Klar med ”Myrrha”

Jag läste färdigt ”Myrrha” när jag kom hem från kollot. Jag tänker, min Cookson-jämförelse, det fanns några sådana stråk boken igenom men allt som allt tycker jag nog ändå att det är en riktigt fin bok!

Trots att omgivningen (t ex Hannahs syster Ellen) antagligen såg det som att Hannah var den som blev utnyttjad och förbrukad, att hennes ”slavställning” och klasstillhörighet gjorde att hon var den som drog det kortaste strået, så tänker jag att den som satt allra djupast fast i relationen, det var nog ändå Arthur. Han var mycket mer beroende av henne än hon av honom. Så frågan om vem som var slav och vem som var herre blev för mig väldigt tydlig. Och precis som bokens baksidestext antyder så är Hannahs och Arthurs komplicerade kärlekshistoria inte så olik våra nutida förhållanden. Vi gnider visserligen inte bokstavligen in oss i sot eller har rostiga järnkedjor runt halsen (så ofta i alla fall), men ibland känns det som om det finns imaginära kedjor där som kväver oss. Samhällsregler som ser annorlunda ut mot 1800-talet, men som ändå hindrar oss från att vara de vi vill vara och leva på det sätt vi vill leva.

Ja, det finns mycket jag kommer ta med mig härifrån och det finns episoder jag kommer att återvända till.