Bokhora.se

09/05 2008
12:00

Jessica
JessicaEn ”bli en bättre och snyggare människa”-bok som heter Vouge. Att jag mer än femton år efter inköpet fortfarande har kvar den i bokhyllan samt då och då följer tips därur skäms jag faktiskt lite över.

Helena
HelenaJag är beroende av Kristin Hannahs smetiga östrogenlitt. Precis allt, från omslag till innehåll, är rosakladdigt, förutsägbart och snyftigt, medelålders kvinnor som finner sig själva och kärleken i små amerikanska kuststäder, och jag älskar det.

Johanna K
Johanna KJag har ingen uppenbar skämsbok i min hylla, för det mesta går ju att skratta bort med en liten ironisk blinkning, men eftersom jag är smygpryd (9 av 10) brukar jag fundera över huruvida jag borde gömma Katerina Janouchs orgasmbok eller inte.

Johanna L
Johanna L”Blind curve” av Annie Solomon. En supertrashig deckare om en polis som blir blind i en olycka i tjänsten, men ändå lyckas fånga tjuvar på spännande sätt. Ibland genom att springa runt i skogen (!!). Man baxnar och suckar när man läser.

Johanna Ö
Johanna ÖJag har flera skämsböcker och jag tror att flera av dem är outade här på bokhora redan. Men kanske skäms jag allra mest över att jag så ofta läser Annika Sundbaum Melins ”Singel i Sumpan”. Den är middagslektyr flera gånger i månaden.

Vilken är din skämsbok? Svara i kommentarerna, men ring gärna in ditt svar också. Telefonnumret är 08-345 709 och där möts du av en telefonsvarare. Inspelningarna kommer att användas i en radiopilot som vi på Bokhora ska göra. Piloten kommer dock inte att sändas i radio.

29 kommentarer

29 kommentarer till Fredagsfrågan: Vilken är din skämsbok?

  1. Oj, kul! Men jag vet inte vilken av alla böcker som gör mig allra mest skämsigrosa. Kanske någon av Ks hårdkokta deckare, men dem kan jag ju skylla på just K och inte mig. De jag själv äger och skäms för skulle jag aldrig skriva här. Information till den nyfikne: de står i en separat skämshylla i sovrummet…

  2. Jag har ett exemplar av dejtinghandboken ”Why men love bitches; From Doormat to Dreamgirl – A Woman’s Guide to Holding Her Own in a Relationship” av Sherry Argov som inhandlades i ett tillstånd av frustration efter att ett förhållande tog slut. Skäms över den som tusan men plockar fram den ibland för att jag tror att det finns något klokt i den trots allt :)

  3. Judith Krantz! Fast nästan bara när jag har feber.

  4. Åh Judith! Hello Maxi Amberville, vad jag ville vara henne när jag var liten. Och ha en helvit slinga i håret. Och göra en bullig och knallig tidningsdummy.

  5. Jag skäms förfärligt men har ändå inte vett att hålla tyst om att jag är fullkomligt besatt av Stephenie Meyers vampyrromantik. Det känns som jag och fjortisarna liksom. Jag får panik att folk ska tro att det är den nivån som jag normalt läser på, speciellt eftersom jag fullständigt tjatar ihjäl folk om de jäkla böckerna. Men jag kan inte sluta. Jag undrar om det kan vara något slags virus som har inplanterats i min hjärna. Mmmm, vampyrvirus tänker jag genast då och dumflinar lyckligt. :-))

  6. Alwilda: du är inte ensam! :)

    Och jaaa, Judith Krantz! Vad hände med henne? Skriver hon fortfarande? Känns som att FLN-tanterna blev utmanövrerade av chicklitten.

  7. Alwida: Sannerligen inte ensam.

    Fick precis den fristående romanen The host och vill börja läsa direkt. Nu nu nu!!!

  8. Har inga riktigt pinsamma skämsböcker i bokhyllan i lägenheten, men har dessvärre en ganska tragisk samling hemma hos mina föräldrar: Virginia Andrews (och ett skrämmande antal också – både på svenska och engelska..), Dean Koontz och annat skräp som jag köpte under skoltiden.

  9. Äckliga, äckliga Män är från mars kvinnor från venus.

    Fast det värsta är att jag är lite indoktrinerad, tänker ”jaha, nu går han till sin grotta, nu måste jag låta honom vara ifred” och sånt.

  10. Har ingen specifik skämsbok. Men försöker gömma undan min lilla harlequin-samling ^^

  11. Min skämsbok är definitivt ”Rensa i röran med feng shui : det enkla sättet att skapa ordning och harmoni i ditt hem” av Karen Kingston. Jag kan inte riktigt släppa den där utopiska drömmen om ett avskalat, lugnt, stilrent var -sak-har-sin-plats hem. Den längtan är större än det pinsamma i att läsa new age-teorier som säger att om jag har ordning i ett visst hörn (kan aldrig lista ut vilket eftersom den jkla kartan inte vill passa in på planlösningen) så ska jag snart bli rik.

  12. Asalun: Fast ”Rensa i röran” tycker jag är en rätt bra bok, inte pga feng shui (som jag inte tror på) utan för att när man läser den kan man få en spark i baken och verkligen rensa upp hemma. Och ja, jag har den i bokhyllan jag också. Tillsammans med en underbar liten bok (formgiven av Lotta Kühlhorn) som heter ”Städa!” När man läser den vill man bara hoppa upp och slita fram dammsugaren…

    Men jag skäms faktiskt inte för några av mina böcker… och då har jag ändå ett par som andra skulle finna skämmiga, t.ex. James Redfields ”Den nionde insikten” (som jag läste och gillade nån gång i 14-årsåldern men antagligen skulle tycka var ganska löjlig om jag läste den idag) och Barbara Taylor Bradford (jag älskar fortfarande ”Håll drömmen levande”!)

  13. Alla av Marian Keyes. Läser alltid något av henne när jag åker på semester, hjärndöd och underhålande läsning som får hjärnan att gå på lågvarv.

  14. Jamenvisst, så är det ju Martina. Det är ju därför jag läser i den då och då. Men de där berättelserna om checkar som helt oväntat kommer på posten när man rensat ur sitt hem och det faktum att kategorierna Kunskap, Visdom, Personlig Utveckling alltid hamnar inne hos grannen gör att jag ändå alltid skäms lite (har funderat, ska jag knacka på och fråga: hur har ni det i den där garderoben i hörnet, ni förstår de energier som styr min personliga utveckling påverkas av er eventuella röra. Kanske dags att rensa ut de kläder ni inte använt det senaste året?)
    Ska nog ta mig en titt på den där städaboken istället.

  15. Sof: Men jag tycker att Virginia Andrews är så crapig att jag inte ens kan skämmas över min samling. Den är en liten installation av mitt tonårsjag som tyckte att det var spännande med vackra, fattiga flickor i främmande miljöer. Däremot skulle jag kanske tycka att det vore mer skämmigt om jag fortfarande läste VA med stor, litterär behållning (inget ont dock mot de som gör det – man bestämmer själv!).

    Men jag håller med om att Dean Koontz är lite skämmig. Hans böcker förvaras därför hemma hos mamma och pappa. Jag vet faktiskt inte varför han är så skämsig. Språket? Intrigerna? Omslagen (fulaste omslagen ever?)?

  16. ”Flickornas handbok i jakt och fiske” av Melissa Bank står i ett hörn och lyser med skrikigt rosa rygg.
    Men, ja, skäms och skäms… jag tycker alldeles för mycket om den med alla sina cyniska, bittra citat för att jag ska kunna göra mig av med den.

    Min hängivna väninna säger:
    ”Du skulle säkert inte känt så starkt för honom om han inte kände likadant för dig.”
    ”Hur känner du för Jeremy Irons?” säger jag.

  17. Audrey Fenn – jag älskar det citatet från Flickornas handbok, ääääälskar. Det är den boken i ett nötskal. Snälla, skäms inte för den, den är ju så bra. Och omslaget, jaja, men innehållet! Det finns betydligt värre exempel som skämsböcker.

    Cecilia – Marian Keyes, men va?? I min bokylla är hon inte alls undanstoppad i skämshörnet. Har du läst den näst senaste, Är det någon där?, den är långt ifrån hjärndöd. Jag står i ivrig reservationskö på hennes senaste, This charming man. Jag skulle kunna läsa henne i alla sammanhang, i alla miljöer, utan att tveka det minsta.

    Lisa och JoÖ – åh, Maxi Amberville! Också min idol när jag var liten!

  18. Min bokhylla står för tillfället tom då jag packat ner allt jag äger i lådor. Så jag får väl skämmas över att det är tomt. Jag kan nämligen inte komma ihåg några av böckerna som brukade stå där.

  19. Jag hatar mina två Liza Marklund-böcker. Helvete vad dåliga de är. De är inte ens mina, jag lånade dem av en kompis som jag numera tappat kontakten med. Jag var sjukt nyfiken på hur människan var så utskälld skrev, men jag ville inte ens lägga pocketpengar på att köpa böckerna själv. Eftersom böckerna inte är mina, kan jag ju inte göra mig av med dem, även om jag starkt betvivlar att min borttappade kompis vill ha tillbaka dem eller ens kommer ihåg att jag lånat dem. De kanske åker ut snart…

    Däremot gillade jag Flickornas, riktigt rolig! Min version är dock på engelska med snygg orange Penguinrygg.

  20. ”Män är från mars och kvinnor är från venus”. Pinsam att äga, pinsam att ha läst. Skänkte bort den. Samt en annan ”självhjälp bok” som hette typ ”10 dumma saker som kloka människor gör”. Vet verkligen inte varför jag köpte den…

  21. Yennooo: Det måste vara en av de dumma saker som kloka människor gör.

  22. Mina skämsböcker är nog alla de här häst- och flickböckerna från anno dazumal – Lotta, Jill, tvillingarn på S:t Clare, Pysen… Fast egentligen är det inte så illa, jag tycker att jag läser dem ganska analytiskt trots att jag har dem som slappläsning. Jag kan liksom inte koppla bort den där analytioska rösten i bakhuvudet som kommer med kommentarer om hur boken avslöjar mycket om 60-talets syn på vuxna kontra tonåringar eller om hur vissa författare verkar ha en så nedvärderande attityd till sina huvudpersoner.

    Som litteraturvetare kan man å ena sidan komma undan med att läsa vad som helst – och å andra sidan kan vad som helst också vara skämslitteratur. periodvis har jag skämts över att läsa Marian Keyes – undrar om jag inte gör det lite fortfarande.

  23. Jag har kommit på mig själv med att skämmas lite över Da Vinci-koden och Stieg Larssons böcker. Inte för att de är dåliga – jag älskar dem och står för det – utan för att jag är rädd att folk ska döma mig som en sån som bara köper det som ligger etta på topplistan.

    Men tittar man lite längre så ser man ju resten av biblioteket också. Och i det har dessa bästsäljare faktiskt sin rättmätiga plats. Förlåt Dan och Stieg! Får så dåligt samvete varje gång jag skäms över dem.

  24. Allt av Martina Lowdén. Gick på hypen och trodde den skulle innehålla något substantiellt. Nu står den där i bokhyllan, en gravsten över gymnasiekanon och SAOL-autism.

  25. Det är så pinsamt att jag måste gömma mig bakom en dörr för att våga skriva det men Lotta böckerna skäms jag för. Jag och min svägerska i Göteborg har delad vårdnad om dem så nu är de hos henne . Så jag skäms bara så där halvdant .

  26. Tania, känns det bättre om jag avslöjar att jag har samtliga Lottaböcker uppställda i min speciella nostalgihylla tillsammans med Tvillingarna (både Sweet Valley High och de innan), Kitty, Britta och Silver och bokbearbetningarna av TV-serien Degrassi High? Utan att skämmas, ska tilläggas. Lotta är ju fantastisk!

  27. Svår fråga. Om man ser på titlarna i bokhyllan som någon form av demonstration av sig själv så är det inte givet att jag tycker att chic lit litterarturen är den jag skäms mest över utan mer kanske de tunga titlarna som jag inte har läst. Det vilar något pretantiöst över det. Sen känner jag mig heller inte särskilt bekväm med titlar som anspelar på att göra succe i sänghalmen eller dyl. Ej heller min sluta röka bok, eftersom jag smyröker för flera:-).

  28. Mina skämsböcker är den 47 böcker långa serien ”Sagan om Isfolket” av Margit Sandemo. Var helt tagen av dessa böcker i gymnasiet, och läste dem flera gånger. Nu 15 år senare har jag skänkt bort dem… men kommit på mg själv med att ångra det en smula.

  29. Fattar nog inte riktigt – varför skulle man skämmas för någon bok man äger eller har läst? Snacka om snobbism! Det är väl inte DN:s kultursida, detta? =)

Namn (obligatoriskt)

E-post (publiceras ej) (obligatoriskt)

Hemsida