Köper ni böcker av snygga författare?
För väldigt länge sen skrev jag om snygga författare och igår skrev jag om författare som överexploateras och blir ointressanta. Jag kan inte påstå att jag köper böcker utifrån författares utseende – bland det bästa jag har läst på sistone har jag läst av författare med alldagliga utseenden (förlåt!) - även om jag inte heller anstränger mig att inte läsa ”snygga” författare, men jag har ändå märkt en viss försköning av författare på senare tid. Denise, Sigge, Jens och Camilla, visst är de snygga? Och jag tror faktiskt att gemene man tilltalas av deras vackra yttre när de visar upp sig i tv-soffor eller på baksidornas studiofoton. Sedan ska jag naturligtvis inte påstå att det är enkom författarnas snygga utseenden som lockar, det kommer liksom i ett paket: snyggt utseende, medialt intresse, tacksam exploatering och försäljningslistor.
Johanna Ö skriver intressant om fenomenet under mitt förra inlägg.
Det här är precis samma sak som varför t ex tidningen Darling inte funkade, eller varför kvinnliga magasin inte kan ha killar på omslaget osv. Vi vill ha förebilder / personer att identifiera oss med. Och än så länge identifierar vi oss hellre med någon som är “snygg” än någon som inte är det.
Jag tror inte att man måste se ut som en superstjärna för att sälja böcker, men jag tror att det hjälper. Jag vet att många kommer att protestera nu, men jag är säker på att det finns många svenska läsare som inte har någon aning om vad de ska läsa, som hellre väljer en snygg, exploaterad författare än en ful och anonym, när de står och väljer i pockethyllan i ICA-kön. För tyvärr är det ju enklare att sälja lösnummer med vackra författarinnor än mindre vackra diton.
Johanna Ö skriver vidare (hon är smart, min kompis ; ))
Det svåra här är ju hur vi ska angripa det? Det räcker sällan med att ett fåtal “slutar raka sig under armarna” för att vi ska komma till bukt med vårt utseendefixerade samhälle.
Men, som vi har skrivit på Bokhora förut, hur gärna vi än vill vara allmäna världsförbättrare, är det ju inte först och främst det vi gör här. Ett viktigt led i att förändra någonting, är dock att se att det finns ett problem och problemet skulle i så fall vara att en snygg författare säljer fler böcker än en ful (ful = väldigt politiskt inkorrekt uttryck).
Och, när ni svarar på, undersökningen till höger, skulle jag gärna vilja att ni inte var så väldigt idealistiska och inte tänker på vad ni personligen går efter. Jag utgår från att många av er är väldigt intresserade av läsning och läser fler böcker per år än många av de miljoner som inte läser Bokhora, men hur står det egentligen till överlag, tror ni? Har vackra och snygga författare en fördel jämtemot sina alldagligare kollegor?
Avslutningsvis, jag vet att min tes inte är vattentät. Hela Sverige läser ju Stieg Larsson, som uppenbarligen visste hur man skrev en best seller, men förmodligen inte skulle vara ”Veckans sida 3 kille” i tjejtidningarna.
Rösta och kommentera!
Alla
Har aldrig ens tänkt tanken. ”Beviset” i mitt fall är väl att jag fortfarande inte lyckats läsa varken Ett öga rött eller Montecore av Khemiri. Och han måste väl anses vara en snygg författare?
Å andra sidan, det kanske funkar bakvänt: Har läst det mesta av Kihlgård, ej klassiskt snygg, och tycker att han är mkt sexig!
”Skönheten ligger i betraktarens öga”, men läser du väl Kihlgård för att du tycker att han är sexig?
Jag har oftast inte en aning om hur författaren ser ut när jag köper en bok, men jag är säker på att förlagen marknadsför en författare stenhårt om författarens utseende har en viss potential. Det är ju bara att se på hur Läckberg stylats genom åren. Utseendet har nog betydelse framför allt i marknadsföringen, det vill säga hur förlagen väljer att promota en författare, än hur vi läsare väljer böcker. Inbillar jag mig iallafall!
Men enligt principen att snygga människor får större fördelar än mindre snygga, så är det kanske så att bokköparen tror att den snygga skriver bättre än den osnygga…
Men visst blev jag glatt överraskad när jag såg hur trevliga t ex Alberto Manguel eller Donna Tartt ser ut, fast det var efter att jag läst deras böcker.
Vad jag menar är att jag tycker Kihlgård är snygg därför att hans böcker är så bra – inte tvärtom.
Nej! Jag läser texter med sköna språk, struntar fullkomligt i hur författaren ser ut, det har inte det minsta med saken att göra. För ngra år sedan stod jag inte ens ut med att se författarporträtt längst bak i boken ety störde det min läsupplevelse. Jag vill att texten skall tala för sig själv, vill inte störas av varken hemma hos-reportage eller veta vilken glassort författaren föredrar.
Jenny: ja, men så kan det ju också vara! Ungefär som man ofta tycker att ens vänner är rättså vackra för att man gillar dem så mycket.
Jo, det är väl tyvärr så att människor tenderar att tycka bätte om vackra människor och tillskriva dessa positiva egenskaper endast pga det yttre.
Men däremot håller jag inte med om resonemanget om tidningen Darlig. Tidningen var och kanske är den enda i sitt slag som faktiskt brydde sig om sina läsare och ville att de skulle känna sig bra. Jag och många vänner med mig kunde med hjälp av Darlig formulera de första feministiska åsikterna. Jag har aldrig läst någonannastans att en dallrig mage kan vara fasligt vacker eller att det faktiskt finns killar som diggar hår under armarna.
Om man ser en snygg eller cool tjej som är orakad under armarna på bild eller på stan, kan det ändå få positiva effekter på uppfattningen av kroppsbehåring och den egna kroppen. Darling var den första tidningen som kombinerade snygghet med livspepp och smarthet. Så det så.
För att återgå till författarnas utseenden, så skulle jag tro att fler går efter bokens framsida och titel än författarens ansikte. Men eftersom vackra människor har en fördel då deras yttre kan locka människor att bli interesserede av innehållet (antingen det är politik eller så kallad ”chick lit”) kan absolut vackra författre locka läsare. Men samtidigt är det den människa som är bäst på att författa som vinner i det långa loppet, oberoende av skönhet.
Det låter helt absurt för mig att man skulle läsa författaren för att personen ser snygg ut. Det är väl nästan tvärtom, och den fördomen tror jag är vanlig: Kul, kanske, att titta på en ”vacker” författare, men har han/hon något att komma med?
Och typiskt kvinnor, att tänka så? Skulle den här diskussionen uppkomma bland män?
I vissa genrer exponeras författarens utseende mer än i andra. Eller i alla fall verkar det så för mig att i t.ex. chick-lit så spelar författarens utseende roll i marknadsföringen. Däremot är det väl ganska få som har börjat läsa t.ex. Tolkien för hans snyggfaktor. Fast i den genren han verkade i så hade han ju det rätta utseendet – gammal trollkarlstyp med pipa i mun…
Denise och Jens vet jag inte vilka det är. Sigge ser bra ut, Camilla alldaglig. Och jag har inte läst någon utav dem.
Soffan: kanske skulle inte diskussionen uppkomma bland män, men i så fall är det beklagligt, tycker jag. Jag menar inte att många köper böckerna enkom för att författaren är snygg, men att en snygg författare blir en tacksam framsida på kvinnomagasin, matlagningskompis i tv-program eller trevlig soffgäst och med exploateringen följer också att fler människor upptäcker böcker och kanske också köper dem. Att påstå att ett snyggt utseende inte har några fördelar tycker jag nästan är lite naivt. Att vara snygg betyder inte att man är korkad. Jag tror att en snygg, smart författare säljer fler böcker än en ful och medelmåttig.
Nej, aldrig ens tänkt på, faktiskt. Däremot – om jag *hör* en intervju med en författare så har jag svårt att läsa något av den personen sedan utan att höra hennes eller hans röst. Ibland kan det vara jättebra, ibland ligger det dem verkligen i fatet. Har de dessutom sagt något jag stör mig på – ja, då blandar jag in det i läsningen. Och *tonen* kan väl sägas vara en del av utseendet?
Jessica: Ja, vi måste väl vara många som hör Astrid Lindgrens röst inuti våra huvuden när vi läser böcker av henne? Jag tänkte nästan skriva om det i gårdagens inlägg, men det stör mig verkligen inte att ha Astrid Lindgrens röst i huvudet, så därför lät jag bli att skriva om det.
Som vanligt är kvinnliga författare snyggare och ser ”yngre” ut än manliga diton. Kolla också in journalister, konstnärer och skådisar.
Men säljer en snygg, medelmåttig författare fler böcker än en ful och smart? Det vore isf tragik i kubik.
F.ö. är jag helt ointresserad av Ranelids böcker, men finner det mkt rogivande att lyssna till honom.
Caroline: Men säljer en snygg, medelmåttig författare fler böcker än en ful och smart? Det vore isf tragik i kubik. Nej, det hoppas jag verkligen inte! Jag hoppas att det är smartheten vi vill åt :-)
Och kanske är det så: att snygga, medelmåttiga författare är mer intresserade som fenomen och inte som författare?
Johanna: jag menade alltså att det kan vara både positivt och negativt, ingen värdering lagd, bara ett konstaterande. Mig veterligen har jag aldrig stått i bokhandeln, tvekat köpa en bok och lagt tillbaka – eller köpt – på grund av utseende, röst eller annat.
Däremot *är* ju estetiken viktig – på pocketshop igår såg jag det extremt snyggt utformade exemplaret av Paul Austers New York-trilogin. Och var på vippen att köpa, trots att den står läst och älskad i bokhyllan. Men det är ju en delvis annan diskussion, men jag tycker den hör ihop.
Likaså kanske författarens politiska åsikter (som ju kanske inte alls kommer fram i böckerna) eller åsikter generellt. Hm.
Alltså: jag kanske blandar in allt för mycket i begreppet skönhet? ”En snygg författare”, kanske ska jag bara tolka det som om frågan gäller fotot på baksidan. Har visst lite svårt att snäva av där…
Johanna K: men grejen är ju att de författare vi pratar om här väl inte kan sägas vara mer bildsköna än gemene man. Det är knappast skönheten som gjort att de syns överallt, utan att de utnyttjar alla möjligheter att synas nu när de fått tillfälle. Väldigt tacksamt för förlagen och media att det finns några personer som villligt ställer upp …
Det är inte så svårt att skapa en trend kring en person, och det är inte svårt att skapa schyssta bilder nuförtiden…
Det är svårt att svara på enkäten när man tror att utseendet kan spela roll för försäljningen (givet att försäljningen är en effekt av medieexponering)men själv inte bryr sig ett skvatt om hur författaren ser ut, med tanke på hur alternativen är formulerade. Å andra sidan är det ju inte bara utseendet som ökar uppmärksamheten kring en författare – ungdom, problematisk bakgrund och annat som uppfattas som ”säljande” kan säkert ha större effekt än just skönhet.
Soffan: utan att de utnyttjar alla möjligheter att synas nu när de fått tillfälle: jo, det har du verkligen rätt i.
Håller med dig Saga. Tror det snarare det är det glamourösa uttrycket bilderna har och inte just skönheten hos personen som skapar attraktionskraft. Att försäljningen ökar efter en tids ensidig medieexponering beror väl snarast på att svenssonläsaren känner igen och känner till personen vid det laget. Står man vid bokståndet på Coop så är det i pr-sammanhang känt att flertalet väljer en bok av en person de kan förhålla sig till.
Det kan vara vanskligt att prata om snygg eller ful eftersom det där är så subjektivt, men visst är det så att många författare – inklusive ”finförfattare” – drar nytta av sitt utseende? I många fall harmoniserar utseendet så väl med författarskapet i stort också. Ta Paul Auster t ex – en fantastisk författare i sig, men det faktum att han är mörk, mystisk och allmänt skitsnygg avskräcker ju inte direkt en potentiell läsare. En klar författarfotofavvo! Eller Joyce Carol Oates’ halvgalna, älvlika uppenbarelse som ju passar ypperligt med epitetet ”America’s Dark Lady of Letters”. Men självklart är inte författarens utseende avgörande för om man (jag) köper en bok eller inte. Däremot tror jag det är naivt och världsfrånvänt att hävda att utseendet inte alls spelar någon roll. Vi lever i utseendefixerade tider – varför skulle litterära sammanhang vara ett undantag? Dessutom: redan Shelley och Wilde var oerhört måna om estetik och utseende och skulle säkert ha lagt ner tid och pengar på att hitta en riktigt schysst stylist och fotograf till författarfoton om de hade levt idag. :)
Jan Gradvall var inne på samma spår på Därför Didion-kvällen och erkände att en (visserligen i sammanhanget mikroskopisk del) av orsaken till att Didion tilltalar honom så mycket är att hon såg så vansinnigt cool och vacker ut på sina författarfoton under 60- och 70-talen. ”Skulle lika många läsa Didion om hon såg ut som Ronald McDonald?” frågade han sig. Bisarr fråga i och för sig, men han har en poäng.
Saga & Soffan: Huvudet på spiken.
Undrar om Selma Lagerlöf vann sin kärlek hos allmänheten pga sitt utseende? Hon måste nog varit lite klok ändå. Jag tror att det enbart handlar om förlagens och författare som Läckbergs stora glädje i pengar. Och ju piffigare de gör sig ju mer säljer dom och ju fler soffor dom sitter i ju soffigare blir dom till slut.
Lånar en piffig bibliotekarie ut fler böcker än en opiffig, jaa, kanske det.
Signe
Snygga kändisar hade förmodligen inte kunnat sälja sina historier om de inte haft utseendet med sig och kunnat surfa på sin bakgrund. När det gäller ”bättre litteratur” (ojoj) tror jag att försäljningen är ganska oberoende av hur författaren ser ut. Fast handen på hjärtat, bokens utseende påverkar väl??
Jag skulle nog inte ha mitt författarporträtt i en bok om jag var författare
Är man inte snygg (Auster) eller Mystisk (Mare Kandre) kan man ju i alla fall vara Hemlig (vem är han? vem är han?)
Tycker mystik kring upphovsmännen är en effektiv och önskvärd sak då det gäller konst. Se på musiken: Testbild! eller varför inte The Knife – de visar ju att konceptet fungerar! Fast drömmer man om att mingla på bokmässan är det väl mindre bra..