Här är andra laddningen från min slappa-sola-bada-läsa-vecka.
”Ut och stjäla hästar” av Per Petterson. En gång ett tips från Håkan Nesser i ett teveprogram där han skulle välja moderna klassiker*. Och jag kan kanske lite förstå varför just den här kom från Håkan Nesser, för historien om en pojke och hans far under och strax efter andra världskriget känns mycket Kim Novak. Hemlighetsfull, varm, rörande, lite nostalgisk. Sonen och pappan tillbringar en sommar på en gård nära svenska gränsen (de bor i Norge), och sonen får lära sig en hel del nytt om sin pappa. Den här tiden blir något som präglar honom för alltid och som han ser tillbaka på när han som gammal man bosätter sig i en liknande enslig by.
Riktigt bra! Jag var lätt skeptisk första femtio sidorna, en aning seg i starten, men sen var det sträckläsning av den sorten att man vill börja om direkt man nått sista punkten. Så fin! Rekommenderas! Och igen, precis som i Östergren igår, så är det relationen mellan far och son som är den stora behållningen.
Leta upp Per Pettersons bok och njut.
* En annan klassiker han utnämnde här var ”The sea, the sea” av Iris Murdoch. Jag läste, och håller inte med. Så låt alltså inte det tipset avskräcka er från denna pärla. Veckans bästa läsning!
”The closers” av Michael Connelly. En oinspirerad Bosch-deckare. Nu är han tillbaka hos LAPD efter att ha varit pensionär i tre år. Det passade ju inte Bosch. Han behöver bovar att jaga, chefer att stångas mot, skållande kaffekoppar att dricka, pumor att förföra, och en kall glittrande hård stad att dystert spana ut över från sin terass till toner av sval jazz.
Bosch får jobb på en ny avdelning där de ska försöka lösa gamla ouppklarade brott. Mer än halva boken går och det tuggar gaaanska långsamt. Jag ifrågasätter faktiskt Connellys beslut att av-pensionera Bosch. Är det pengarna som lockar så mycket, eller?
Sista tredjedelen är det bra fart, men det är ju så dags då. Njeeh. Gav inte den rätta genuina Bosch-känslan.
”Drömfakulteten” av Sara Stridsberg, flitigt bloggad hos oss. Nu kanske en del kommer att protestera över dålig uthållighet, men jag orkade / klarade inte av att läsa. JA, nytt grepp, och bra berättartrick och allt sånt, fint fint, men ämnet. Misär, sexuella övergrepp, mamma som lever i fantasivärld, knark, mentalsjukdom, fattigdom, ännu mer misär. Nej nej nej. Alldeles för jobbigt för mig. Vet inte om den fina, idylliska omgivningen med vackert Medelhav spelade in här, men Valerie Solanas gav mig för obehagliga rysningar. Det var ett sånt elände, jag vill inte utsätta mig för det, jag vill sticka huvudet i sanden och låtsas som att det inte finns.
”Autofiction” av Hitomi Kanehara. En av veckans stora besvikelser. Här hoppas man på ny välskriven japansk litteratur, en baksida full av imponerade blurbar från diverse imponerande kulturinstitutioner… och så är det en supertrist historia om en barnslig japansk tjej som överreagerar och överfantiserar om sin make.
Så. Trist.
Har inte läst ut.
”A thousand splendid suns” av Khaled Hosseini. Jag är halvvägs igenom, ganska exakt, och nu kan protestkören börja varva upp ordentligt.
Vad är grejen?? Varför blir alla så upphetsade av det här??
Den är ju inte alls strålande. Den är bara en halvtråkig småseg historia där alla karaktärer är påfrestande svartvita och det är bland det värsta jag vet (svartvita karaktärer = ingen utveckling, folkens, och det är utvecklingen man vill åt). Jag menar, hade jag önskat sånt så finns ju alltid Molière.
Som jag ser det; udda med en bok från Afghanistan, inmixat historia och politik med kärlek och familj, folk tänker ”så ovanligt! så exotiskt! så fräscht!”. Och sen glömmer man bort allt det andra man också vill hitta i en bra historia.
Nu var det sagt. Och jag är redo. Hit me!
18 kommentarer till Läskoma på stranden, del 2
AllaBokpodden!
2008-06-25, 15:35
Amen ang. ”A thousand splendid suns”. Och The Closers var ju verkl. ingen höjdare. Det blir inga fler Bosch för mig.
Har tittat på Per Perssons ”Ut och stjäla hästar” senaste gångerna på bilbioteket här.. går dit imorgon och lånar i samband med återlämning av Loes ”Muleum” (sådär, lite kul ibland) och ”Øybøs Ingen er allene” (imponerande).
2008-06-25, 17:02
Tack för de orden om Hosseinis bok! Har inte läst den men däremot Flyga drake, och du sammanfattade fint hur jag kände efter att ha läst den. Känns mest som att folk känner sig duktiga när de har lärt sig lite om en främmande kultur och ger boken oförtjänt mycket beröm.
2008-06-25, 17:07
Åh, men Iris Murdoch som är så bra, så bra.
2008-06-25, 17:13
Ja, vad gäller bra romaner som utspelas på för oss exotiska platser och har intressant nutidshistoria invävt i handlingen så kan jag mycket mycket hellre tipsa om ”En halv gul sol” (Biafra) och min gamla stor-favorit ”Giftträdets bibel” (Kongo). Där får man valuta för pengarna.
David – ”Ingen er alene”, visst är den!
2008-06-25, 17:23
Måste bekänna att jag också hade lite svårt för Drömfaktulteten, kände inte för att läsa ut den! Men jag gillade Ut och stjäla hästar, en bok som stannar kvar länge.
2008-06-25, 18:25
Tack för tipset om “Ut och stjäla hästar”, den tror jag kan vara något för mig som tyckete så mycket om Kim Novak… Och det var skönt att höra lite kritiska röster om Hosseinis böcker. Då kan jag nog hoppa över dem.
2008-06-25, 19:59
Oh, men ge Drömfakuleten en till chans senare. Det är den garanterat värd! :D
2008-06-25, 20:21
Också LKE vill, liksom L, vädja på de bara knäna till Johanna L och Anna-Stina att inte slänga bort Drömfakulteten.
Den är dock ingen läsa–och- mysa- på-stranden-bok.
Den är absolut en läsa-och-diskutera-tillsammans-bok.(Bio och teater kan man med fördel njuta av utan att någon sitter på stolen intill, men när det gäller omskakande läsupplevelser behöver varje Knytt-läsare ett annat litet Knytt som läsvän.)
Och, när det gäller Khaled Hosseini så är min enkla åsikt att hans mästerverk är ”Flyga drake”.
Hosseini för i den romanen läsaren rakt in i ett barns kaotiska tankevärd -ett lika skickligt utfört barnporträtt som i en underbar amerikansk klassiker:
”To kill a Mockingbird (Dödssynden).
2008-06-25, 20:52
Jag läste flyga drake och jag var faktiskt inte imponerad.
2008-06-25, 21:03
L. och LKE: Ka hälsar er: JA! Instämmer i kören till Johanna L: Läs om, läs rätt!
2008-06-25, 21:29
Men hur ska man läsa Drömfaktulteten då, Ka och Lena, undrar jag som nog behöver några nycklar. Jag läste nog mer än hälften innan jag gav upp (lite pinigt att medge). Ska man se det där långa listorna som lyriska istället för som prosa t ex?
2008-06-26, 06:47
Jaha, för om jag läser om och rätt (kanske med en läskompis) kommer mitt grundproblem med boken, dvs det fruktansvärda ämnet, att bli bättre och Valerie blir glad och frisk? Eh…? Jag kan förstå att den är älskad, hyllad, uppskattad, allt det där jag skrev i recensionen, men hur gör det saken lättare för mig om jag ändå inte klarar av all misär?
Det är som att säga att jag måste läsa Ajvide Lindquist. Nej, jag törs inte/klarar inte att läsa skräck.
Eller Roslund och Hellströms deckare. För realistiskt äckligt nerviga och narkostirriga. Nej tack.
Igen, jag förstår att andra ÄLSKAR Drömfakulteten, men man måste ju få säga nej till böcker vars ämnen gör en fysiskt illamående även fastän man kan se hur fint skrivna de är.
Tänk på teveserien The Office. Den är heeemsk för den är så skämmig. Och bra. Men alla klarar inte av att se den. Där kommer Valerie in för mig.
2008-06-26, 11:34
Jag har också mkt svårt för The Office och kom inte igenom Drömfakulteten.
Men tyckte mkt om En halv gul sol. Råkade också se på Babel där han rekommenderade att läsa Allt går sönder innan, vilket jag gjorde. Också en väldigt bra bok som gjorde att En halv gul sol fick ett annat djup.
2008-06-26, 14:21
Har faktiskt gått och köpt ”En halv gul sol” idag. Får se vad jag tycker om den..
2008-07-04, 12:03
jag gillade verkligen drömfakulteten. men så gillar jag destruktiva personer i romaner.
jag läste den i en hängmatta med underbar utsikt på en thailändsk ö på gränsen till burma. typ på en dag. och ville bara ha mer av stridsbergs språk och valeries misär.
jag måste vara galen?!
2008-07-06, 23:33
Har förträngt det mesta av ”A Thousand Splendid Suns”, men har fortfarande förnimmelser av de skamparoxysmer som hela mitt väsen vred sig i då jag läste slutsidorna, det slog universumrekord i pinsam- och skämmighet. Burr..!
2008-07-13, 12:06
Jag fattade inte heller hypen med Tusen strålande solar. Okej, det var intressant att få ta del av Afghanistans moderna historia, men själva berättelsen var förvånansvärt oengagerande. Den kändes lite som en BOATS på sina ställen – nu ska jag berätt min historia så ni får förfäras över hur eländigt man kan ha det på vissa platser, och eftersom det är så viktigt att visa detta elände är det litterära naturligtvis underordnat. (I motsats till det här kan man ta Anderberg Strollos Bryta om som är så sjukt bra skriven OCH lyfter fram ett angeläget ämne. Därför att de här båda sakerna inte måste vara varandras motsatser.)
Ut och stjäla hästar gillade jag också. Lyssnade på Rolf Lassgårds inläsning, och den var jättefin, kändes som ett praktexempel på hur en inläsning kan tillföra ngot nytt till romanen.
2008-07-21, 13:30
Jag gjorde mig till ovän med svensklärarna på skolan där jag jobbar när jag inte jublade tillsammans med dem över Tusen strålande solar. Oerhört endimensionella karaktärer och platt språk – nej, jag tyckte inte att den var sådär jättebra. Läste en krönika av Maj-Gull Axelsson i samma veva där hon ställde frågan till sig själv huruvida det var en bok som skulle få följa med till bokhyllan i stan eller stanna kvar på landet….Jag ställer mig samma fråga.
Däremot är jag helt såld på Drömfakulteten och har läst den flera gånger. Jag såg det inte alls som ngn eländesskildring utan var helt inriktad på språket och formen som jag tyckte var lysande, modigt och oerhört vackert emellanåt. Till skillnad från andra eländesskildringar tycker dock att hon lyckas med gestaltandet….
/Hälsningar
Inga, bibliotekarie på Jenny Nyström i Kalmar