Golden oldies
Titta, titta, ”Juliane och jag” av Inger Edelfeldt! Jag läste den när jag var liten och blev alldeles förtjust minns jag. Nu gjorde jag en omläsning, och märkte snabbt att jag inte alls kom ihåg vad den handlade om. Det var ju bla om såna som börjar på v, the numera forbidden word här på bokhora (på allmän begäran). Den mystiska Juliane som börjar i Kims klass i åttan, och hur Kim dras till henne. De formar en egen liten kult där de håller på med seanser, klär sig i mörka sammetscaper och sminkar sig vita. Känner sig lite elitistiskt och högfärdigt förmer än de andra i sin klass, som blir ett försvar också eftersom de inte är så populära bland dem. Men de är så syrliga och ironiska, I love it. Och Juliane är kär i en lärare (så obligatoriskt och nostalgiskt).
Nu som vuxen tycker jag allra mest om Edelfeldts smarta ton, och att de här tjejerna är så långt från enstaviga, tråkiga typer. Och att läsa om hur man umgicks ”förr i tiden”, känns ju helt hemskt att säga det om åttiotalet. De ritar, skriver historier, läser, går ut och promenerar i sina speciella kläder på kvällarna. Och så skriver de riktiga brev till varandra, så fint.
En lyckad omläsning med andra ord. Jag är glad att jag lånade den igen.
Måste ta ett så gulligt citat från när de är ute på en av kvällspromenad efter en lyckad seans.
”Jag vill yla”, sa Juliane.
Och så ylade vi lite. Som tur var fanns det inte några människor precis i närheten just då.
Kan ni tänka er två tjejer i åttan idag som går ut i vitt smink och ylar lite? Jag önskar det fanns fler såna.
En annan gammal goding fick jag som välkomstpresent på Göteborgshotellet nu under Bokmässan. ”Dansa på min grav” av Aidan Chambers. En pocketutgåva från 2006 som förlaget måste ha grävt fram från något lager? Ska läsa snart! (Kom i fin necessär tillsammans med tablettask, skavsårsplåster, huvudvärkstabletter och choklad.)
Alla
Åh! Juliane och jag = kärlek! Den var något av en bibel för mig när jag var ung gothwannabe. Du borde läsa Skuggorna i spegeln också, en senare ungdoms-Edelfeldt med lite samma tematik!
oh, var ju tvungen att kolla efter och visst hade vi den här på skolbiblioteket jag jobbar på, i en utgåva från ”En bok för alla” 2005! Ska genast läsa!
Två sällsynt grymma böcker indeed! Jag skrev också om Juliane och jag för ett litet tag sedan, och kunde inte låta bli att krydda med ett gäng fullständligt oemotståndliga v-relaterade citat ur boken. (Se länk ovan.) Sannerligen en bok som håller för omläsning!
Jag läste ”Skuggorna… ” när den kom, och gillade, men jag tror Juliane var bättre. Hon låter tjejerna vara så ironiska, jag bara ryser. Jag får lust att yla i kör.
En favvobok av Edelfeldt!
Jag tror inte heller att man behöver vara uppvuxen på 80-talet för att uppskatta och förstå tjejernas sysselsättningar; jag var i deras ålder för bara 10 år sedan och roade mig på liknande sätt. Det FINNS faktiskt unga människor som promenerar (i konstiga kläder, ja) och skriver brev för hand, även idag. Om inte annat så för det uttalat kufiska i att göra det.
Juliane och jag var den första av Inger Edelfeldts böcker jag läste och jag älskade och älskar den. Ibland skrämmer det mig dock att den i så hög grad har format min smak vad gäller vissa saker. Till det bokbyte jag var på hade jag faktiskt med mig den (dubblett, naturligtvis)men ville inte se den ligga kvar, ratad, så den fick följa med mig hem igen.
Haha! En av mina skrivarelever sa faktiskt ”80-talet” när jag samlade ihop saker de tänkte på när de hörde uttrycket ”förr i tiden”! Hjälp, tänkte jag, men det är klart, är man född på 90-talet, så!
Dansa på min grav f.ö en av mina stora stora ungdomsläsupplevelser, kanske måste jag läsa om? Är lite sugen på Chambers senaste också: 800 sidor ”pillow book”!
en favobok helt klart, o jag tycker att omslaget är så ljuvligt.
Aidan Chambers, min absoluta favoritförfattaren som ung. Kanske kan vara det nu med av rena nostalgiskäl. Han måste väl vara en av få ungdomsförfattare som inte bara får till ett bra innehåll utan också en bra form på sina texte? Rekomenderar absolut omläsning av hans 5 tidigrae ungdomsböcker. Den nya får nog stå på min to do list.
”Juliane och jag” är nog den roman som påverkat mig mest av alla jag någonsin läst, och som format min litteratursmak för all framtid. En riktig pärla. Och jag läser om den en gång om året, trots att jag snart är trettio.
Men den utspelar sig ju inte på åttiotalet!
Det finns vissa små detaljer som snarare placerar den under tidigt sjuttiotal, som att de lyssnar på Beatles (”While my guitar gently weeps”) och att Yvonnes kärleksobjekt Benke går med i FNL.
Läste nyss sista sidan i ”En liten chock” och igår läste jag ”Min typ brorsa”. Gillade båda men blev lite besviken på slutet av ”Min typ brorsa”. Slutet av den andra boken passade mej perfekt. Tack för två fina dagar (och många tårar ikväll)!
Veronica – Brorsan, jooo, slutet där.. Jag funderar också på det, kanske blir det mer om dom två om ett tag. Hemskt roligt att du gillade böckerna iallafall!
Anna S – ja, det är rätt ju. Jag var bara lite slarvig och tittade på utgivningsåret som var 1982 (om jag minns rätt nu).
Det var många saker som du sa idag på De Geer som jag hade tänkt på (kryckorna och cyklen, omslaget och alla böcker). Kul att du kom! På vår skola är det inte ekonomerna som styr, jag tror att det finns för många elever och många olika grupper som värderar statusen på olika sätt.
Dansa på min grav är en nyöversättning, vilket inte är var dag någon kostar på en bok, särskilt inte en ungdomsdito. Läs alltså om den, och bläddra gärna lite i förra översättningen för att riktigt kunna njuta av Katarina Kuicks arbete. Hon har även översatt hans nya 800 sidiga tegelsten, Det här är allt, som jag njuter av för tillfället (men bitvis är den lite gubbsjuk).
[...] Edelfeldt är en författare med känsla för det här. Jag läste Juliane och jag i tidiga tonår, en ungdomsroman om två tjejer som börjar pyssla med Dracula och Satan, om [...]