I tantens och ödlans hoods
18 september, 2008
Tycker ni också att det är lite skoj att besöka platser som ni har läst om i skönlitteratur?
För en vecka sedan åkte jag för första gången grön t-banelinje mot Hagsätra och passerade Högdalen. Det är ju där ”Tanten och Ödlan” utspelas. Jag var tvungen att ta ett foto.
(I går stod jag utanför Hotell Oden och funderade på om jag skulle ta ett foto där, där bor nämligen Jenny i Denise Rudbergs ”Jenny S”…,)
Dela:
Alla
Jag tycker att det Inger Edelfeldt skriver ofta skapar en lust att hoppa in i berättelsen, gå på samma gator som hennes karaktärer. Dricka te ur samma megasizekoppar (på något sätt ger hennes böcker/noveller mig ofta en 80-talskänsla även om jag var pytteliten då. En positiv 80-talskänsla). Anna Gavaldas ord gör mig väldigt sugen på Paris. Så svaret är nog ja, jag vill hemskt gärna besöka bokplatser även om jag nog sällan gjort det (medvetet) vad jag kan minnas nu.
Ända sedan jag läste Parfymen har jag velat fara till Grasse… ja, det finns nog en hel del platser.
…och jag blev väldigt sugen på Japan efter Kafka på Standen!
Ja visst känns det speciellt att besöka plaster som man har läst om och skapat en relation till. Mitt första minne av ett sådant besök var när jag klev in i Villa Villekulla. Oj, vilken känsla!
Jag minns hur jag hemskt mycket tjusades av att stå framför skyltfönstret till leksaksaffären i Borgholm när jag var liten och tänka att precis här stod Anton i Prostens barnbarn och suktade efter draculatänder.
Jag tyckte det var roligt att besöka Sunne när jag hade läst lite om Göran Tunström. Jag har aldrig läst något av honom men min expojkvän kommer från Sunne och han visste vilka platser som Tunström skildrat, t.ex kyrkan i Prästungen. Och hans grav förstås!
Kan inte påminna mig att det någonsin har hänt, faktiskt. Eller, tja, böcker i gammal universitetsmiljö kan få mig att vilja besöka universiteten, till exempel, men det beror inte på att böckerna utspelar sig där, utan på att de väcker en förtjustning som redan finns. De kan inte skapa en önskan att besöka någonting som hade varit tråkigt innan jag läste boken.
//JJ
För något år sedan skulle jag på kurs utåt Vällingby och blev helt till mig när jag åkte förbi Blackebergs tunnelbanestation. John Ajvide Lindqvist-fans fattar varför.
Hjalmar Söderbergs tidiga berättelser, särskilt Förvillelser, brukar få mig att vilja flanera runt på Stockholms gator.
Hjalmar Söderberg ja, som ung har jag stått vid von Döbelns grav och spanat efter vilket fönster som kunde ha tillhört Lydia Stille. Det finns en magi i att besöka platser från böcker man älskar, tycker jag. Alldeles speciellt vackert blir det med vemodiga böcker. Doktor Glas är ju oxå pepprad med ett varmt, somrigt Stockholm. För övrigt tycker jag att Bengt Ohlsson lyckades skapa samma stämning av Stockholm i Gregorius. En bok jag annars inte är så förtjust i.
Jag gillar att besöka platser jag läst om, och att läsa om platser jag varit på. Det ger en till dimension. Jag besökte t.ex.Bennington college i somras. Öskustcolleget som Donna Tartt och Bret Easton Ellis gått på, och som antas vara förebilden till colleget i The Secret History. Det var jätteintressant, men stället såg helt annorlunda ut mot vad jag föreställt mig. Röda träbyggnader och massor med skog. Men samtidigt föll en hel del pusselbitar på plats.
Anna N: WOW! Hade velat vara med dig.
Helena: vi var tyvärr för fega för att fota, annars hade jag mailat bilder. Från Stephen Kings hus har vi dock kort…
New England är bästa semestern för boknördar (speciellt sådana som snöat in på akaporr)