Hur många böcker läser du i veckan?
Det här verkar vara en känslig fråga. ”Hur många böcker läser du i veckan” åtföljs av ett pressat skratt och ett ”jag läser inte alls så mycket nu som jag gjorde för några år sedan”. Allting i livet är en tävling. Och vi läser bara för att imponera på andra, eller?
Nej men såklart spelar kvantiteten ingen roll. Fast i en del kretsar är det varken fint att läsa ”för lite” eller ”för mycket”. Som om många gick och bar omkring på ett väldigt dåligt samvete för att de inte hinner läsa så mycket som de vill. Storläsare får ofta räkna med sarkastiska kommentarer. ”Då läser du inte ordentligt”, ”Då har du väl inget socialt liv”, ”Du har ju inga barn!”.
Jag erkänner: jag har konstant dåligt samvete (jag läser inte särskilt ordentligt, skulle vilja träffa mina vänner oftare, men har inga barn). Jag skulle gärna fästa sladdar mellan hjärnan och litteraturen så att jag kunde läsa allt det där som jag är så rädd att missa, men när det dåliga samvetet blir för stort brukar jag slänga in alla böcker under sängen och titta på Gossip Girl på tv istället. Dåligt samvete och antalskrav föder inga storläsare. Jag tror att man måste inse att man i alla fall inte kommer att kunna läsa alla böcker man vill under sin livstid. Och att man snarare ska vara glad för att de läsvärda böckerna förhoppningsvis aldrig kommer att ta slut. Tänk vad trist om man hade läst klart alla bra böcker när man var 45!
Själv är jag glad om jag hinner läsa ut 2 böcker i veckan. Förra veckan läste jag Safran Foers ”Extremt högt och otroligt nära”, Downhams ”Innan jag dör” och Erpenbecks ”Historien om det gamla barnet”, men då var det ju bokkollo. Vad har du läst på sistone och hur mycket läser du?
Alla
Jag hörde siffror på att man under sin livstid hinner läsa ungefär 3000 böcker. Låt säga att man har ca 50 aktiva ”läsår”. Under den tiden bör man således snitta på 60 böcker/år, 1,15 böcker/vecka. Om man nu hinner med 1,5 bok/vecka måste man fortfarande hålla i minnet att det ges ut ca 10 000 böcker/år på svenska. De 3000 man hinner med är således en minimal del.
Vilken stress!
Ja, visst är det konstigt att man inte ”får” läsa hur mycket eller hur lite man vill! Jag, som ju är storläsare får väldigt ofta försvara min läsning. Det är som om ingen tror att jag kan tillgodogöra mig böckerna jag läser eftersom det går fort. Tydligen ska man läsa både långsamt och mycket för att vara en ”riktig” läsare. Det är svårgjort.
Jag har aldrig dåligt samvete i de perioder (jag är lite inne i en sådan nu) då jag inte hinner läsa så mycket som jag skulle vilja. Var sak har sin tid och just nu är det så mycket kvällsevenemang att jag inte hinner med. Då får böckerna vänta. Deras tid kommer. Och i januari gick jag in i en TV-seriekoma och slukade TV-serier som besatt, då fick också läsningen stryka på foten.
Jag tycker inte man ska jämföra sin läsning med vare sig någon annans läsning eller sin egen. Det ska ju vara lustfyllt!
Hjälp, jag blir lite stressad av att läsa detta. Visst önskar jag ibland att jag läste snabbare för att hinna med alla underbara böcker som faktiskt finns där ute (Miaas inlägg säger ju en del). Men oftast läser jag utan en tanke på det där, och om jag bara hann läsa tre böcker på ett år så är väl det okej. Precis lika okej som om jag hann läsa 557 stycken… Vill folk kommentera den mängd man läser kan man ju ifrågasätta deras eget liv, varför de lägger ner sin egen tid på att analysera och bry sig om andras läs/fritidsvanor liksom. Det allra bästa är väl att ta det som det kommer och undvika att läsningen blir ihopkopplad med krav?
Det beror ju på vilka böcker man läser. En del klarar man av på en dag (som t.ex. The Keep av Jennifer Egan som jag läste igår, kanske något för er som gillar litet gotisk skräck?), andra tar en månad. Vissa behöver man faktiskt inte läsa noga, de är som godis som man kan proppa i sig hur som helst, andra behöver man tugga litet längre. Jag skulle tippa att jag nog läser en bok i veckan i genomsnitt.
Det största ”hotet” mot det effektiva och lustfyllda läsflow som man helst skulle befinna sig i mest hela tiden, är när man fastnar i nån tegelsten man tror/tycker att man borde läsa. Hände mig nyligen med Bolaños ”De vilda detektiverna”. Men vis av erfarenhet fick den åka hem till biblioteket igen, bara delvis läst. Gick istället och köpte ”Kafka på Stranden” av Murakami (nyfiken efter allt snack om honom här på bloggen!), och vips gick det snabbt och var kul att läsa igen! I det tillståndet skulle jag lätt kunna klämma 2-3 böcker i veckan.
Det är egentligen en väldigt konstig fråga, för vad är en bok? Är den hundra sidor lång, sjuhundra sidor lång? Är en fyrtio sidors diktsamling en bok? Jag klämmer lätt 10-15 diktsamlingar på en dag, men det är ju en helt annan sak.
Jag började räkna min läsning först i höstas, då läste jag 30 böcker på 3 månader och ansträngde mig verkligen för att läsa. I januari läste jag sju böcker, i februari tio, nu i mars har jag läst 10 böcker på 10 dagar. Men då är det bara fyra av de böckerna som varit längre än 100 sidor, vilket ju gör sitt till. Förra våren läste jag nästan inte alls och hade inte dåligt samvete. Nu känns det som ett måste. Men… det är ju lusten som ska styra!
Just nu har jag en Patricia Highsmith-revival och då går
det undan.Läste den första boken om Tom Ripley igår kväll,har
läst ut den andra idag och den tredje klämmer jag nog ikväll/inatt.(Är ledig två dagar,halleluja) Sedan tar jag nog och läser om ”Främlingar på tåg”.Så den här v eckan blir det många böcker,andra veckor blir det
kanske bara en eller två,det beror ju helt på vad det är för böcker.
Vissa böcker tar ju längre tid helt enkelt.
Den bästa nya bok jag läst hittills i år är den underbara
”Vi,de drunknade”.
Jag är inne på bok nummer tjugo för i år och med veckonummer elva innebär det nästan två per vecka. Då är det allt mellan 680 sidor En halv gul sol och ca 70 sidor minimalistisk Brummstein. Just nu läser jag Mästaren och Margarita.
Det vill ju till att hitta pärlorna i den stora bokfloden (bokhora är till stor hjälp), men risken är ju överhängande att man inte hinner att läsa ens dem… stress som sagt…
Har ni inget liv? Jag läser när jag har tid över, på kvällen, om det inte är någon film jag vill se, eller om jag faktiskt fastnar i en bok som En halv gul sol, då läser jag hela tiden, på toa, när jag diskar. Vem fan räkner, ni är ju inte riktigt kloka.
Signe
Hallå! Får man inte säga vad man tycker? Har ni inget liv? Jag läser när jag har tid över, på kvällen, om det inte är någon film jag vill se, eller om jag faktiskt fastnar i en bok som En halv gul sol, då läser jag hela tiden, på toa, när jag diskar. Vem fan räkner, ni är ju inte riktigt kloka.
Signe
Tja, eller så läser man snabbt. Eller lägger sin icke-sociala fritid (alltså den man inte spenderar med vänner) på böcker istället för tv, dataspel etc. som många andra gör.
Jag läser nog en bok per dag när jag har mina läsperioder (som nu). Jag struntar helt enkelt i datorn och tv:n och ägnar min ensamma tid åt böcker. Däremot är jag varken stressad eller lagd åt det hållet att jag skryter med min läsfrekvens. För mig är läsning trevligt och ett bra sätt att utöka sina kunskaper, ingen tävling eller prestigegrej.
OM nu det här vore en tävling skulle jag knipa sista plats, för jag läser bara en bok i månaden eller ibland ännu saktare.. Istället läser jag alldeles för många bokbloggar och dagdrömmer om alla underbart bra böcker jag ska läsa, ”bara jag får tid”.. ..
Jag kan villigt erkänna att jag inte har något liv. :)
Lise: Sådär gör jag också ibland =). Det är nästan roligare att leta upp boktitlar och skriva ner dem i ”att läsa”-boken än att faktiskt läsa böckerna!
Jga håller för tillfället på och läser årets femtonde bok.
Har skrivit upp utlästa titlar i kombination med utläsningsdatum mer elelr mindre regelbundet i snart tio års tid, och kan utan omsvep säga att det är en sysselsättning på gott och ont. Kul att se tillbaka i efterhand, men helt klart lite stressande när man håller på. Kan helt klart sälla mig både till dem som snappar upp och antecknar fler böcker än jag hinner läsa, och även till dem som ibland väljer bok enligt tjocklek, efter att ha sneglat på listan över läsa böcker innevarande månad. I helgen gottade jag mig lite åt att jag tycks vara inne i en stigande fas – fem utlästa i januari, sex i februari och tre under mars månads första åtta dagar.
Jag räknar naturligtvis med lyssnade ljudböcker också, men inte lästa bilderböcker. Har velat av och an vad gäller bilderböckerna – kunde vara kul att skriva upp dem, men å andra sidan blir det missvisande, i perioder kan jag läsa massor av sådana – t.ex. under barnlitteraturkurser eller biblioteksjobb…
Och ja, visst blir det lite prestationsångest över läsningen, något som jag tror hänger starkt ihop med vetskapen om hur liten del av världens böcker man hinner läsa. Och ändå sitter jag och häckar framför datorn, och ändå läser jag om favoritböcker allt emellanåt. Måste trots allt vara sundhetstecken!