Jag är lite förutsägbar ibland. Mer specifikt: när det gäller vissa typer av litterära och popkulturella markörer. Ge mig så mycket som en hint om gotik, skräckstämning och – värst av allt – David Lynchvibbar, och jag blir mjuk och formbar som varmt vax i dina händer. Ungefär lika objektiv också. Med andra ord var jag predestinerad att gilla ”Fem knivar hade Andrej Krapl” av Hannele Mikaela Taivassalo från första stund. Jag menar: ”neoskräckromantisk uppväxtsskildring” (baksidetexten) och flertaliga omnämnanden av kyrktak, kyrkogårdar och – här kommer Twin Peaks-vibbarna! – sågverk i första kapitlet! Såld till hobbygoten med de svarta naglarna och det fåniga leendet på rad ett.
Så, ja, det ska erkännas: jag är partisk. Det ska även erkännas att ”Fem knivar hade Andrej Krapl” förmodligen inte är allas tekopp. Därtill är det för spretigt, udda, ja, kanske för enahanda med jämna mellanrum. Hannele Mikaela Taivassalo arbetar mycket med upprepningar, ord och meningar som återkommer, mantralikt, igenom berättelsen. Suggestivt eller tjatigt? Jag säger a, men är medveten om att många, som inte har lika stor fascination för sågverk, kyrktak och sunkiga vägkrogar befolkade av vithåriga mysteriekvinnor och våldsamma män kanske skulle säga b.
(Twin Peaks, so much to answer for.)
Handlingen i kort, i den mån den går att återberätta då handlingen, som så ofta med böcker jag gillar, är underordnad språket och stämningen: en ung flicka, jag tror hon är sexton år gammal, växer upp i en liten lerig, sågspånsdoftande stad (by?) i Österbotten. När en mystisk främling som kallar sig Andrej Krapl och bär på en psalmbok och fem knivar dyker upp blir hennes tillvaro förändrad, och vår hjältinna ger sig ut på ett slags gothbetonat roadmovie-äventyr. Ungefär så. Men som sagt, det är inte för intrigens skull man läser ”Fem knivar hade Andrej Krapl”, som med all rätta nominerades till – och vann igår, tack Magix för info! – Runebergspriset 2007. Taivassalo är en begåvad stilist – säker, modig, egensinnig. Vid upprepade tillfällen bryter hon berättarflödet genom att byta perspektiv från första person till en allvetande berättare som följer händelseförloppet som från ovan. ”Gud”, kallar hon dessa interludier för. Jag väljer snarare att tro att det är författaren själv som tar sig in i textmassorna. I vilket fall som helst får jag mersmak, särskilt av meningar så vackra som denna:
”Doften av dig, doften av sågen, det sargade hjärtat och alla frågor som skriks ut av de obevekliga cirkelbladen mot alla dessa trädstammar.”
Jag vill ha mer Hannele Mikaela Taivassalo, mer finlandssvensk och finsk nutidslitteratur i allmänhet. Tips, någon?
25 kommentarer
Gosh! Måste läsas efter frossan!
Absolut, det måste du!
Nominerades – och vann Runebergspriset!!
Ska fundera på tips =)
Åh, vann hon också, vad kul?
Och jaaa, fundera på!
Frestad.
Mycket frestad.
Lägga till högen av
olästa böcker.
Överst?
Ja, lägg den överst!
På tal om finsk nutidslitteratur så gillade jag ”Stalins kossor” av Sofi Oksanen.
http://www.bazarforlag.se/Books/Books/Stalinin%20Lehmat.aspx
Några googlingar senare:
”Stalins kossor” låter jätteintressant, Gothique, tack för tipset!
Intressant och Feel-bad (ojoj, osäker på stavningen) i hög grad! /Språkhysteriska ka
Anja Snellman – Rädslans geografi
Monika Fagerholm. Diva tog jag mig aldrig igenom, och Den amerikanska flickan var kanske 100 sidor för lång men vilket FANTASTISKT språk! Om man uppskattar upprepningar, rytm, bilder, en tygaffär, en leråker, finsk tallskog. Å nu blev jag lite sugen på den igen, synd att den är så lång…
Och något annat, som jag bara kom att tänka på, är ju Pauline Wolffs Vi är luftens drottning. Den har kanske något lätt goth-aktigt över sig, åtminstone en mystisk cirkus/teaterbåt i en anonym 1800-talsdoftande värld med ett fantastiskt språk. Rekommenderas!
Elin
Heja Elin – jag håller med om dina tips! MEN älskade Fagerholmska verken oförbehållet, samt tillägger Snellmans Kortvingar.
Elin, tack snälla för tipsen! Monika Fagerholm äääälskar jag, och väntar mig galen på Glitterscenen som hela tiden blir försenad. Av Anja Snellman har jag läst och gillat Hudens tid, som var ett av mina senaste biblofynd. Pauline Wolff lät spännande – mystisk cirkus/teaterbåt i en anonym 1800-talsdoftande värld, eh? Och fantastiskt språk? Come to mama! :)
Åhh, Glitterscenen, jag längtar också! När kommer den? Varför blir den hela tiden försenad??
Senaste nytt är i höst någon gång. :( Och nej, jag fattar inte heller vad problemet är.
Kommer den till bokmässan kanske? Är den loka tjock och härlig? Värt att vänta på… mums!
Jag har begränsad koll på det som är nytt, men angående finska måste-böcker: kolla framförallt upp Antti Tuuris dubbeltrilogi om en släkt i Österbotten (den första En dag i Österbotten). Väinö Linnas torpartrilogi (första: Högt bland Saarijärvis moar) är helt fantastisk, och Kjell Westös
böcker om Helsingfors (Drakarna över Helsingfors) först.
Om just finska men framförallt norska böcker skrev jag ett inlägg här. Snälla hjälp till: finns det något typiskt gemensamt som kännetecknar romaner från t ex Finland eller Norge?
Förlåt, förlåt, inlägget om inlägget om finsk och norsk litteratur finns här.
Tusen tack, Martin! Ska läsa ditt inlägg på en gång.
Gud, får snart tunnelseende av min ”att läsa”-lista – och då är det bara en högst nischad lista i kategorin nutida och finskt. Don’t get me started när det gäller ALLT.
fi-svensk litteratur, jatack -helst som poesi,
som
CLAES ANDERSSON:
”Att vi föds, att vi klipps loss från mamma, att
vi uppstår ur kärlek.
Att tiden tar oss i famn, att vi växer
i kärleks famn.
Att vi bedåras, lär oss känna igen och namnge att vi
blir något för oss själva.
Att någon dras till oss, att vi dras till
någon, att vi växer ihop.
Att nytt liv blir, att livet förändrar oss.
Att barnets längtan blir den vuxnes sorg.”
När jag läser “Fem knivar hade Andrej Krapl” så ser jag den direkt som en film, definitivt en bok som skulle passa att filma. Är det någon som identifierat städerna i boken?
Vasa, Helsingfors, Göteborg & New York?
En finsk bok som nyligen översatts, men tyvärr inte fått så mycket uppmärksamhet är Mikko Rimminens bok – ”Öl, vänskap och tärningsspel” (fast jag gillar inte den svenska titeln). Boken var mycket omtalad när den kom ut i Finland, var nominerad till Finlandiapriset och är också översatt till holländska, tyska och ryska. Översättaren Camilla Frostell har översatt den till en underbar svenska, det är verkligen för språkets skull man bör läsa den:
http://www.alfamedia.se/data/prodbig_11996.asp
Kurt: Mikaela är uppvuxen i Kronoby kommun i Österbotten och har i mitt måndagsmöte med henne (http://www.bokhora.se/blog/salong/mandagsmote/2008/03/mandagsmote-hannele-mikaela-taivassalo/) sagt att ”Fem knivar…” började som ett slags hyllning till hembygden, så jag gissar att en av platserna är identisk med hennes hemstad. Vidare tänkte jag mig städerna som Helsingfors, Stockholm (fast Göteborg funkar ju) och London, men det där är ju helt öppet för tolkning. Att det blev just London för mig, och inte New York som för dig, har nog mycket att göra med att jag själv begav mig till London när jag var vilsen, överspänd tonåring som bokens berättarjag. Det är det som är så fint med romanen: att den genom språk, bilder och atmosfär suggererar fram minnesfragment, stämningar och upplevelser hos läsaren som lika gärna kan vara från en film man sett och till hälften glömt som autentiska upplevelser.
Och visst har boken en filmisk kvalitet! Det märks att Mikaela är ett stort Lynch-fan. Vad roligt att du läst och gillat ”Fem knivar hade Andrej Krapl”, jag tyckte som sagt att den var helt fantastisk. Tack för boktipset förresten, ska kolla upp Mikko Rimminen.
När hon flög utomlands så flög hon i ett plan med tre rader säten, det låter för mig som en transatlantisk flygning! Göteborg främst för att hon har Mikaela bott där + miljön stämmer mycket bättre med att hon snabbt kommer bort från centrum till ”arbetarkvarter”.
Kolla in nya numret av den lilla litteraturtidskriften Papi http://www.papitidskrift.se vars senaste nummer helt ägnas åt finlandssvenska poeter som inte har utkommit i Sverige.
[…] sushi till middag, och påbörjan av Carnivèles andra säsong. I morgon bitti tillåter jag mig godis efter frukost. Den senare (eller tidigare, om vi skall vara kronologiskt korrekta) är tänkt att […]
[…] detdär måste:t och fortsätter med min nordiskakvinnligaförfattarevurm. Taivassalo är allt var Helena lovar och lite […]