Högstadiebagaget
Jag minns Noelle Page. Noelle Page var den vackra flickan från Marseilles sämre kvarter, som genom sin skönhet nådde framgång inom filmvärlden och fick allting hon pekade på. Utom Larry Douglas, den ende mannen hon egentligen ville ha, men som berövade Noelle såväl kärlek som sitt barn. Åh! Hade jag blivit bedömd efter min bokhylla från högstadiet hade jag förmodligen aldrig fått ligga.
13-åriga Johanna K präglades av Sidney Sheldon och VC Andrews. Andlöst låg jag på flickrummet och läste Mr Sheldons skildringar av Noelle Pages nakna kropp och det behövdes inga bilder i boken, jag fattade ändå att mademoiselle Page besatt en sällsam skönhet och att skönhet var makt. Männen var å ena sidan stolta V:n, inte sällan gentlemannatjyvar, kanske till och med stiliga greker, å andra sidan feta, perversa affärsmän.
Vid sidan av Sidney Sheldon, som jag lånade av min storasyster och skrev pompösa rip offs på, läste jag sydstatslitteratur. Födelsedag efter födelsedag önskade jag mig nya VC Andrews-böcker. Jag läste om flickan från bergen som blev kär i sin farbror, helsyskonen som instängda på vinden blev kära i varandra, syskon som separerats vid födseln och träffades och blev kära när de var vuxna. Kort sagt blev väldigt många syskon kära i varandra. Andrews var snål med sexscenerna, vilket jag tyckte var en svaghet, hon började alltid på ett nytt kapitel när det började hetta till och så fick man fantisera.
Jag har ingen aning om hur jag slutade med den här litteraturen, jag minns ett arbete i gymnasiet där vi skulle läsa tre böcker av en och samma författare och sedan skriva ett porträtt. Jag föreslog Victoria Holt (det krävs en hel del mod att erkänna det här), men min lärare protesterade och föreslog Torgny Lindgren, som jag sedan läste och började gilla. Jag tror inte att Lindgren ensam ändrade utseendet på mina lånelistor från det lokala biblioteket, men det var ett bra val från hennes sida. Jag har inte läst VC Andrews på säkert femton år och jag har svårt att tänka mig att jag skulle få ut särskilt mycket av hennes böcker idag. Man ändras, smaken utvecklas.
Vad läste du i högstadiet? ”Grottbjörnens folk” var väl rättså populär bland skolungdomar? Jag läste aldrig den. Det var för mycket snusk.
Har du något riktigt skämsobagage, som du vågar dela med dig av? Demonstrera gärna med utdrag ur böcker. Tyvärr har jag inte ”På andra sidan midnatt” här, men ni kan få höra ett stycke ur ”Tracys hämnd”.
Efter middagen gick Tracy upp på däck. Det var en fantastisk kväll med en magisk stjärnhimmel glimmande mot en sammetsblå fond. Hon stod vid relingen i månskenet och såg på vågorna och lyssnade till kvällsvindens brus när han dök upp vid hennes sida.
”Ni har ingen aning om hur vacker ni är där ni står. Tror ni på romanser ombord?”
”Absolut. Det enda jag inte tror på är er.”
Kom igen! Erkänn att det rycker i läsnerven! Hela fängelsevistelsen i ”Tracys hämnd” är riktigt långtråkig, med butchiga kvinnor och taskiga vakter, men sedan blir det skoj. Man kan fläkta sig med sidbladen när man ivrar sig igenom historien.
Alla
Åh! Tracys hämnd! Jag gjorde ju en raid i fikarummet häromsistens och norpade åt mig den på engelska. Som gjord för att snabbläsa med ett glas champagne och praliner. (Jag önskar verkligen att jag gillade praliner just nu.)
Jag började sluka fantasy på högstadiet. I övrigt minns jag inte riktigt vad jag läste. Säkert skräckiga grejer innanför Wahlströms röda ryggar.
På högstadiet läste jag Stephen King och Liftarens guide till galaxen, Agatha Christie och Maria Lang, fantasy (speciellt David Eddings)… det mest skämsiga var väl Grottbjörnens folk (som jag läste flera gånger trots att jag egentligen inte tyckte om den, mycket märkligt) och Lucky av Jackie Collins (från mammas bokhylla).
Jag varvade King, Koontz, Shirley Jackson och V. C. Andrews med Withboard, Poltergeist (filmer) och Marvel Comics (seriehjältar). En mkt sund och sublim blandning.
Witchboard
Jag läste mest ungdomsböcker, var helt oförstående inför alla Jackie Collins/Sidney Sheldon som mina kompisar läste (blev störd av att sexskildringarna och relationerna mellan människor var så hårda), men slukade Maria Lang och Anna Sparres böcker om svenska drottningar. Kommer fortfarande ihåg chocken när jag insåg att de inte ansågs vara bra litteratur.
Anna N: det här med att Maria Lang inte anses vara bra litteratur har jag fortfarande svårt att greppa. Åtminstone hennes tidiga pusseldeckare är ju sprängfyllda med litterära citat och anspelningar, och det är hennes förtjänst att jag började läsa mig igenom den svenska litteraturhistorien – Fröding, Karlfeldt, Geijer, Stagnelius, Lagerlöf och mycket, mycket annat förekommer ju i hennes böcker. Jämfört med många av dagens svenska deckare framstår ju hennes böcker som riktig finlitteratur. Om man nu ska kategorisera.
Anna N: åh, ja, Anna Sparres böcker hade jag helt glömt! De frossade jag också i när jag var i tonåren. Mina favoriter var Älskade dronning och Stackars lilla dronning, har jag för mig.
Jag har också svårt att förstå att Maria Lang anses som en sämre sorts litteratur, men å andra sidan så är de ju fortfarande deckare, hur många litterära anspelningar Lang än tryckt in.
Mina favoriter var de om de tre (eller fyra) vasadrottningarna, men kommer inte ihåg vad de heter. Och så har Kung byxlös gjort ett outplånligt intryck – kanske för att den var den första.
Håller med om det konstiga i Maria Langs låga status. Läste, inspirerad av Helena, om En skugga blott alldeles nyligen och den höll fortfarande och var välskriven. (och så hade jag väldigt roligt hur natlinnen i nylon var tecken på rikedom, lyx och viss dekadens)
Åh, vad jag älskade Blomblad på vinden och den andra serien vad den nu hette. Flickan från himlen? Och som den goda kamrat jag var (är) läste jag alla böckerna högt för min mindre läsbegåvade vän. Varje kväll i telefonen innan vi somnade…Vi gick väl i sexan tror jag. Håhå jaja. Sedan frossade jag såklart i Sidney Sheldon, Stephen King och Dean R Koontz under hela högstadiet. Grottbjörnens folk har jag faktiskt aldrig läst. Minns ni förresten att alla killar läste Shogun och Lustbader? Ja, mina gjorde det i alla fall…Det var ganska mycket snusk i dem med har jag hört.
/K
K: Jaa! Alla killar läste verkligen Lustbader! Gud vilken åttiotalsflashback jag fick nu! Var inte han lite skräckig eller tänker jag på fel åttiotalsförfattare?
Hm högstadiet. 6:an-7:an: mycket deckare typ trenter, sjöwall/wahlöö, sherlock holmes, och ed mc bain
Sen blev det väl Fay Weldon, Roald Dahl (allt, både vuxen och barnböckerna), Snusket stod Anaïs Nin och Henry Miller för, körde det vanliga tantsnusket mycket tidigare… Mycket med ungdomsromaner också. Prenumererade på Kamratposten, Frida och Slitz (när den var musiktidning)
Ja, gud vad jag älskade Sidney Sheldons böcker på högstadiet. Måste nästan läsa dem igen, det var så länge sen. Finns de hemma hos mamma?
Jessica, jag var också inne på Nin, Miller och mellankrigstidens dekadenta Paris men inte förrän på gymnasiet.
Oj vilken nostaligitripp du bjuder på. Läste också allt du nämnde, även fantastiska Tracys hämnd, haha. Och jag minns framförallt det hemska omslaget i Blomblad för vinden. Hjälp, de där stirrande ögonen ger mig fortfarande ångest :-)
Jo, jag tror att Lustbader var lite skräckig. Och väldigt inne på japanska kampsporter…Ninja heter väl en, tror jag. Jag vågade mig aldrig på dem.
På högstadietläste jag Dean R Koontz, Anne Rice, Judith Krantz, Sidney Sheldon, Jean M Auel, Alex Haley…Säkert oxå en massa annat som jag har förträngt.
Jag var nog lite väl tidigt utvecklad eftersom jag spenderade hela mellanstadiet på tantsnusk. Alla ovan nämnda med Sheldon och Andrews i topp… tror det började med att min fyra år äldre granne som jag ville vara som läste dem och sa att de var så bra. Minns sommarsemestern jag fyllde tolv när jag klämde hela ”Grottbjörnen”-trilogin och funderade på hur det skulle bli första gången jag skulle kyssa nån. Ack, ack.
Jag måste erkänna att jag fortfarande kan sentimentalläsa lite Sheldon ibland… alla är så smarta och vackra och alldeles alldeles sagoaktiga.
Ingen som läste Sagan om isfolket? Tror jag kom till del 16 innan jag tröttnade… men ändå! 16 delar. Tröttnade nog för att det började bli lite för komplicerat med alla släktförhållanden och intriger.
Annars läste jag mest deckare i högstadiet. Ed McBain och Agatha Christie. Maria Lang.
Ja, visst läste jag Sagan om isfolket av Margit Sandemo! Äger alla 47 delar, men de ligger väl nedpackade på mammas vind. Inget man sätter upp i bokhyllan direkt, då skulle man aaaldrig få ligga! :-)
Jag har aldrig rensat bort mina ungdomssynder. Jag gillar hur de trängs i min bokhylla tillsammans med den otroligt ”djupa” litteratur jag läste på gymnasiet och de böcker jag läser nu. Alla är ju en del av min läshistoria och därför en del av den jag är. Så varför hymla? Å andra sidan står det en hel del böcker i min bokhylla som inte är en del av mig alls. Massa rec ex jag aldrig hade nöjesläst. Gratisböcker och presenter. Och när ett par goda vänner till mig flyttade utomlands förra året adopterade jag alla deras böcker och vips hade jag samtliga Liza Marklund i min ägo. Jag som bara har läst halva Sprängaren…
Minns inte var diskussionen om ”Om jag kunde drömma” fördes som hetast men som ett PS och påminnelse om att alla läser olika saker ska jag fritt referera en 14-åring som jag nyss mötte under en poesilektion, som dock inte kunde starta förrän hon fått prata om sig om Twilight 2.
”Asså, en sak stör mig i boken, Porschen var gul! Men det är helt sjukt mycket bra bilar i den serien, fett med bilar, man blir helt hungrig på bilar och Alice snodde en Porsche och stämplade den hela vägen till Flores, asså fatta va hon körde Alice, man vill ju bara, men en Porsche kan ju inte var gul den måste vara svart eller silver. En Ferrari kan vara gul.”
Göran Thunström är den ende jag kan komma ihåg. ”Juloratoriet” var en mäktig upplevelse. Ray Bradbury också kanske, men det kan ha varit tidigare…. Vi hade ett helt rum fullt med böcker som låg bredvid hemklassrummet, som man fick låna av svenskläraren (böckerna, alltså). Kommer ihåg den lustfyllda känslan, men inte vilka böckerna var.