”Herr Pinnemans äventyr” – Julia Donaldson
Ja jo, det har blivit en hel del barn- och ungdomsböcker på sistone, helt representativa har ju inte mina bloggposter varit, för jag har läst annat parallellt. Å andra sidan var det ju den internationella barnboksveckan förra veckan, så det var ju verkligen rätt vecka att ägna sig åt barnböcker.
Jag har hypat Julie Donaldson en del på Bokhora, jag vet det. Jag hade sett fram emot hennes ”Herr Pinnemans äventyr” rättså mycket, men när jag väl fick den i min hand, så stakade jag mig i rimmen och blev inte sådär jätteengagerad i Herr Pinneman precis (Herr Pinneman är en pinne som råkar ut för en rad olika händelser när han trillar ut ur ett bo där han bor med sin fru och deras pinnebarn). Dessutom älskar jag att låta mina elever eller syskonbarn fylla i slutet av meningarna (rimmen) och det funkade inte alls särskilt bra i Pinneman. Lennart Hellsing fick nödrimma mucho för att få ihop rytmen där. Synd!
Min kärlek till Donaldson är lite avsvalnad. Julie, jag tror att vi behöver en paus. Kolla hellre upp någon av Donaldsons andra böcker så länge. ”Herr Pinnemans äventyr” hamnar inte under någon gran i närheten av mig i jul, om jag får bestämma.
Alla
Jag instämmer. Jag har inte ens orkat läsa igenom hela Herr Pinneman ordentligt, och det säger ju en del (det är ju trots allt en bilderbok som bara tar några minuter att läsa). Men jag har också gillat Julia Donaldsons tidigare böcker och har läst dem på våra sagostunder med stor behållning för både barn och sagotant.
Nej! Jag håller precis med; efter Gruffalon hade jag högre förväntningar. Mina barn – 4 och 2 – älskar den dock och vill läsa ”Pinnen” varje dag, så det är nog mest jag som bryr mig om de dåliga rimmen. Barnen verkar gillar happy-end-storyn helt enkelt.