”Fri” – Natsuo Kirino
Så börjar jag lördagsmorgonen i sömnvarma, snurriga lakan, stressläsande ”Fri”, som måste lämnas tillbaka till bibblan senare idag för att inte öka på min tidigare skuld. ”Fri” handlar om fyra kvinnor i Tokyo som arbetar nattskiftet på en fabrik där det tillverkas matlådor. När en av kvinnorna en sen kväll får nog av sin misshandlande och baccaratspelande make och stryper honom med sitt skärp sätter hon rejäla snöbollar i rullning. Väninnorna på fabriken kommer till undsättning och styckar mannens kropp i en av kvinnornas badrum. Därefter börjar en karusell av svikna förtroenden, utpressning, mördarjakt och undkommanden från läskiga typer. Ingen klassisk pusseldeckare, snarare en utflykt i moralens utkanter, lojalitet och människors psyken. Ibland känns Japan som en annan planet. Lånehajar, Yakuzan, till och med relationerna mellan människor är mig främmande.
Natsuo Kirino har tydligen gjort sig känd för att inte skriva konventionella deckare – så sant! Det jag gillar med ”Fri” är det korthuggna, raka språket, utan tillstymmelse till utmålande, krångliga bisatser och med en tydlig ambition att historien är viktigare än språket. För den sakens skull är dock inte språket dåligt. Jag skulle överdriva om jag skrev att jag flög fram mellan sidorna, ivrig att komma fram till lösningen. Snarare var boken inte tillräckligt ointressant för att lägga ifrån sig. Litegrand som att åka tåg på tidigare okända rälsar; landskapet bjuder inte på större omväxling än det man är van vid, men emellanåt passerar man märkliga små samhällen där fönstren ägnas odelad uppmärksamhet.
Alla
Vad spännande, är det den som heter Out på engelska? Jag köpte den i Bangkok för nåt år sen och tyckte den verkade så bra. Grymt snygg Vintagepocket, dessutom. Har bara inte kommit igång med den än …
Åh, det är boken jag suktade över när vi träffades sist? Superfint omslag och spännande tema, måste kolla upp pronto!
Om någon vill läsa mer uttalat skräckig japansk litteratur rekommenderas Koji Suzuki, författaren till überläskiga Ringu som blev ännu mer überläskig film (och ganska onödig remake med Naomi Watts).Läste hans senaste roman Loop förra året och gillade massor. Experiment i ökenmiljö, sjukdomsframkallande forskning, apart, känslokall skräck och coola miljöer. Très cool!
Boken är alltså ”inte tillräckligt ointressant för att lägga ifrån sig”, och det ger kommentarerna ”Vad spännande” och ”måste kolla upp pronto!”
Starka bokhormoner här och imponerande! (Vad skulle hända om en bok rentav var bra…?)
Vi bokhoror avskräcks inte av halvljumma recensioner utan föredrar att skapa vår egen uppfattning om böcker. :) Dessutom kan väl en bok av skäl som går att härleda till personlig smak verka lockande trots att den som recenserat inte är eld och lågor? Hände mig senast igår med Johanna L:s rec av Bryssel.
En annan sak vi inte är rörande överens om Helena är den där ”onödiga” remaken med Naomi Watts. Den amerikanska ”The ring” är förmodligen min otäckste bioupplevelse någonsin (om man bortser från ”The hills have eyes 2″ som bara var obehaglig och fick mig att önska att jag var blind) och jag tyckte att japanska ”Ringu” var lite tam (!). Dock visste jag inte att det var en bok bakom filmen. Gissa om jag ska läsa! Helst i helgen, eftersom jag är ensam hemma.
Du ser! Smaken är som baken även här på Bokhora.
Hmm, kan nog iofs hålla med om att remaken har sina poänger, men originalet är enligt min ödmjuka åsikt otroooooligt mycket bättre och otäckare. Fast Hollywood-versionen är förstås mer ”in your face”-otäck. Är hsh hjärtligt trött på alla remakes av japanska skräckfilmer.
Jag gillade ”Fri” men tycker att den är litet för lång. Och så blev jag litet irriterad på psykopatslutet. ”Grotesque”, hennes andra bok på engelska är också bra, fast helt annorlunda. En djupdykning i sjuka psyken.
Jag fick också ”intrycket” att den översatts via engelska och inte direkt från japanska?
Kurt: det är ganska vanligt att det går den vägen. Har för mig att även Murakami – rätta mig om jag har fel – översätts via Jay Rubins (eminenta, lyhörda) engelska översättning. Kanske finns det för få japansk-svenska översättare?
Mycket japansk litteratur har översatts från engelska översättningar, men just i fallet Murakamiöversättningar så översätts de direkt från japanskan av mor och dotterduon Eiko och Yukiko Duke (som f.ö. också översatte Kenzaburo Oe när det begav sig).
Familjen Duke ja, och Murakami -hur lyckades de med hans The Wind-up-Bird-Chronicle? Är det nån som vet? Efter att ha läst den jag kom jag över deras -tror jag- första försök att översätta honom -en novellsamling som kan ha hetat Elefanten som gick upp i rök- och blev nog lite besviken. Den inehöll bland annat en version av vad som kom att bli första kapitlet av The-Wind-up-Bird, som då hette Uppdragarpippin…. Jag tror dock att romantiteln fick bli Fågeln som vrider upp världen, men hur såg det ut i löptexten?
Nåt jag fäste mig vid i novellen dock -här fick man veta detaljer som att huvudpersonen lyssnade på Robert Plant på radion och läste Len Deighton, medan det i romanen bara meddelas att han biblioteksbok; dessutom hade han och en annan person bytt favoritciggarettmärken -med varandra- mellan texterna, spännande vad? och det är bäst jag slutar här om ni ska kunna sova i natt.