Kändistätt på Sveavägen
Står i hissen upp till kontoret och gör just ingenting, gnolar med Kate Bush i ”Wuthering Heights” när min blick faller på en liten skylt på en dörr på fjärde våningen: Gunilla Bergström står det på en liten mässingsskylt. Blir så stissig att båda iPodlurarna faller av och jag greppar tag i gallret till hissdören, försöker kika neråt medan hissen fortsätter till mitt våningsplan. Väl på kontorsstolen slänger jag mig på datorn och googlar och jodå:
Alfons mamma bor i samma hus som jag om dagarna! Jag vill gå ner och ringa på. Fast jag vet förstås inte riktigt vad jag skulle säga till henne, men det är en annan sak. Jag tror det skulle räcka med att bara få vara nära henne. Lite som med Lilla Joh och Pija.



Alla


jorå, inte bara Sverker Åström i blockfärgade strumpor som frekventerar vårt lokala Konsum. Ser ofta Gunilla där också. I sin blockfärgade frisyr.
Meh! Din dåre! Varför har du inte sagt något?
Visst är Bushlåten outstanding! Ska snart läsa Svindlande Höjder med våra 15-åriga Bokcirkelkillar och då ska vi ha omröstning på bästa WH cover. 52 träffar på låten på iTunes, i alla genrer (latino, alternativ, new age, pop, rock, klassiskt etc.) utom hiphop, till min stora besvikele. Måste va skitbra att sampla annars, borde ge snygga loopar. Nån som vet om det gjorts?