”Hennes mjukaste…” zzzzzzzzzzzzzzz
Jag försökte läsa Bengt Ohlssons ”Hennes mjukaste röst” när jag var på semester häromveckan. Jag försökte verkligen intenstivt, för av någon anledning hade jag fått för mig att jag skulle gilla, men nix. Jag tyckte att den var dödstrist och därför lämnar jag den efter en tredjedel läst.
Vad var det som var tråkigt då? Jag vet inte riktigt. Men alltså! Vad är det som är så förbaskat långtråkigt i boken, som får mig att tänka på annat, som får mig att bara orka läsa en sida i taget? Kom igen, vad är problemet? Berör inte boken? Gillar jag inte språket? Är huvudpersonerna osympatiska? Jag vet verkligen inte. Jag vet bara att ”Hennes mjukaste röst” inte funkade för mig. Gud, vilket sömnpiller. Nej, inte ens det. Den ger inga utslag på mätarna alls. Självklar bok på framtida bokbyten. Zzznark!
Alla
Grattis att du höll i en tredjedel av den.
Så långt orkade inte jag. Tycker att det i första hand handlar om tempot. Det gåååår såååå låååångsamt och när det sen inte finns någon handling att hålla sig i så blir i effekten enbart sövande och fruktansvärt ointressant.
Jag gav bort min till en kompis som älskade Bengt Ohlsson. Jag skriver älskade för det gör hon inte efter ”Hennes mjukaste röst”.
Jag håller med, tråkigt! Jag läste ut den, men minns inte vad som hände sista halvan, snabbläste ut den bara för att, hjärnan registrerade inget.
Och jag som gillade Gregorius!
Och jag som inte gillade Gregorius!
Lyssnade iofs på den, så det kanske var rösten jag störde mig på, men jag kom aldrig så långt. Tråkigt, jag som hade motbok- och Hjalmar Söderberg-festival med ”Den allvarsamma leken” och ”För Lydia”. Men icke.
Jag försökte också läsa den men gav upp efter 1/4. Det var inget för mig
Fresh!
Var de ni från denna blogg som va på TV för nåra veckor sen? :P
Jag tyckte mycket om språket i ungefär en tredjedel av boken. Språket bar berättelsen, det låga tempot till trots, och jag kunde ändå på något sätt identifiera mig med Karen, men därefter störtdök den och jag ägnade resten av läsningen åt att irritera mig på den orealistiska skildringen av Kvinnan. Vem, jag frågar bara, vem skulle agera och reagera som detta passivt aggressiva och egocentriska våp? Ohlsson lägger på ytterligare ett lager av personlighet till Karen som inte alls funkar med den initiala bilden han målar.
Och ändå tvingade jag mig igenom boken så klart. Damn that tendens att vägra ge sig när man väl har börjat.
Jag tyckte den var rätt så bra när jag läste den, men det är ingen bok som hänger sig kvar i mitt minne.
Jag gillar verkligen Benke. Har läst Jazz är farligt en massa gånger. Men det är nåt med Hennes mjukaste … som bara inte går att stå ut med. Vet fortfarande inte vad, mer än att jag med sorg i hjärtat slutade läsa efter att ha tvingat mig igenom halva. Ska bli intressant att se vad han skriver härnäst.
Efter en författarläsning av Hennes mjukaste röst vände jag mig om i bänkraden, för att se två kollegor skamset blinka bort några tårar. Två stycken! Vilken bok, tänkte jag.
…men jag orkade heller inte med den. Ett kapitel, sen insåg att jag aldrig gillat samma böcker som kollegorna ändå. Och att man faktiskt får byta.
Hm. Jag tyckte den var jättebra! Ångestframkallande, men bra.
Jag gillade den inte men tvingade mig igenom den då en kompis sa att den blir bättre…….. men det stämde inte enlig min mening. Alldeles för mycket ord, tungt och svårt att hänga med i alla resonemang.
Ens tankar försvann oftas ut till annat innan meningen var slut.
Hade verkligen sett fram emot denna då ”Gregorius” var så fantastisk!
SÅ skönt att det inte bara är jag som var grinig o inte gillade den. Seeeg! Men kompisen gillade den…
Åh jag trodde jag var helt ensam om att inte gilla den! Blev så besviken också för jag hörde BO prata om boken på bokmässan förra året och blev väldigt lockad att läsa den. Har också tyckt om det jag läst av honom tidigare men Hennes mjukaste röst lade jag undan efter drygt 1/4…