Okategoriserade

I do omläsning och ser en svensk film

Det finns en hel del grejer som jag helt enkelt inte gör. Man har ju kommit upp i den åldern då man tycker att man har prövat färdigt och kan bestämma sig för vad man vill fortsätta göra eller vad som räcker. Vid 28 års ålder har jag insett att I dont do:

* bruna strumpbyxor

* kött

* gå till jobbet bakfull

* se svenska filmer

* läsa om böcker (med betoning på om)

Nu kommer jag att göra två undantag. Jag kommer inför en svensk film att läsa om en bok. Jag talar naturligtvis om John Ajvide Lindqvists ”Låt den rätte komma in”, som har biopremiär i oktober.

Att jag inte läser om böcker, beror främst på att jag inte tycker att jag har tid. Det finns alltid tio-femton böcker som jag vill läsa, som jag inte har läst förut och då kan jag inte unna mig lyxen att läsa om. Att jag inte gillar svenska filmer beror kanske på språket, jag vet inte, jag tycker att det är få svenska skådespelare som kommer undan med sina repliker utan att jag ska rodna och krama skämskudden. Jag läser i ärlighetens namn inte särskilt många svenska författare heller. Jag tror kanske att jag är större än vad jag är eller så är jag bara sjukligt anglosaxfixerad och identifierar mig mer med Oscar Schell än exempelvis Erika Falck.

”Låt den rätte komma in” däremot: jag gillar den. Den är en av de bästa böckerna av svensk författare som jag har läst, jag är nyfiken på filmen. Jag vill rugga loss ordentligt i oktober, mysa in mig i mörker och bli vansinnigt rädd för vampyrer (sedan kanske jag bekantar mig med Edward och Bella – snacket från torsdagens bokcirkel gjorde mig sugen).

Därför: i september läser jag om Oskar och Eli. En gång till. För att jag litegranna har glömt bort vad som hände där i Blackeberg och jag vill förbereda mig på hur rädd jag ska bli, när jag sedan ser filmen.

Regler är väl ändå till för att brytas, okej?

Dela: Facebook  Twitter 
Skrivet av

Johanna Karlsson

Jag kommer från Hallsberg och har arbetat som lärare i svA i en himla massa år. Nu jobbar jag med mest roliga saker på ett litet bokförlag och som redaktör på Popmani. Jag tycker om kluriga formuleringar, noveller och att titta på teve-serier. Min hobby är internet. Gillar inte: diskbänksrealism.
Läs alla inlägg av
Johanna Karlsson

7 kommentarer till I do omläsning och ser en svensk film

  1. Man skall givetvis läsa om böcker, det är den absolut bästa kvalitetsstämpeln en bok kan få. Att den håller för upprepad omläsning under en längre tidsperiod. En riktigt bra bok skall kunna generera nya tankar och idéer och man skall kunna överraskas av den. Så en omläsning av en bra bok skall mycket väl kunna konkurrera med en ny bok.

  2. Ja, det är undantagen som gör regeln, som tyskaläraren sa. Och jag håller med på varje punkt, från strumpbyxor till omläsning.

  3. Omedelbart när jag läste att du inte ser svenska filmer (vilket jag mycket sällan gör själv) så tänkte jag MEN LÅT DEN RÄTTE KOMMA IN, DÅ!? Jag är alldeles för nyfiken för att låta några principer hindra mig från att se denna film, och jag märker att jag inte är ensam…

  4. Wihii, jag precis samma regler som du – förutom omläsningen. (Speciellt Pappan och havet gillar jag att läsa om och tänka nya tankar till. Och Lottaböckerna tar jag alltid till som tröstböcker. Men annars är jag ingen stor omläsare direkt heller.) Du verkar med andra ord vara en osedvanligt klok kvinna (som om vi inte visste det redan … )!

    Men jag ska också göra ett undantag och se Låt den rätte komma in.

  5. Jag blev verkligen superförälskad i boken, jag som trodde den skulle vara lite meh liksom. Vadå vampyrer i Blackeberg? Men istället, fantastisk litteratur! Jag är kluven till filmen, eftersom jag har galet tydliga bilder framför mig. Å ena sidan vill jag utmana dem, å andra sidan vill jag behålla dem som de är. Men nog lär jag stå där och hugga en biljett jag med. Det betvivlar jag inte… Fast, några andra svenska filmer tänker jag inte se i höst.

  6. AMEN SISTA!

    Jag håller med till fullo. Att unna sig lyxen att läsa om en bok när det finns så många nya, olästa där ute… nej, det funkar inte (undantaget Den Hemliga Historien som jag råkat läsa om 10 gånger).

    Och svensk film sen då… Klyschiga repliker funkar på engelska i film. Men på svenska blir det bara pinsamt. Aaah, du vet. Det är något som gör att svensk film blir obehaglig. Kanske att språket ligger för nära? Jag har aldrig satt ord på det. Ändå har jag inte sett svensk film sen Jönssonligan. Typ.

  7. [...] förstår inte dem som bara läser en bok en gång, det gör jag inte. Jag har ju redan erkännt att det till viss del har med min lästeknik att [...]

Kommentera