Färgkoordinering in absurdum?
När alla fem bokhoror sammanstrålade i går kväll kom vi – som vi av någon outgrundlig anledning brukar – in på böcker. Bokhyllor och de hundra olika sätt de kan sorteras på, närmare bestämt. Färgsortering har varit i ropet på sistone; ett hyllplan för röda böcker, ett för gula och så vidare. Vår egen mellan-Joh har en separat hylla för rosa böcker, själv är jag mer inne på den fascistoida linjen när det gäller bokkategorisering. Ingen färgsortering, bara gammal hederlig kategorising enligt konstens alla regler. Genre, språk, bandform (ergo: inbunden svensk skönlitteratur för sig, engelsk skräck i pocket för sig osv), alfabetisk och kronologisk ordning, hepp! Däremot insåg jag i morse att jag ibland, omedvetet eller ej, färgkoordinerar min klädsel med den bok jag för tillfället läser. Den lilamönstrade klänning jag bär idag går ton i ton med omslaget till le livre du jour, Marian Keyes sprillans nya ”This Charming Man”. Fånigt eller coolt? Jag kan inte bestämma mig.
Modebloggen (tyvärr utan bildbevis, så inte så modebloggigt after all), klart slut.
Alla
Färgkoordinerade bokhyllor är grymt snyggt men inte så praktiskt om man har mycket böcker. Jag får i alla fall svårt att hitta…
Men inför visningen av min förra lägenhet, då jag ändå behövde gömma undan typ 20 banankartonger med böcker för att det inte skulle se så belamrat ut, så sparade jag de böcker vars ryggar var i snygga färger eller mycket svarta eller mycket vita. Det blev snyggt! Annars har jag alltför mycket böcker i obestämbara färger på ryggarna och de ställer till det.
Färgkoordinera med kläderna tycker jag är en alldeles utmärkt idé. Däremot måste jag säga att jag inte är helt såld på The charming man. Hoppas att den ska ta sig men jag som hade så höga förväntningar! Förlaget säger att det är hennes bästa, men efter 110 sidor håller jag inte med. Jag ska så klart fortsätta läsa men den ligger liksom inte och skriker åt mig att komma och läsa, som jag trodde. Linderborg går lätt före.
Loveina: jag började läsa i morse och är fortfarande inne på Lolas första del. Tycker det är bra än så länge, men inte fantastiskt. Enligt brittiska medier ska det ju vara hennes tyngsta bok hittills. Vi får väl se hur det artar sig. Recension kommer!
Jag har haft färgkoordinerade hyllor fram tills vi flyttade nyligen. Håller med om att det var lite opraktiskt, jag hade svårt att hitta. Som bibliotekarie vill jag gärna ha ämnessortering ;) Det där med att färgkoordinera kläder med bok måste jag däremot testa!
Haha,jag ska strax gå på bussen iklädd blå jeans
och svart t-shirt läsande Lapidus ”Aldrig fucka upp”.Mer färg-
matchande kan det inte bli!
Men jag saknar det språk som är så typiskt för Keyes, och hon gör väl en stilistisk poäng av att variera språket beroende på vem som är fokusperson. Jag har läst klart Lolas del och är inne på nästa person, och hoppas på att jag börjar se samband och stjärnglans när alla fått komma till tals en gång.
Boksortering kan man gräva ner sig hur mycket som helst i, eller hur? I min farmors hem gällde den traditionella ”vackra ytan” sorteringen: Halvfranska band och tjusiga författare ytterst och där innanför de icke så tjusiga men älskade och lästa pocketböckerna och allersromanerna. Det var ju större skillnad på pocket och inbundet förr, idag skäms man ju inte över pocket längre. Dessutom kan ju dagens pocketböcker vara väldigt snygga. Det har ju liksom blivit en liten socialistisk revolution i bokvärlden: högt och lågt, all litteratur kan vara pocket eller inbundet.
Vad gäller kläder skulle man ju gärna vilja se ut som en klassisk penguinutgåva, tycker jag.
Jag gör väl som Helena, men sen står man där ändå tillslut och funderar på om alla Virginia Woolf ska stå tillsammans eller om To the Lighthouse i pocket på engelska ska stå bredvid inbunden eng. Mrs Dalloway eller med de två svenska Mot fyren i pocket och ska då den inbundna sv. Orlando stå med…
En kompis till mig sorterade böckerna efter färg, hela rummet blev som en enda stor regnbåge! Men jag är skeptisk, verkar svårt att hitta om man som jag, har klent färgminne:)
En annan vän var på date med en kille som visseligen var snygg men djup som ett kaffefat. Hon vägrade träffa honom igen då han hade sagt att han bara ska ha svarta böcker i bokhyllan…*S*
Haha, underbart inlägg. För övrigt har den mest storslagna färgsorteringen jag sett, den av ett antikvariat i San Fransisco.
Om inte det här får färgådran i läsaren att pulsera så vet jag inte vad.
http://www.superherodesigns.com/journal/archives/000453.html
Allt gott,
J