Läsprat
Pratar, som så ofta numera, böcker med min mor över telefon. Vi avhandlar Camilla Läckberg (mamma minns inte om hon läst ”Tyskungen”, jag försöker förklara handlingen fast får ändå inte napp men Dumlekolorna minns jag, kanske har läst ändå?), vi övergår till ”Vi ses i öknen” som får omdömet lite småsnurrig fast jag har inte hunnit så långt ännu och jag berättar att de tre bokhoror som har läst tyckte ganska olika om den boken, sedan säger mamma att hon precis har läst ”De Skamlösa” som orsakade sådan debatt förra året men den var riktigt ointressant, huhu. Jag hoppade över flera sidor för jag tyckte den var så tråkig. Och varför skriver hon in en berättelse i berättelsen liksom? Det var nån väska här och där men inte vet jag sen om det var nåt vidare inlägg i konsumtionsdebatten, inte egentligen och det sammanfattar rätt väl vad jag själv tyckte om just den boken. Det lilla bokäpplet har ändå en del gemensamt med modersträdet.
Sedan säger jag att jag ska blogga samtalet och min mamma undrar hur jag ska kunna återge det korrekt har du kanske skrivit ner vad jag sa va? vilket jag ju inte har, men ett utmärkt minne.



Alla


Angående De skamlösa så håller jag med dig. Konsumtionsdebatten kändes konstlad och som något författarinnan möjligen ville sätta fingret på men inte lyckades, och som journalister ville läsa in för att få en mumsig liten debatt. Själv var jag helt oförstående eftersom jag läste boken innan släpp och inte hade sett skymten av något inlägg i någon konsumtionsdebatt.
Konstig bok på det hela taget. Rätt meningslös liksom.