Det blev bråda dagar för en library lover. Många av mina sen länge reserverade böcker trillade in i princip samtidigt, och alla på kortlån (14-dagars). Mycket läsande.
För er som hickar till över PO Enquist i högen, så nej, det har inte tagit ynka två veckor att rassla igenom 315 reservationer. Detta är ett fynd, igen!, från nyhetshyllan på Dieselverkstan. Gud, mina lunchturer där ger den ena jackpotten efter den andra. (Och jag står fortfarande kvar i 315-kön för jag vill ju se hur lång tid det tar. Är redan på plats 275.)
Här kommer hela högen med diverse prisvinnare :
”The white tiger” av Aravind Adiga. Booker-vinnare 2008. Började lite trevande i kanske 25 sidor, men efter det, yes! Så bra bok!! Jag älskar historien om Balram Halwai och hans resa mot framgång. Han börjar som son i en utfattig familj med ett utstakat misslyckat liv framför sig, fyllt av umbäranden och hemskheter. Men via diverse lyckliga slumpar och ett jobb som chaufför till en rik man i Delhi, lyckas Balram mot alla odds vända på steken. Hans liv är plötsligt inte längre så utstakat. Det har blivit hans eget. Och han har blivit sin egen lyckas smed. Och gissa om han förvaltar den chansen.
Jag bara spinner när jag läser den här. Skitfiffigt upplägg där Balram skriver brev till den kinesiska premiärministern Jiabao inför hans besök i Indien då han uttryckt önskemål om att få träffa några indiska entreprenörer. Halram vill bli en av dem, och han vill framförallt berätta om hur det är i Indien idag för Jiabao, så att han ska få en rättvis (istället för officiell) bild av landet. Hans egen livshistoria gör det här alllra bäst, menar han, och Jiabao får veta allt om hur Balram nått dit han nått. Hur han blev en white tiger.
Fantastiskt bra! Jag säger det igen. Fantastisk historia och fantastisk edutainment. Alla som gillar tex ”En halv gul sol” eller ”De små tingens Gud”, I proudly present Aravind Adiga. Läs första kapitlet.
J. M. G Le Clézio ”Afrikanen”. Nobelpriset 2008. En tunnis, 90 sidor, om Le Clezios pappa och hans liv i Afrika som läkare. Istället för att satsa på en enkel karriär, dvs börja på en brittisk mottagning, ville pappan åka utomlands och jobba. Det blev olika länder i Afrika, och där skulle han stanna i årtionden. Han blir präglad för livet av sina upplevelser, och även hans familj blir det. Snabbläst och intressant förvisso, starka ögonblicksbilder och mycket levande intryck, dofter färger bilder, men tja, det stannade med det. Inga stjärnexplosioner.
J. M. G Le Clézio ”Rapport om Adam”. Enligt baksidan påminner den om ”Främlingen” av Albert Camus, och den gillar jag, men… Gav ”Rapport om Adam” 38 sidor och sen kände jag starkt att det inte var något för mig, varken ämnes eller stilmässigt. Kom inte in i den, blev inte engagerad, fattade inte sympati, tänkte oftast suck, suck. Le Clézio är inte en av mina nya favoritförfattare, och i den inte-klubben gör han sällskap med Pamuk, en annan Nobelprisvinnare jag snabbt gav upp. Return to sender.
PO Enquist ”Ett annat liv”. Augustpriset 2008. Åååh! Har inte läst klart än, men jag gillar! Kanske är det så att författarbiografier är min grej? Jag som inte ens är förtjust i biografier, trodde jag. Men Norén i våras; helt fast, och nu Enquist; lika fast. Balansen av skrivande och liv, det är så intressant! Och så all nutidshistoria på köpet! Och västerbottensdialekten! För alla som står i långa bibloköer på den här, håll ut, det är värt väntan! (Nu är det slut på utropstecknen.)
14 kommentarer
Både lyxigt och lite stressigt när reservationerna plötsligt ramlar in! Även jag håller på med ”The White Tiger” + tjocka ”Careless in Red” (Elizabeth Georges nyaste) som båda ska läsas ut och lämnas tillbaka till biblioteket om en vecka eftersom jag sedan åker hem…
Läs Öken av J. M. G Le Clézio
Den är betydligt mer engagerande än de du har läst nu.
Afrikanen är ju bra men kändes lite som om man läste en skoluppsats.
Lite tråkig.
Alla fyra står på min läslista så jag får ögna genom texten snabbt. Vill ju inte få veta för mycket. Har ni nåt inlägg om det där om huruvida man läser på ryggarna eller inte? Ska leta…
Menade baksidan såklart. Bokryggen är svår att undgå….
Verkar inte bli nån våldsam elitism-debatt nu tyvärr. Alltid synd.
Men det här fungerar väl som substitut: http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=3462&a=860764
Mattias : Ja, och här har jag gått och laddat för fullt!
Men DN-artikeln är mkt intressant, det håller jag med om. Jag kan delvis se poängen med det hon säger, men å andra sidan så låter det ju som att DN ska bli ännu svårare då. Och vilka blir kvar som läsare till DN Kultur i såna fall? Och vilka böcker är fina nog att skrivas om? Som sagt, jag kan förstå och lite hålla med om att vissa bästsäljare behöver absolut inte lyftas fram och man behöver inte leta som en galning efter vad som är bra i dem… för de är faktiskt inte så bra. Men det finns ju ett enormt stort glapp mellan tex Le Clezio och Liza Marklund. I de elitistdebatter som rasat/rasar så låter det så ofta som att det är just de polerna, folk läser BARA Marklund & Läckberg eller folk läser BARA fin litteratur som Nobelpristagare. Och jag tror att den största massan läser lite av varje däremellan. Undrar om de kvalar in som potentiella läsare, och det de läser som värdigt att recenseras, av den i så fall nya o-daltande DN Kultur?
Kul med så positiva omdömen om Adiga, måste nog se till att skaffa ”The white tiger”.
Vad hade du väntat dig? Debatt?? Jag tror alla läsare här har förstått att det inte får vara för svårt eller för litterärt när det är du som ska avge ett omdöme.Norska deckare eller anglosaxiska romaner ska det vara för att du ska trivas. Patetiskt? Bara förnamnet.
Anna – glöm inte ungdomsböckerna, jag trivs ju väldigt bra med såna också. (Ifall du nu inte klumpade ihop dem i ”det får inte vara för svårt eller litterärt”-kategorin alltså.)
hallihallå, jag har nyss tagit mig igenom en rysk 1800talsklassiker och känner för någonting lite mer ”blad-vändigt”, gripande, lite spännande, december-passande. TIPS tack! vad som helst utom deckare..
mvh
Johanna L: DN-artikelns största poäng tycker jag ligger i kritiken mot vissa skribenters överdrivna letande efter budskap mellan raderna hos ”underhållningslitteraturen”, som att ”eftersom vi måste ta hänsyn till det här nu så måste det här bli det nya fina”.
Men det är svåra frågor, på sätt och vis stöder jag elitist-tänket; mina egna erfarenheter säger att ju bättre litteratur man läser, ju mindre relevant och underhållande blir sådant man uppskattat tidigare (något jag sörjer ganska mycket förresten), men jag vägrar acceptera att skillnaden mellan högt och lågt skulle ligga i underhållningsvärdet eller i bristen på denna, inte heller i genren. Men det är verkligen tråkigt om en del fastnar i sin läsning och håller sig till det de är van vid, en resa ska det vara tycker jag, det är bara att ingen annan borde få bestämma hur en sådan resa borde se ut.
harry potter 4ever btw.
Jag hade aldrig läst Adiga om det inte var för ditt tips! Jag är lite ovan att läsa böcker på engelska, men såsom varande utomlands och sugen på rolig läsning köpte jag The white tiger på rekommendation av dig och WOW! Vilken pärla! Helt fantastisk!
En längre recension finns på min bokblogg. Läs den!
Carin E – åh, så roligt! Vi får sprida budskapet om den nu!