Läsdag med beslutsångest
Har ni läsdag idag? Min har inte riktigt kommit igång än, för jag kan inte bestämma mig för vad jag ska ta mig an. Hela mitt lilla radhus är fullt av olästa böcker som slåss om min uppmärksamhet, lockar och pockar med vackra omslag och uppslukande förstameningar. Här är kortlistan över de böcker jag står och velar mellan:
”Revolutionary Road” av Richard Yates, efter Lionel Shrivers rekommendation. Jag älskar relationsdramer i proper New England-miljö, och Yates’ roman från 1961 verkar ha haft stort inflytande på det litterära Amerika. Först och främst: det här är boken som fick Tennessee Williams, eoner före blurbkulturens födelse, att säga ”If more is needed to make a masterpiece in modern American fiction, I am sure I don’t know what it is”. En stark läsdagskandidat alltså, men å andra sidan är jag sjukt sugen på att läsa Annika Thors vuxendebut ”Motljus” och Hanna Hallgrens ”Jaget är människans mest framträdande sinnessjukdom”. Och vad säger de mordiska cirkusfreaksen i Bryan Smiths ”The Freakshow” om att bli försummade?
Och så högst upp i bokhögen, på piedestal: ett förhandsex av John Ajvide Lindqvists ”Människohamn”. Valet är nog inte så svårt ändå.
Alla
Revolutionary Road är en av mina absoluta favoritböcker. Det blir liksom inte mycket bättre än så här. Helt i klass med vilken amerikansk 1900-tals-klassiker som helst. Det måste vara den perfekta sågningen av den amerikanska drömmen – och en krypande skildring av det surmögliga som smyger sig in i radhussuburbia.
Roligt är också att kunna säga att den kommer på svenska i höst. I och för sig försenad i fyrtiofem år… Det är dessutom Kerstin Gustafsson som översatt, så man kan vara säker på att den svänger riktigt bra även på svenska.
Håkan: den verkar vara helt fantastisk. Roligt att den kommer ut på svenska också. Bättre sent än aldrig, antar jag.
En kul detalj om Richard Yates är att han tydligen är förebilden för den skräckinjagande författaren som dyker upp i ett avsnitt av Seinfeld. Jag har för mig att det var Elaines pappa. Hursomhelst skrämde han fullständigt livet ur Seinfeld och George, som fick sitta med honom eftersom Elaine blivit försenad.
Larry David, som skrev serien, var under en tid ihop med Yates dotter. Så helt långsökt är det ju inte. Nej, Yates var nog inget charmtroll, dessutom drack han för mycket. Men även riktiga skitstövlar kan ju skriva bra böcker.
Just det, Elaines pappa! Elaine blev försenad, så Jerry och George fick sitta ensamma i hotellbaren med den läskige författarpappan. De skakade som små asplöv, vill jag minnas. OMG, är Richard Yates förlagan? Sjukt kul; jag har funderat på om den där författaren möjligen var modellerad på någon. Nu måste jag verkligen börja läsa Revolutionary Road.
Det vanliga gamla lyxproblemet: vilken bok ska man läsa? Vilken ska man välja?
Numera känns det som att man försummar och nästan måste förklara för de böcker man inte väljer att man minsann ska läsa dem senare och att de inte behöver deppa ihop …
Tala om att man är lite nuts som animerar sina böcker….
Ylva: haha, jag vet! ”Nu är det så här, förstår du, Revolutionary Road, att jag var sugen på något lättsmält idag, så jag har tyvärr inte tid för dig just nu. Men inte vara ledsen, snart, snart ska jag plocka upp dig.”
Men vi är åtminstone medvetna om galenskapen! :)