Förkylningslitt?
11 mars, 2008
Jag har blivit förkyld, snörvlar, hostar och ynkar mig med honungste. Helst av allt hade jag velat ligga nerbäddad hemma i sängen med mina nostalgifynd. Särskilt ”Flambards”-böckerna. Visst finns det en koppling mellan förkylning/ynk och nostalgi? Så fort minsta halsont börjar anas regredierar jag till min barndoms litteratur. Narnia-böckerna, Anne på Grönkulla, Lotta och Emily lindrar bättre än Vicks Blå. Faktum är att digerdödsromanerna – vad roligt att jag inte var den enda som frossade i pest och allsköns farsoter som barn, förresten! – fungerar bra också. Om inte annat får de mig att inse att lite halsont och en rinnande näsa är en bagatell i sjukdomssammanhang.
Vad läser ni när ni är förkylda och ynkliga?
Dela:
Alla
Jag läser inte alls om jag är förkylningsmosig, då bläddrar jag bara i gamla tidningar. Men några böcker har jag som evihetsläsning, om och om igen.Det är i gamla vänner man ständigt hittar nya tankar hos sig själv.Det är intressant med frågan om hur många böcker manläser per vecka. Det har jag aldrig tänkt på förrän nu.
Ja, visst finns det något trösterikt i att återupptäcka gamla litterära vänner? Jag är en av den kategorin människor som gärna läser om böcker… och om… och om… och om… Ska skriva något om det snart. Det kanske är en intressant omröstningsidé också?
Då blir det gamla deckare.Agatha Christie,Ngaio Marsh,Dorothy Sayers,Vic Sunesson och Stieg Trenter till exempel,
perfekt när man ligger och snörvlar och
bara vill veta vem som är mördaren.(Om man har lyckats glömma det
sen sist man läste boken,vill säga)
Stackars! Jag glor på såpor och ser till att bli uppassad. Sedan läser jag knepiga romaner för vuxna: gärna om Döden. Minns särsk en feberhelg under studenttiden (då uppassningen var markant frånvarande) som tillbragtes till golvs med Brott och straff.
Åh, ja, Stieg Trenter är bra förkylningslit. Annars läser jag allt som inte kräver stort processande av hjärnan.
Ofta plockar jag därför fram Denise Rudbergs ”Väninnan”. Den är så härligt usel. Lite som att se på ett avsnitt av Glamour eller Days of our lives, men bättre eftersom den utspelar sig i Stockholm (jag är ett city-kid som lever i exil i Sveriges hängröv, Göteborg).
Känn bara på de här citatet: ”Eva rörde sig som en panter. En panter som visste att den såg bra ut.”
Eller att huvudpersonen inte kan tänka sig vad en Vodka Cranberry kan vara för drink. Eller att hon inte förstår vad hennes man menar när han säger att han vill ta henne på det ”andra sättet”.
Det är helt enkelt underbart.
Det blir mest fantasy. Jag minns hur jag för flera år sen låg nerbäddad i soffan ett helt påsklov och läste Bilbo. Senast jag var riktigt sjuk sträckläste jag Neil Gaimans Anansi Boys.
Maria Gripes skuggserie!
Jag har fallit för den rosa myten. Jag bäddar ner mig i sängen med snytpapper och vatten och läser missförståndsromaner om heterosexuell kärlek (som tyvärr är det enda min Pressbyrå tillhandahåller i genren). Marian Keyes är som dyra praliner i sammanhanget.
TV, te och filtar brukar vara mina förkylningskompisar. Kan jag sen dessutom locka en av mina mysiga katter att ligga jämte mig i soffan/sängen mår jag genast bättre.
Tyvärr så blir jag nästan aldrig…..ta i trä… men jag önskar ibland bara få ligga under täcket ett par dar.
Signe
Mina snutteböcker är de fantasy- och sci-fiböcker jag läste som tonåring. Klassisk verklighetsflykt – 12 timmar extended version av Sagan o Ringen filmerna funkar också. I höstas köpte jag ”I Claudius” DVD-boxen just för en snörvlig dag, men jag har ju inte blivit sjuk ännu! Orättvist.
Tv-serier och glassiga magasin funkar bäst. Och så har jag en roman som heter Skorpionerna av Michael R. Linaker som jag läser varje gång jag är sjuk, och har så gjort så länge jag kan minnas (jag borde förmodligen försöka få tag på ett nytt ex, urk, bara tanken på hur mycket baciller som kan trängas på de 200 sidorna…). Det är antagligen den sämsta bok jag någonsin läst, och handlar om – just det – skorpioner som bott under ett läckande kärnkraftverk och muterats. Den funkar antagligen enbart med feberfantasier, öht. Det och te och katter och filtar (det gamla vanliga) kombinerat med apelsiner en masse och jordgubbskräm är det enda som kan få mig på fötter igen. Krya på dig!
När jag är snorig och eländig läser jag vad som helst som jag har läst många gånger tidigare. Gamla vänner som jag redan känner så väl att det inte spelar någon roll om jag missar lite här eller där.
Senast jag var sjuk läste jag Finn Zetterholms ‘Lydias hemlighet’ om en 12årig tjej som försvinner in genom en tavla på ett museum och får träffa de gamla, viktiga konstnärerna. Jag vet att jag är 23 och att boken riktar sig till mellanstadiebarn (som får en dos allmänbildning mitt i all science fiction), men den passade alldeles perfekt som litteratur att ligga och snora till. Dessutom var den väldigt bra.
Jag är också svag för nostalgisk omläsning av barndomsfavoriter (och åh, dessa flickböcker…) när jag ligger hemma i förkylning.
Dock kan jag också utnyttja sängläget till att plöja tjocka romaner – minns t.ex. en dag med feber och sängläge under gymnasietiden när jag plöjde Majgull Axelssons Aprilhäxan. Ack, det var tider det…