Förlåt mig fader, ty jag har syndat…
… igen. Men: denna gång föll jag ner i fördärvet helt oförhappandes. Hade inte tagit på mig bookaholic-skyddet idag eftersom bokshopping för en gångs skull inte alls stod på agendan. Vi var på väg till Höganäs för att fynda keramik och glas, jag satt i baksätet och läste ”The Gathering” (bra, vackert saktmodig med snyggt aparta meningar som ”It is a confusing feeling – somewhere between diarrhoea and sex – this grief that is almost genital”, helt klart Booker Prize-värdig så här ett par kapitel in) och kunde tänka mig många saker jag hellre skulle göra än att tillbringa en halvtimme bland Kostabodaglas och Höganäsvaser. Läsa ”The Gathering” till exempel. Jag får alltid grava tvångstankar i porslinsbutiker, och de involverar alltid dyrbara saker som går sönder. Den proverbiala elefanten i porslinsbutiken, det är jag det. Men jag avviker från ämnet, märker jag. Jo, jag var alltså inte särskilt sugen på att slita mig från irländska familjehemligheter – tills jag såg de magiska orden. ”BOK-OUTLET”! Massor med inbundna böcker till fyndpriser. Bra böcker, dessutom; böcker som jag vid flera tillfällen spanat på men av olika anledningar inte köpt. Rafflande facklitteratur om mord i Chicago under världsutställningen 1893, det avslutande kapitlet i skuggserien och lite kattpsykologi, eklektiskt så det förslår. Ja, och så ett obligatoriskt wild card i form av lite klimakterielitt. Jag tror att det var det medföljande bokmärket med reklam för Sue Monk Kidds ”Jungfrutronen” som var avgörande.
Tjugo minuters botaniserande senare lämnade jag butiken med:
”Djävulen i den vita staden” – Erik Larson
”Skugg-gömman” – Maria Gripe
”Kattsjälens mysterier” – Jeffrey Moussaieff Masson
”Viska mitt namn” – Ronlyn Domingue (klimakterielittsalibit)
Summa summarum: 138 kronor. I love a good bargain!
Alla
var? var? var?…
Underbart!
Ha! Kattsjälens mysterier! Jag har haft den i tio år och inte läst den än.
Och inte tänker jag läsa den nu heller.
Japp, jag älskar numera att följa med till Höganäs!
De andra far fram bland keramiken och jag bland böckerna.
Jag har gjort verkliga fynd där
Maria: I Höganäs, precis vid fabriksförsäljningen av keramik.
Andy: Jag har börjat läsa, men blev lite ledsen av det inledande citatet, som gick ut på att katter – till skillnad från hundar – skiter högaktningsfullt i sina ägare. Jag vill ju så gärna inbilla mig att det är ren och skär kärlek jag ser i Stellas och Sagas ögon, inte ”jaja, nu får vi väl gosa lite med matte så att hon ger oss räkor till middag”-beräknande kyla.
Tja, den där författaren har ju inte träffat vår Tuffsa, det det hör jag ju. Hon ääääälskar oss så hon nästan går av. Hennes omsorger om oss är oändliga. Hon tvättar oss noggrant när vi är smutsiga och ger oss presenter och klappar oss med svansen när vi är ledsna, hon vaktar oss när vi badar och pussar oss godnatt och stoppar om oss när vi ska sova, hon aktiverar oss med små bollar när vi har tråkigt (som vi får apportera) och provsmakar alla nya böcker för att försäkra sig om att de är goda nog åt oss. Det enda hon absolut INTE gör är skiter i oss. Jag tror faktiskt att hon är fysiskt inkapabel till det.
(Den stora katten … tja, det är en annan historia. Integritet föredrar vi att kalla det.)
Jag gillade faktiskt kattsjälens mysterier, tyckte att den var intressant. (Fast varför, det kommer jag faktiskt inte ihåg längre, kommer bara ihåg att författaren promenerade med sina katter längs stranden.)
Skugg-gömman däremot… Jag är välduigt väldigt förtjust i Skuggsviten i övrigt, men just Skugg-gömman missade jag när jag läste de övriga första gången i typ åttaårsåldern. Tog mig an den vid omläsningen under gymnasietiden, men ÅH, så seg den var! Blev så avskräckt från den att jag aldrig mera läste om den, trots att jag plöjt de övriga både en och två gånger sedan gymnasietiden.
Den ÄR rätt seg, eller hur, Ika? Jag älskälskar de första tre böckerna i Skuggserien, men den avslutande känns så annorlunda i både språk och stämning. I alla fall tyckte jag det när jag läste ”Skugg-gömman” senast, någon gång på högstadiet om jag inte minns fel. Vi får se om jag ändrat uppfattning sedan dess.