”Hålla masken” – Magnus Ljunggren

Efter poker, tyskt, fantasy och lite blandat smått och gott i höst är det nu dags för sport! Inte ofta jag läser sportböcker, men ”Hålla masken” av Magnus Ljunggren lockade mig. Jag har ingen direkt relation till hockey, sporten nummer ett här, men jag har läst bra saker om den här boken. Så, ”Hålla masken”, blev det.

Erik, huvudpersonen, är femton och landets bäste målvakt i sin åldersgrupp. Han är så bra att hans ungdomslag blir sponsrat med material, att han har en agent som lockar med enorma framtidsutsikter och pengar, och föräldrar som är helt inne på hockey. Allt i hans liv är hockey, och allt bygger på att han ska lyckas, kunna infria alla dessa löften åt alla människor.
I samband med en skada som gör att han får tvångsvila några veckor tvingas han pröva på något nytt på skolan. En teatergrupp. Först bara tänkt som tvång då, Erik är ju inte intresserad av teater, men denna träningspaus får oanade konsekvenser. Han möter nya människor, får se något annat, får tänka på ett annorlunda sätt. Alla är inte nöjda med det… Långt ifrån!

Jag gillade ”Hålla masken” mycket! Det är bra flyt där hockeyproblematiken varvas med allt annat på skolan – Eriks kompisar, tjejer de är intresserade av, fester. Alltid något som är intressant och som man vill fortsätta läsa om. Bara det att det blir ett sånt fram och tillbaka; hur ska han göra, han ångrar sig flera gånger. Det är väl ovanligt? Oftast brukar man ge utrymme för en ångring och sen är boken slut, men Erik är velig och jag uppskattar verkligen det. Även hur normalt och jobbigt vardagligt det är runtomkring honom, allt löser sig inte och blir fantastiskt på en gång när han hoppas det. Alltså, precis som livet är. Mycket bra att det kommer fram!

Sen tycker jag verkligen om alla hans kompisar, speciellt hockeykillarna. Ja, de ska vara jobbiga, men de är ju samtidigt skitroliga! Det är fint med karaktärer som får stå för att ena sidan vara just jobbiga, man vet att det är deras roll, men ändå kan de få utrymme för något fint utöver det. Helt enkelt, bli lite komplexa.

Sist men inte minst, tack för att det inte blir en ändlös räcka matchreferat! Det är min fördom om sportböcker. ”Hålla masken” skulle jag hellre kalla en roman med hockeyinslag, eller med teaterinslag för det finns med nästan lika mycket. Man behöver alltså inte på långa vägar uppskatta hockey för att gilla den. Det räcker om man vill ha en bra historia om att välja väg i livet, våga ta beslut för sig själv.

Dela: Facebook  Twitter 
Skrivet av

Johanna Lindbäck

Jag kommer från Luleå men har bott i Stockholm sen 1999. Förutom att läsa massa böcker så skriver jag ungdomsböcker själv också (på Rabén&Sjögren). Du kan läsa mer om mitt skrivande och allt sånt här. Sen är jag även lärare i svenska och engelska på en gymnasieskola i Nacka utanför Stockholm.
Läs alla inlägg av
Johanna Lindbäck

13 kommentarer till ”Hålla masken” – Magnus Ljunggren

  1. Tack för den innehållsdeklarationen! Hade aldrig kommit mig för att läsa en ungdomsbok med hockeytema, men det här låter ju superintressant! Mot bibblan!

  2. Det låter nästan som upplägget i High School Musical, haha!

  3. Lite kanske det låter som det (kan man hoppas på samma popularitet), men ”Hålla masken” är helt klart bättre än HSM filmen.
    Jag är inte heller ett fan av böcker med sporttema, men den här gillade jag skarpt!
    En annan jag kan rekomendera är ”Ingen rädsla” av Niklas Krog, där är det basket som gäller, dock måste jag utfärda en varning, det är mkt match i den, mer än i Ljungbergs bok. Men jag gillade den ändå, framförallt slutet ;). Och jag brukar som sagt inte gilla böcker om eller med sport.

  4. Meh hörrni, gillarn ni inte Mattias Göranssons fotbollsserie? Jag är tokledsen för att det inte verkar komma flera delar där.

  5. Är en riktig sportfantast och får de flesta ungdomsböcker med idrottsanknytning av vår barn- och ungdomsbibliotekarie för en första bedömning:-)Tyckte ”Ingen rädsla” var mycket bättre än ”Hålla masken”. ”Hålla masken” kändes mycket mer stereotyp, en story man hört förut. Håller med om att Göranssons serie var riktigt bra. Läste ”De kallade mig Ise” i helgen och den gjorde att jag inte kom ur sängen förrän kl. 11.30 i söndags. Riktigt bra om en fotbollstjej med allt för höga ambitioner som leder till anorexia.

  6. Anna P – Är ”Ingen rädsla” en del i Göranssons serie alltså? Kanske får låna den med… Och jag har tittat på Ise-boken, men jag är lite skeptisk till anorexiatemat. Är inte så intresserad av det, och jag fick för mig att det var mest det fokuset i den? (Fotboll har jag ju faktiskt spelat en gång i tiden.)

  7. Ordning i leden! Ingen rädsla är skriven av Niklas Krog!

  8. H på 2.5 gjorde en klockren analys av den bara genom omslaget…”Han fast!” sa hon upprört o pekade på ansiket bakon maskens galler…

  9. Maria : Ja, och här trodde man att man behövde kanske 4-5 meningar på sig för att KORT beskriva en boks handling?!

  10. Ok, nu har jag läst. Håller med om mkt, särskilt velandet. Allra bäst tycker jag nog om det finaste. Men Johanna, matchreferaten som brukar vara så bra! Mattias Göranssons fotbollsböcker är så homla spännande på det sättet: snyggt litterärt och så då pang bom in i matchen – till och med vi som höll i klasskompisarnas tröjor och smygtittade på syrrans matcher under stora delar av uppväxten fastnar kabooom.

  11. Jag läste den precis och uppskattade den som bok. Däremot hade jag velat se ett annorlunda slut, att han hade kunnat kombinera sina två intressen ett tag till hade varit perfekt!

  12. [...] en av mina stora tonårsläsupplevelser är Åshöjdenserien, med fotbollstema, skitbra läsning!). Här kan du läsa en betydligt mer positiv recension av Hålla [...]

  13. [...] en av mina stora tonårsläsupplevelser är Åshöjdenserien, med fotbollstema, skitbra läsning!). Här kan du läsa en betydligt mer positiv recension av Hålla [...]

Kommentera