcker jag läst flera gånger. Nu blir jag sugen på att läsa ännu en gång…
Hur ska man kunna fortsätta leva efter en refusering?
För 18 dagar sedan ringde ett förlag och sa att de var intresserade av min bok, sedan dess har jag inte hört något. Jag hoppas på det bästa med förbereder mig för det värsta. Finns det någon annan som gått igenom det här?
Frida – men, sa de att det var intresserade och la på luren sekunden efter? Vad MER sa de? Ni måste ju ha kommit överens om ngt? Du ska skicka in mer, de ska läsa, ni ska träffas, vad sa de??
I allmänhet, ringer de och säger det så är det ett gott tecken!!
Mmm, ”Älskade”, den tyckte jag så mycket om. Men nu är dte enda jag minns när två vita män stal hennes mjölk till bebisen, det tyckte jag var så utstuderat fruktansvärt omänskligt hemskt.
Säger som Nina, kanske dags för en omläsning.
Åh, det är ju just det som är omläsandets tjusning. Bra skrivet!
Du sätter verkligen fingret på varför det är som fantastiskt att läsa om sina favoritböcker. Beroende på var man själv är i livet så hittar man nya passager, nya infallsvinklar. Som en helt ny upplevelse!