Fräscha, friska och jävligt ospontana människor
Ja, som första bok på bokbytet valde jag Mons Kallentofts ”Fräsch, frisk och spontan”. Jag tycker om Mons författarskap och ville gärna äga denna bok som är den enda jag saknar för att ha komplett Kallentoftbiblio (som med Alan W, lovely färdigställa sina små samlingar).
Läste den inatt och: Låt er inte luras av rubben! Den är sweet.
Möjligen lite väl mycket American Psycho kan jag tycka. Vuxen man känner livet är för ytligt och meningslöst, skaffar sig någon sorts mission, köper dyra Globalknivar i Gallerian och jag som läsare drabbas av osäkerhet: Vad är sant och inte? Referenser till mitt tidigare liv – Kotler och varumärkesteorier kastas fram lite nonchalant mellan varven och jag känner väl igen mig i vad jag var på väg att dras in i, innan jag lyckligen kom på andra tankar. Nu när jag tänker efter, snarare Svensson Psycho för det är ju lite lamare här i Sverige än i Amerikat, gubevars. Så Mons hjälte går inte galore bland prostituerade på Malmskillnadsgatan (håller prostituerade ens till där nowadays?) eller klubbar ner någon för att hans visitkort är snyggare. Hettar aldrig till på samma sätt men idén är densamma och jag tycker som sagt det är sweet. Trevlig läsning.
Tycker om när Mons berättar om det livlösa innerstadsparet. Jag har funderat på livlösa par såväl i Vasastan som i förorten de senaste dagarna. Att leva ett så förutsägbart liv hade tagit knäcken på mig tror jag. Och det verkar ta knäcken även på Mons lealöse lille hjälte, för att inte tala om hustrun. Är det något den här familjen inte är, så är det spontana. Lördagsturer på NK, soffor från Asplunds, middag med killarna på Brasserie Godot (vars Steak Frites som äts i romanen faktiskt gjort ett outplånligt intryck även på mig, jag och min dåvarande sambo åt just den rätten just där vid ett flertal tillfällen även om det är några (många) år sedan nu), ja ni vet allt det där som framgångsrika par boendes på Dalagatan i Stockholm ägnade sig åt år 2005. Jag undrar om inte jag också stått hemma och slipat knivar hade jag fastnat i den fällan?
Alla
Åh jag älskade bokparets rutin att dricka morgonkaffe på det där haket vid Odenplan en ggn i veckan. Skrattade ihjäl mig när läste och gnäggar fortf varje ggn jag promenixar förbi Mellqvists. Hojahojahå!
F.ö. hoppas jag att det finns ytterligare saker i schablonparens liv än knivslipning. Jag tror faktiskt stenhårt på det – annars skulle ju människor torka ut och dö?
(Jag tror jag tolkade boken mer tongue in cheek än sanningsporträtt, men sen kommer jag på mig själv med att ju ständigt göra narr av Petra & Niklas i sin fräscha trea på Rörstrandsgatan, så…. Angbjär is no better än Kallentoft eller Ögren!)
O, spännande! Min bokklubb läser just nu ”Frisk, fräsch och spontan”; vi ska ses nästa vecka och prata om den. Förhandssnacket tyder på skapligt betyg – om inte ”bra” så åtminstone ”intressant”. Särskilt spännande då flera av oss är en del av… öh, innerstadspar med små barn.
Återkommer!
Bli inte arga snälla – men jag avskydde verkligen romanen och tycker lätt den är det sämsta jag läst skrivet sedan millenieskiftet (problemet med att skriva så är ju att jag samtidigt på något sätt dumförklarar er som faktiskt gillade boken. Det är absolut inte meningen).
Kallentofts oförmåga att ge sina flortunna personer något som helst liv får Dan Browns prestationer på detta område att framstå som Dostojevskij. Och poängerna om innerstadsmedelklassens ytfixering är så platt uttjatade… Och dessutom: tänk! Han kanske är mördaren! För att få lite action i sitt tråkiga liv! Men – listigt nog – vi får aldrig veta!
Jo, den börjar lite kul (jag misstänker att Kallentofts redaktör inte hade somnat eller gett upp ännu), men sedan blir det ju bara snömos av alltihopa. Fredrik Lindströms ”Vad gör alla superokända människor hela tiden?” kom tillbaka, allt är förlåtet!
Se även
http://svensklararen.blogspot.com/2008/01/borgarklassens-uppenbara-charmlshet.html