Läste du också ”Grottbjörnens folk” alldeles för tidigt?
Popjunkien skriver om företeelsen att hon och hennes tjejkompisar läste den något pornografiska ”Grottbjörnens folk” redan någongång mellan 9 och 12 års ålder. Jag läste den nog faktiskt redan när jag var sju-åtta, för jag hade läst den en bra stund innan jag såg filmen och filmen kom 1986. Rebecca intervjuar sin mamma om varför hon tilläts att läsa boken och hennes mamma säger massa bra saker såsom:
”- Ja, det hade ju varit mycket värre för dig att se en film med sexscener i än att läsa om det i en bok. Jag tycker man ska uppmuntra till att läsa böcker så jag har aldrig tänkt tanken att förbjuda er att läsa något.”
Min mamma har aldrig hindrat mig att läsa något heller, fast i fallet med ”Grottbjörnens folk” så kan vi nog skylla på att jag faktiskt läste den innan hon hade hunnit, annars hade hon kanske inte låtit den ligga framme. Det här utspelar sig alltså samtidigt som jag ägnar skoldagarna åt att vara extremt uttråkad och möjligtvis lösa uppgifter i den tiotusende extramaterialboken och ändå inte ens få låna böcker i mellanstadiet- och högstadiets hyllor. När man redan har läst i fem år känns den uppdelningen lite väl elak. Så jag är ett enormt tack skyldig min mamma som köpte mig alla böcker som jag ville ha och till Charlottenbergs bibliotekarier som faktiskt lånade mig ut det mesta (fast de klagade alltid över min förtjusning inför Tintin som tydligen inte dög riktigt… det fick mig bara att bli mer förtjust i seriemediet).
Men hur uppmuntra barn som börjar läsa tidigt och som egentligen bara sitter av lågstadiet? Är det ok att läsa precis vad som helst som barn?
Alla
Alldeles för tidigt? Är det inte någonstans i den åldern man bör läsa boken för att uppskatta den? Jag var också någonstans mellan nio och tolv när jag läste Auel, och det var väl vad som krävdes för att uppskatta den (även om det kanske inte var sexscenerna som tilltalade mig mest).
Sex är inte farligt. Jag läste betydligt mer grafiska och utmanande saker när jag var åtta, nio år utan att ta någon skada av det.
//JJ
Däremot tycker jag att en annan del av det som Rebecca skriver är en viktig sak:
”Inte undra på att vi alltid varit mer upplysta än, och under uppväxtåren mer undergivna, våra partners. Vi drillades tidigt i tanken på att tillfredsställa, minst sagt.”
Upplysta är bra. Undergivna och drillade i tanken på att tillfredsställa (snarare än att bli tillfredsställd) är dåligt. Det sistnämnda är ju så påträngande överallt att jag mår dåligt bara vid tanken på utmaningen att försöka skydda eventuella framtida döttrar från det.
//JJ
Som lärare för 8-9-åringar är jag ytterst tveksam till att ta till just Auel för eleverna som ramlar in bortåt LUS 17-18. Det finns ju massor av mer språkligt krävande litteratur med sidorna svarta av text som ligger närmare barnen kognitivt än ”Grottbjörnens folk”.
När det handlar om just LUS (läsutvecklingsschemat) så är det ett (visserligen extremt smalt) redskap för att bedöma barns läsning. Enkelt sagt är det uppbyggt som så att barn som precis har lärt sig ljuda, men ännu inte automatiserat sin läsning, ligger på LUS 9 och barn som läser flytande hamnar på 18. I en tvåa där man har elever på såväl 9 som 18 är det oerhört svårt att se till att alla har någonting tillräckligt stimulerande att läsa. Men vad fan! Det är ju mitt jobb! Jag tycker inte att det finns några ordentliga ursäkter för organisationen på din lågstadieskola, som gjorde att du fick vänta in dina klasskompisar.
Jag är tvekish till att jag skulle låta egna barn eller elever läsa vad som helst utan att prata om böckerna efteråt. Men så är jag också övertygad diskussionsnörd om böcker, tv-spel och tv. Jag tycker att pratet efteråt fördjupar intrycket och dessutom är jag genuint intresserad av att få veta vad som försiggår innanför pannbenet på andra människor och eftersom det inte syns om jag så sågade upp kraniet, måste jag ju fråga!
Grottbjörnens folk var väl inte så farlig? Den paleolitiska porren blev väl mer framträdande i Hästarnas dal då Jondalar skulle lära upp Ayla emellan hennes uppfinnande av allt från grimman till mikrochippet? I alla fall kommer jag ihåg hur jag och min klasskompis Annie läste väl valda delar av Hästarnas dal i skolbiblioteket.
För övrigt måste ju Ayala vara den värsta ”Mary Suen” någonsin? Med möjligt undantag för Arn då kanske.
Apropå diskussionerna i Popjunkien och det David skriver OCH Jessika Gedins sommarprat, tror jag på att läsa Grottbjörnens folk på svenskundervisningen och riktigt pe-ne-tre-ra vad som står där. Snacka om att avdramatisera en hum-hum-ig bok!
Som arkeolog (hmm, undrar om det var Auel/Ayla som fick mig att bli arkeolog? Hoppas inte, jag föredrar Indy…) tycker jag för övrigt att det är intressant hur författare som skriver romaner som utspelar sig i förhistorien ofta passar på att inkludera såväl sina sexuella utopier som dystopier på sin valda tidsperiod. Ett annat exempel (?) är väl Johanna Hildebrandts Frejatrilogi men jag får erkänna att jag i det fallet gör kardinalfelet att kritisera det jag inte läst.
För tidigt, jag läste den i femårsåldern och tyckte att den var superspännande. Hela grejen med sexscenerna tycker jag blivit så uppförstorat, det finns så mycket mer än det i böckerna som faktiskt är en otrolig historia om örter och naturens materiella tillgångar. När jag läste dem vid fem-sex års ålder struntade jag i att läsa om Jondalar och Aylas intima stunder, just de bitarna tyckte jag var urtråkiga.
Läste Grottbjörnens folk, Hästarnas Dal och otaliga Stephen King-böcker som tioåring. Virginia Andrews böcker om de där barnen på vinden var vl också rätt porriga emellanåt, om jag minns rätt.
Jag fick läsa precis vad jag ville – och är väldigt glad för det. Kommer att göra samma sak med mina barn.
Hmm, jag läste den också tidigt, i mellanstadiet nångång. Plöjde hela serien sen, mer eller mindre ingående.
En vän till mig har f ö en intressant synpunkt på Hästarnas Dal, som handlar om det faktum att Ayla är en våldtagen kvinna. När Jondalar ska ”lära upp henne” betyder det (med bokens logik) att hon både är en erfaren kvinna – hon har haft sex – och därför kan ”ta emot honom” (ett himla tjat om det som jag minns det) OCH ”oskuld” eftersom hon ju inte upplevt njutning innan, och hans grej är väl att inviga folk i njutningen…
Den logiken vet jag inte om Auel har reflekterat över, men den finns där, helt klart.
Jag tycker inte att man ska sätta vad som helst i händerna på barn men inte heller hindra dem från att läsa det de hittar själva (eller genom andra). Jag läste Virginia Andrews och Jean M Auel – och Shirley Conrans Lace! i 11-12-årsåldern och jag tror inte att jag for illa av det, tvärtom tror jag som Johan att det är då man bör läsa dem, om man nu ska göra det. Däremot läste jag Räddaren i nöden, Rädd att flyga och Fröken Julie alldeles för tidigt, vilket sabbade mina upplevelser av dessa.
Jag hörde det där med att böckerna skulle innehålla porr, men när jag sedan läste dem undrade jag var porren fanns någonstans.
Visst kan man säga att hon blev våldtagen där till en början, men samtidigt var det ju så det var i det samhället. Männen tog och kvinnorna accepterade.
Senare med Jondalar så visst handlade det om sexualitet. Men är det detsamma som pornografi? Vet ni vad? Det tycker inte jag.
Istället kom det sexuella in som en del av det liv som levdes. Det samhälle och den kultur som beskrevs. Jag tycker inte man ska lägga våra moderna värderingar in i det hela.
Sedan det där med att låta barn läsa dessa och liknande böcker. Tja, det verkar ju inte ha skadat dem som gjort det. Och likadant där, om man upplever att det är en del i helheten som känns naturlig i sammanhanget – vad är det för fel med det?
Men om någon stått vid sidan om och poängterar hur smuskigt och fel och äckligt (osv) detta är, då blir det väl så att det får en snuskig syn på sig. Och vore inte det synd. För sex är väl ändå inte synonymt med pornografi?
Johanna K, har du använt dig av inferensfaser som komplement till LUS? Tycker det är ett bättre redskap för utveckling av skönlitterär läsarkompetens.
Instämmer helt i att vi har ett vuxenansvar att bearbeta och diskutera det eleverna läser. Kritiskt tänkande utvecklas ju i ett socilat samspel. Numera ska ju alla läsa Pojken som hette det. Hur tar vi den diskussionen med dem?
F.ö. blev jag förbjuden (av mamma) att läsa Grottbjörnen men gjorde det ändå. Minns att jag inte förstod varför jag inte fick läsa den.
Ninni, jag tror du missar ironin i de flesta av kommentarerna. För övrigt så vet vi ingenting om vare sig Homo Sapiens eller Homo Neanderthalensis sexuella seder – det Auel gör är just att projicera sina moderna uppfattningar om sex på en rad kulturer som fanns för 30 000 år sedan.
Nej, Auels böcker är inte pornografi. Det innebär inte att man inte kan diskutera porträtteringen av sexualitet i hennes eller i annan populärkultur. I Auels fall så bygger hennes porträtt på en enkel förflyttning av nutida sexuella stereotyper, såväl kvinnliga som manliga, 30000 år tillbaka i tiden. På det individuella planet så är hennes böcker lika skadliga som Staffan Westerbergs barnprogram dvs. inte alls, men kul att skämta om.
Svaret är tveklöst Ja! Det är ok att läsa precis vad som helst som barn. Den förälder eller lärare/auktoritetsperson som tror sig kunna ha koll på, eller försöka styra, det som barn läser, tror fel. Och vari skulle poängen ligga i att stävja ett barns nyfikenhet?
Min mamma blev förbjuden att läsa serier som barn av sin mamma, med resultatet att jag och min bror fick frossa i serier (en serieintresserad far hjälpte förstås också till…) och att läsa ”Fritz the cat” som 10-åring var ju hur kul som helst! Däremot hade jag absolut inte velat diskutera innehållet med någon vuxen…hu.
Asalun: vi har börjat titta oss omkring efter andra inferensfaser än LUS, men eftersom vi måste ”LUSa” alla elever sitter vi ändå fast i ett schema som faktiskt inte fungerar särskilt bra för elever med svenska som andraspråk.
Och Jenny: det är väl klart att man som lärare kan försöka styra sina elevers läsval, åtminstone det som de läser i skolan under lektionstid. Däremot är det desto svårare att styra det de läser utanför klassrummet och jag vet inte riktigt vad poängen med det är, kanonointresserad som jag är.
Jag skulle vara jätteintresserad av vad mina elever läste utanför klassrummet!
Och jag fnissar ihjäl mig åt:
”Visst kan man säga att hon blev våldtagen där till en början, men samtidigt var det ju så det var i det samhället. Männen tog och kvinnorna accepterade.” ”Istället kom det sexuella in som en del av det liv som levdes. Det samhälle och den kultur som beskrevs. Jag tycker inte man ska lägga våra moderna värderingar in i det hela.”
lite som om böckerna skrevs under den tiden…
Hanna: jag med! Men jag kan ju bara försöka styra det, för det vore ju naivt att tro att de skulle göra som jag sa. Jag är däremot ointresserad av att bestämma vad mina elever ska läsa i en kanon som en grupp ihopsatt av Jan Björklunds kompisar har bestämt. Jag vill ge eleverna bredd och försöka handleda dem i vägen till sin egen smak. Uppmuntra dem att välja böcker från en annan del av bibblan, högläsa både sådant som de väljer och som de förmodligen inte skulle välja, inte förbjuda någonting alls.
Jag blir nyfiken på de inferensfaser ni pratar om: är det typ ”Tankens mosaik” ni syftar på? Eller har ni något annat intressant tips?
Nä, förbud tror inte jag heller så mycket på – däremot tjatar jag om att man i görligaste mån ska läsa de böcker man förmedlar så att man verkligen har chansen att svara på frågor och följa upp en diskussion om man märker att det behövs. Och kanske också ställa frågan ”vad vet du om den här boken?” för att pejla lite om de verkligen är beredda att läsa en otäck skildring av barnmisshandel t ex.
Karna, det är inte i första hand Tankens Mosaik jag tänker på. För tillfället har jag glömt var jag hittade faserna (i 6 steg från steg 1 : att läsa texten på ett ytplan till att i steg 6. bla.a tolka metaforer, symboler tillsåväl närliggande referenser som till ett universellt plan, medvetenhet om textens samt den egna ”repertoaren”, fundera över sin egen läsaridentitet, etc.) men ska leta reda på källan. Kan maila dig referensfaserna, tror att jag har din adress någonstan (om du är den Karna jag tror).
Håller med dig Johanna att det behövs något annat för svenskaspråkseleverna. Skolverket har ett material som jag tror heter Språkutveckling Skolår 1-5, resp. 6-9. Mitt språk – svenska/svenska som andra språk. Har ni tittat på det? Inte riktigt samma sak som LUS, men kan nog vara användbart.
Så kanonfrågan: Jag är absolut ingen kanonkramare, men jag tror att vi har ett ansvar att låta eleverna möta olika sorters texter. I mitt område håller vi på att fundera kring vilka sorters texter (alltså inte titlar) vi vill att eleverna ska ha med sig. Det bör finnas en medvetenhet vid val av hög-, gemensam- el. gruppläsning, en röd tråd genom skolåren och en progression. Tystläsningen bör de väl i möjligaste mån få välja själva, men många har svårt att hitta en bok som passar dem och där måste man också gå in och para ihop bok och barn.
Så bra Asalun!
Vad skönt Johanna, tänkte nog att jag tolkat fel!
Hej!
Jag har aldrig tidigare hört begreppet inferensfaser, men det är säkert något klokt.
Om
KUMULATIV LÄSNING (istället för”lästräning”).
Ett nytt sätt för lärare och bibliotekarier att samarbeta så att barn och ungdomar – latläsare och lustläsare – får uppleva att läsning och litteratursamtal gör livet rikare
talar jag om i
LÄSSATSNING STOCKHOLM, 14 maj kl 15:00 (LHS Rålambbsv.)
KOM DIT och diskutera liv och litteratur med mig och kollegor!
Jag kommer inte ihåg vad materialet vi har tittat på heter. Jag ska kolla på måndag.
Asalun: jag är helt med dig om att vuxna har ett ansvar att presentera olika slags texter för våra elever. Mina elever, som går i tvåan, läste väldigt mycket spänning/fantasy i form av Spiderwick och detektivböcker som Martin Widmark, i höstas och litegrand är jag inne på samma diskussion som någon annan i Kitty Drew-tråden: de böckerna hittar barnen ofta själva. Jag behöver inte läsa igenom hela serier om Lasse-Maja (även om jag har läst varenda Nelly Rapp-bok för dem), det räcker om jag läser en som kommer många leta efter fler nästa gång vi besöker biblioteket. Jag brukar känna mig som en försvarare av böcker med fula omslag. Ofta ratar barnen (mina elever) böcker med liten text, tråkigt omslag och intetsägande baksidetext. De är matade med intryck från alla möjliga håll och klagar alltid på att Nelly Rapp-böckerna inte har färgbilder inuti.
Jag arbetar i Rinkeby, på en skola med såväl egen skolbibliotekarie på 80 % och stadsdelsbibliotek. Jag samarbetar alldeles för dåligt med bibliotekarierna, åtminstone de på Rinkeby bibliotek. Jag får väl gå dit upp och fråga om vi kan göra något bra ihop. Jag vill åt er kunskap!
Lena: 14 maj! Jag ska skriva upp det i kalendern!
När jag läste Grottbjörnens folk för första gången var jag åtta år gammal. Jag älskade att läsa och fastnade för utmaningen och hade inga problem att ta mig igenom den tjocka boken på ca 530 sidor. Jag fortsatte att läsa resten av serien och tyckte verkligen om den. Jag tog ingen skada av böckerna även om jag var så ung när jag läste dem, tvärtom så blev jag ännu mer intresserad av att läsa och skriva.
Nu har jag nyss fyllt sexton år och väntar spänt på den sjätte delen i serien.
Är det inte det som drar iväg oss från ”ungdoms-” till vuxenlitteratur? Kittlingen, sexet? Själv var jag en mästare på att hitta mysiga böcker under de åren – framför allt såna med mer än godkända författare. Vuxenvärlden såg nog annat i böckerna; jag såg sexet.
Jag läste Grottbjörnens folk i puberteten och tyckte allt sexet var väldigt spännande. Sedan läste jag om den 5-10 år senare och undrade var sexet var någonstans? Då var det kulturerna och Auels beskrivning av livet på stenåldern som var det intressanta, sexet som jag mindes som så stor del av boken var vid andra genomläsningen inte alls dominerande.
[...] var svåra så jag får väl anta att jag var mogen texten. (Det roliga i sammanhanget är den här texten som visar att jag faktitiskt inte var ensam om att läsa den [...]
[...] http://bokhora.se/2008/laste-du-ocksa-grottbjornens-folk-alldeles-for-tidigt/ [...]