Jessica
Jag läser nästan alltid helst utan paus. Den längsta sittningen jag kommer ihåg var nog sista Harry Potter-boken ”Harry Potter and the Deathly Hollows”: 607 sidor på engelska. Klockan närmade sig nog fem på morgonen innan jag var klar.
Helena
Den längsta roman jag läst utan att över huvud taget titta upp är nog Carina Rydbergs ”Den som vässar vargens tänder”. Kunde. Inte. Sluta. Läsa! Alla Christine Falkenlands romaner har varit sträckläsare för mig också. Det är ett skönt sätt att läsa.
Johanna K
”Män som hatar kvinnor” av Stieg Larsson. Jag hoppade dock över informationen om teknisk utrustning, inköpslistor och annat som jag inte tyckte var så relevant.
Johanna L
”Ut och stjäla hästar” av Per Pettersson. Sögs in, kunde inte släppa, tog slut för snabbt.
Johanna Ö
90% av min läsning är just sträckläsning. Jag tycker inte om att bli avbruten.
Har du någon sträckläsare du vill tipsa om? Svara i kommentarerna!
35 kommentarer
”Alexandriakvartetten” av Lawrence Durrell läste jag i ett sträck,närmare 1000 sidor,det tog en eftermiddag,kväll och halva natten.Jag åt med den,badade med den och drömde om den.
Agneta, WOW! Vilken grej att sträckläsa Alexandriakvartetten; jag känner flera som läst den i åratal. Blir sugen på att läsa nu!
Som alltid: Dockan Bella av Nina Bouraoui. Fastsvetsad i två timmar.
Två: ”Shadow Man” av Cody McFadyen och ”Tannöd” av Andrea Maria Schenkel”.
Båda finns på svenska; McFadyens med samma titel medan Schenkels heter ”Mordbyn”.
Rekommenderas så till den milda grad!
Alexandriakvartetten är faktisk en av Janet Fitchs favoriter.
Jag sträckläste Mia Törnbloms nya bok Så Dumt! en fredagkväll för några veckor sedan. Annars brukar jag inte sträckläsa så ofta.
Död på krita och Resa till nattens ände, båda av Céline, läste jag en julnatt sent på 70-talet. Oavsett vad man tycker om Céline och hans brungrumliga politiska åsikter så är de två böckerna fantastiska läsupplevelser.
Jag lägger sällan och högst ovilligt ifrån mig en bok när jag väl har börjat läsa. Nattsömn får andra hålla sig med.
Den definitiva sträckläsaren är alltid en ny bok av Imre Kertész i Ervin Rosenbergs översättning. Alldeles nyss läste jag Den engelska flaggan två gånger – i sträck! En kort bok förvisso, knappt nittio sidor, och den utkommer i slutet av månaden. Rekommenderas varmt! Och nu i helgen blir det till att sträckläsa WG Sebalds till engelska översatta Campo Santo! God helg önskar Thomas
Undantaget av Christian Jungersen hade jag svårt att lägga
ifrån mig. Hjärtat bultade,så spännande var den
Harry Potter och den flammande bägaren, när den var nyutkommen, underbart minne.
Astrid Lindgrens Ronja Rövardotter när jag var nio och Haruki Murakamis Kafka på stranden när jag var trettiofem. Jädrar vilka spännande böcker!
Frankenstein.
Mörkrets Hjärta.
Möss och människor.
Bibeln.
Jag sträckläser ofta, är boken bra så är det svårt att prioritera andra saker än just den! Två som jag sträckläst den senaste tiden är:
Flyga drake / Khaled Hosseini
Skulden / Jodi Picoult
Jag sträckläser så ofta böcker att jag har blivit tvungen att förbjuda mig att läsa nya böcker på kvällarna. Den första boken jag sträckläste som inte var en barn/ungdomsbok var Richard Adams Den långa flykten. Jag läste hela natten, försökte lägga ifrån mig boken ett par ggr, men plockade upp den hela tiden. Jag tror jag var klar vid 5 på morgonen.
Memoires d’un Medécin av Alexandre Dumas :D, sträckläste alla fyra
men de finns tyvärr inte översatta till svenska. Annars Harry Potter-böckerna och Livläkarens besök.
oj… Jag har sträckläst böcker sen jag var liten. Men Harry Potter är nog värst. Jag tror det är någon magi som gör att man inte kan stänga dem. Har också sträckläst en hel del David Eddings och även första Lord of the Rings (del ett och tre om jag minns rätt). Även snabbläsning som typ John Grisham och andra lättsamma deckare brukar gå på en eftermiddag. Och säkert många andra….
sträckläsning är väl en utopi numer med småbarn med i bilden.. men jag lyckades nästan skyffla över allt ansvar på barnafadern när jag skulle läsa ”människohamn”
Det slog mig, för ett litet tag sedan, att människor som inte sträckläser böcker, utan vid någon vettig tidpunkt faktiskt lägger ifrån sig dem och sover, förmodligen har en mycket vettigare dygnsrytm. Men det verkar ju så tråkigt.
//JJ
Jag sträckläste mycket mer när jag var liten (”Borta med vinden” var nog värst, fast jag tog ju pauser för mat och sömn förstås. Den tog ungefär 2 dagar, och jag var nog 12 år eller så). Men vissa böcker, t.ex. Agatha Christie eller Maria Lang, tar ju bara nån timme att läsa ut…
Nu för tiden blir det väl en och annan deckare som sträckläses, de brukar också gå rätt fort, 2-3 timmar kanske.
Varför kan inte jag läsa så! Jag läser och begrundar, läser lite igen, begrundar, ibland måste jag suga lite på karamellen så att säga och ta in allt genom att pausa. Skulle ibland önska att jag kunde sluka, för då hade jag hunnit läsa mer.
En ”sittning” kan ju bestå i att läsa medan man lagar mat, medan man är på toa, medan man pratar med maken och .. ja, man kan inte slita sig även om man måste. Potter-böckerna har jag lyckats köpa precis när jag gått på semester, och läst hela första natten. En hel del deckare har ju förstört nattsömnen också. Är de tillräckligt otäcka måste jag läsa ut dem för att kunna soma.
Omläsningar blir ofta också sträckläsningar, för då har jag valt en bok just för att jag är sugen på den just då!
Många, många bilderböcker. Dem lästittnjuter jag ju om också, flera gånger. Minns också mycket väl Min bror och hans bror (Håkan Lindqvist) som jag läste julnatten 1993. Nu senast var det Simtag av Jessika Berglund, förra lördagen.
Jag sträckläser vissa böcker och tar oändlig tid på mig med andra. Ofta får andra böcker, som jag har kommit en bit i, vänta medan jag sträckläser något ny förälskelse. Ibland har jag funderat över vad det är som får mig att sträckläsa vissa böcker, det känns inte som om det finns någon röd tråd. De böcker jag tar lång tid på mig med är minst lika bra och spännande som dem jag läser ut på en gång. Det känns helt enkelt väldigt slumpmässigt.
Men – här är i alla fall några böcker som jag har sträckläst med stor behållning: ”Jonathan Strange & Mr. Norrell”, ”Fjärilen i min hjärna”, ”Bara Alice”, ”Mörkrädd”, ”Never Let Me Go”, ”Hälsningar från ondskans axelmakter”, hela Twilightserien (well, of course!) och av någon oförklarlig anledning de flesta Selma Lagerlöf.
Harry Potter-böckerna sedan femman kom ut har jag läst utan paus — med Order of the Phoenix fick jag låsa in mig i badrummet den sista timmen för att min familj hela tiden insisterade på att prata med mig.
De sista två köade jag förresten till och köpte vid midnatt på Uppsala English Bookshop, det var en kul upplevelse.
Oförklarlig anledning Selma Lagerlöf ??
Hon kan ju berätta en historia.
Senast för ett par dagar sedan sträckläste jag ” En Herrgårdssägen”
för tredje gången i mitt liv.
Ja, alltså jag förstår inte varför jag alltid sträckläser just hennes böcker. Ingen annan författare har förunnats det i samma utsträckning från min sida – inte ens min favorit Neil Gaiman. Jag gillar verkligen hennes böcker och har läst dem många gånger om, och självklart har det med hennes berättande att göra. Men jag är normalt sett en väldigt rastlös läsare, så jag har funderat mycket över vad exakt det är med hennes berättande som lyckas fånga mig så. (Sprinkle some on me, please … !)
ANDY – va!
Läste du bibeln i en enda sittning?
I min underbara bokcirkel i Umeå (bestående av en präst, en litteraturvetare, en läkare, två idehistoriker) tog det oss två hela fanrastiska ÅR att läsa bibeln inkl. någon apokryf,
Däremot läste jag alldels själv och bulimiskt Noréns dagbok i ett 14-timmarspass. Sedan kändes det i magen som den gången då jag hadetänkt att jag skulle smaka litet på sockerkakssmeten, men (i någon slags koma) smällde i mig allt som var i degbunken.
Som småbarnsmamma är mina möjligheter att läsa utan avbrott bara en dröm, men naturligtvis händer det att jag får en bok i mina händer som jag inte vill lägga ifrån mig. Då blir det synd om min familj medan jag sitter okontaktbar för annat än nödsituationer! Senast var det Biten (Kelly Armstrong).
Det blir ju inte en sittning eftersom jag måste göra avbrott för matlagning, trösta barn, kanske t.o.m. åka och handla eller jobba, men det kan bli väldigt intensiv läsning.
Sträckläste senast Margareta Strömstedts självbiografiska bok på flygplan till London. Måste ha slarvat eftersom jag inte minns titeln. Hursomhelst var den väldigt läsvärd.
NATTEN INNAN DE HÄNGDE RUTH ELLIS.
Bokaktivisten, jag håller helt med dig: Väldigt läsvärd!
Liksom Margareta Strömstedts alla romaner vare sig de handlar om en Majken (barnböckerna) eller om en Margareta.
Lena: så hette den ja, tack. Strömstedt är uppriktig och privat utan att vara sentimental eller jolmig. Liksom du tycker även jag mycket om hennes Majken böcker.
När jag hittar en riktigt fin bok vill jag verkligen inte sträckläsa, utan ha den vid min sida så länge som det bara går (i alla fall några dagar). De böcker jag tillåter mig att sträckläsa är oftast mittemellanböcker; sådana som har en handling som gör att jag bara måste få veta mera (Skumtimmen av Theorin var en sån bok, Ernestams Busters öron eller Alvtegens Saknad… eller ja, Stieg Larsson-trilogin).
Ett undantag från förra läsåret var Lowdens Allt; den ville jag verkligen läsa lugnt och fint, ”suga på” lite sådär som en karamell, men det gick inte; bladen vändes av sig själva. Jag har lovat mig själv att läsa om den. (Och Natten innan de hängde Ruth Ellis läste jag också lite för fort, för att den var bra, kanske åt mittemellanhållet emellanåt, men ibland riktigt bra; borde ha fått mer uppmärksamhet, tycker jag!)
Piratdrottningen Alwilda: Åh, Selma Lagerlöf! Jag sträckläste precis ”Kejsarn av Portugallien” och jag tror att det är ungefär som med Rowling (intressant hur många kommenterande som sträckläser Harry Potter, men knappast förvånande), det finns helt enkelt en besvärjelse som gör att man inte kan stänga dem förrän de är slutlästa.
Eller så kan det också vara hennes fantastiska berättande, hennes otroliga meningar som fångar en i en helt annan värld och håller en kvar där. Hennes persongalleri och atmosfär är så otroligt fängslande – Gösta Berlings saga inte minst.
MATILDAS KATTER
av Jan Lööf.
Men den sträckläsningen blev verkligen inte den enda.
Varenda människa (speciellt 5-åringar) som jag kan nypa tag i får höra den uppläst och får njuta av bilderna.
Alla blir lyckliga!
Visst får Maltidas katter 2008 års AUGUSTPRIS! Eller?
Om du har annan åsikt bussar jag Matildas katter på mig För sådan är min liberala och demokratiska inställning till läspreferenser.
Inte på ”mig”
(Freudiansk felskrivning?)
Jag bussar förstås Matildas farliga katter på DIG
om du inte tycker precis som jag!