Favorit i repris: Anne Tyler
Vem är din favoritförfattare? Ställ frågan till en amerikansk eller brittisk romanförfattare, och chansen är stor att svaret blir ”Anne Tyler”. Roddy Doyle och Nick Hornby är bara två författare som läser allt som sextiosjuåringen från Baltimore – där även hennes böcker brukar utspela sig – ger ut. Det är lätt att förstå varför. Tylers böcker är oerhört skickligt uppbyggda, här kan man verkligen snacka om hantverk. Dessutom, det där svåra: hon lyckas roman efter roman skapa karaktärer man verkligen bryr sig om, som, trots att de är rätt extrema, känns trovärdiga även utanför sidorna. Ofta för Tylers figurer en slags skuggtillvaro mellan det verkliga, praktiskt förankrade livet utanför och sina egna skruvade tankevärldar. Särlingar och losers och agorafobiker, lyhört och ömt skildrade och – framför allt – mycket sympatiska mitt bland allt det excentriska. Som stackars olycksfågeln Barnaby Gaitlin i ”A Patchwork Planet”, resejournalisten som hatar att resa i ”The Accidental Tourist” (han borde kanske starta klubb med Jenny Diski?) och särlingen Jeffrey i boken jag ägnat de senaste tjugofyra timmarna åt, ”Segla efter stjärnorna” (”Celestial Navigation” på engelska). Jag har läst förut men blev ändå glad när jag hittade en gammal utgåva från mitt födelseår (you work it out) i moster Stinas bokhylla. Vissa författare håller för omläsningar, och Anne Tyler är en av dem.
”Segla efter stjärnorna” handlar som sagt om Jeremy, trettioåtta år i romanens början och själva uppslagsverksdefinitionen av gampojke. Han har aldrig lämnat sin gamla mamma och hennes ruffiga hus i Baltimore – de senaste tjugo åren har han inte ens lämnat kvarteret. De försörjer sig på inackorderingar, så huset är fullt av människor, unga, gamla, förbipasserande och permenentboende. Oftast är han i sin studio och skapar ”pjäser”, som han kallar sina collageartade konstverk som sätts ihop av vardagsprylar. När hans mamma dör blir hyresgästerna hans enda länk till omvärlden. Så småningom inleder han ett förhållande med en av dem, ensamstående mamman Mary.
Det här är en ganska typisk Anne Tyler. Värmen, skärpan, ömheten, det milt excentriska, allt man gillar med Anne Tyler och som får alla de där författarna att se upp till henne finns här. Den funkar för både en och två omläsningar, på svenska såväl som engelska. Glädjande nog är hon lika läsvärd idag: ”Ett amatöräktenskap”, som kom ut häromåret, är Tyler i högform och jag har hört bra saker om hennes senaste roman, ”Digging to America”, som för övrigt ligger på nattduksbordet hemma och gottar till sig.
Dagens författarskap alltså! Jag är frestad att kalla henne ”en kvinnlig John Irving”, men egentligen är hon ojämförlig. Den där varma känslan man får i maggropen av att läsa henne, I love it.
Några andra Anne Tyler-fans där ute?
Alla
Ja, men absolut! Digging… läste jag f ö på svenska, med titeln Och var hör du hemma? (recension: http://bokmoster.blogspot.com/2007/09/och-var-hr-du-hemma.html) Rekommenderas!
”Digging to America” är en liten pärla faktiskt. Annars har jag dock inte mycket till övers för Anne Tyler, tycker mest som att det känns som att hon skriver samma bok igen o igen o igen. Min pojkvän tycker dock att hon är fantastisk. (Måhända bör vi göra slut?)
Inte ännu men jag kanske blir. Funderade precis på vad jag skulle ta och låna hem från jobbet idag och nu fick jag svar på min fråga.
Cathleen: Förstår vad du menar, men den är ju så fantastisk bra, den där boken hon skriver om och om igen. Lyssna på din pojkvän! :)
Jaaaaa! Visst är hon bra! Ett amatöräktenskap sitter kvar ännu i min hjärna. Hennes förra om två adopterade tjejer och deras familjer var inte lika bra. Hennes personer är såå verkliga och skruvade på en gång. Ibland önskar jag att jag levde i hennes världar så jag slapp ta mig själv på så stort allvar.
Här är ett jublande fan till. Läste nyligen med stort nöje ”Ett amatöräktenskap”.
tack för påminnelsen att jag för länge sedan tänkte lägga ‘ett amatöräktenskap’ till önskelistan
Jo, jag är på! The Incindental Tourist” var så oändligt mkt bättre än filmen. Men ibland känns det lite konstruerat, lite för skickligt. Jag har alltid jämför henne med Irving fast hon är bättre. Men de har samma svaghet: ibland känns det som om de lyssnar på sin egen röst och så blir det självmedvetet. Äh, jag gillar henne, just därför lite besviken ibland.
Visst är hon fantastisk. Den enda författare som jag läst ALLT av. Så fort hon släpper en ny bok köper jag och läser den i ett nafs. Och nu har det gått tre år sen sist så det börjar dra ihop sig till en ny. I can’t wait!!!
Jodå, mycket riktigt. I september släpps nya boken Noah’s compass. Går att förhandsbeställa på Amazon.com redan i dag!
Åh, Tove, en ny Anne Tyler? Du har just gjort min dag – tack! :D