Bokhora.se

25/08 2008
9:00

Anna Jörgensdotter är författare och livepoet och skrev blåmärken på mitt tjugotreårshjärta när jag läste hennes fruktansvärt starka debutroman ”Pappa Pralin” för rätt många år sedan. Det är en viktig och vacker bok om ätstörningar, katter, stjärnflickor, musik, självdestruktivitet och skapande. Bland mycket annat. Sedan dess har hon gett ut två diktsamlingar och en roman, och nästa år kommer Annas tredje roman, ”Bergets döttrar”. Redan nu kan ni läsa ett par smakprov här. Jag ville fråga Anna om läsupplevelser och inspirationskällor, och fick som bonus en lång måsteläsalista.

 

Vad läser du just nu?

Jan Arnalds bok om Maria Wine och Artur Lundkvist, Catrin Ormestads bok om Gaza, en bok om trettiotalets litteratur som heter ”Blod och jord” [av Bibi Jonsson, bokhorans anm.], och ”Smärtan” av Marguerite Duras. Jag läser alltid alldeles för många böcker samtidigt och blir stressad av det.

Vilka författare inspirerar dig i ditt skrivande?

Det är olika beroende på vad själv håller på med, just nu inspireras jag av Stina Aronson och hennes ”Feberboken” och Molly Johnsons ”Pansarkryssaren” som är två verkligt fina böcker där språket är väldigt centralt. ”Blonde” av Joyce Carol Oates är en annan bok vars språk och upplägg inspirerat mycket. Rosa Luxemburgs ”Brev från fängelset”; kraften i dom breven, liksom dagboksanteckningar av Alexandra Kollontaj; det är häftigt med det verkliga livets alla berättelser. Monika Fagerholm har ett gränslöst sätt att skriva som jag gillar – man känner att hon älskar orden och dom världar som blir av ord. Och Irène Némirovsky och Virginia Woolf jobbar mycket med snygga perspektivbyten. Jag inspireras av hantverk. Och av flöde. Jag vill inte känna av nån konstruktion.

Vilken var den senaste boken du tyckte var så bra att du ville tipsa alla du känner om den?

Ja det måste vara ”Pansarkryssaren” då. Av Molly Johnson. Den kom ut 1955. Den kommer ut igen i höst på Modernista. Lyckligtvis eftersom det är skitsvårt att få tag på den.

På Bokhora har vi diskuterat en hel del kring fenomenet skämsböcker, alltså böcker man gillar fastän man inte riktigt kan stå för det eftersom det är trashigt/pinigt/dåligt. Har du några sådana?

När jag var fjorton läste jag bara typ Cartlandböcker, men det skäms jag inte över, det ser jag mer som symptomatiskt på hur jag var då – och hur jag trodde jag skulle vara. Jag tycker inte riktigt att böcker kan vara pinsamma så, det är så jävla underbart att människor läser och sorgligt om man inte hittar till dom där fantastiska världarna; det finns ju verkligen böcker för alla. Jag har blivit bättre med åren på att inte skämmas. Kan mer tycka att viss litteratur är jävligt trist och gubbig och att jag ägnat för mycket tid åt såna böcker som jag trott att jag måste läsa.

Finns det någon bok som har haft en avgörande betydelse för ditt liv och i så fall varför?

”Doktor Glas” var den första bok jag läste efter min Cartlandperiod. Jag hade tråkigt hemma hos farmor och läste den, så förstås var det en otrolig upplevelse, jag fick nästan en chock över att text kunde vara på det sättet; att man kunde bli så jävla gripen. Annars minns jag när jag hittade Sonja Åkesson – det var också en ögonöppnare, eller livräddare. Ett stort WOW och verkligen en känsla av att inte vara ensam. Och när jag läste Sture Dahlström första gången! Att litteratur kunde se ut så. Men viktigast var nog ändå en bok som jag fick av min syrra och som jag läste under en period när jag mådde skitdåligt: Sun Axelssons ”Ljusets hotell”. Den har jag fyllt med kommentarer på ett sätt som ingen bok senare förärats med. Jag gick med den boken under armen, det var som en nalle liksom, en livboj. Dom första riktiga läsupplevelserna är så gigantiska. Sen läser man nog på ett annat sätt. Inte mer blasé, men man vet vilka ställen man kan komma till, och då förväntar man sej lite mer.

Kan du berätta något om din kommande roman?

Den heter ”Bergets Döttrar” och kommer ut nästa höst. Den är i tre delar och varje del kan man läsa hyfsat fristående, men ett centralt tema är väl hur könsrollerna stänger in oss, både kvinnor och män, och att vi blir så ensamma av det. Och att vi kvinnor har så mycket längtan till varann men att vi inte riktigt får längta åt det hållet. Drömmarna vi har är också beslagtagna, av norm, tradition, förväntan. Boken utspelar sej i Sandviken på 30- till 50-talet och det var ju så klart mer instängt då, men jag är hemskt intresserad av var vi kommer ifrån, vad vi bär med oss av det idag. Sen är det en berättelse som verkligen vill berätta berättelser och visa på att våra liv tangerar varandras, vävs samman, beror av varann. Romanen handlar om väldigt många olika människor, jag älskar dom allihop. Det har aldrig varit så roligt att skriva förut och det hoppas jag man ska märka när man läser.

Slutligen: vad är dealen med bokälskare och katter? Nästan alla book lovers jag känner (mig själv inkluderad) antingen har katt(er) eller är väldigt förtjusta i dem. Du har ju själv katt, och katten Marlon spelar en stor roll i din debutroman ”Pappa Pralin”. Ja, vad är dealen helt enkelt?

Marlon är ju nästan en huvudperson i ”Pappa Pralin”, det insåg jag först efteråt, han är en fast, trygg punkt, och den enda i boken som har en riktigt verklig förebild (även om jag bytte färg på pälsen): Leopold. Han dog förra hösten. Nu har vi katten Valter kvar. Jag skulle aldrig kunna ha hund, som författare är det förstås perfekt med nån som ligger och kurrar i en soffa intill och inte står och flåsar över ens text. Och när man läser är det ju skönt med nån som ligger där i fotändan; sällskap, men inte påträngande. Nu är Valter är en riktig utekatt och när han är inne så dreglar han kopiöst och borrar in klorna i en, och min snubbe, som är bokälskare, gillar inte katter nämnvärt… Så den där idylliska bilden finns inte riktigt, och kanske inte sanningen om katter och bokälskare heller?

3 kommentarer

3 kommentarer till Måndagsmöte: Anna Jörgensdotter

  1. birgitta nyström

    Hej Anna!
    Jag är inte författare, men konstnär och har för några månader sedan köpt en raskatt, en ragdoll, eftersom jag numera bor i lägenhet centralt i Göteborg. Ragdoll är en innekatt och helt underbar. Berättar gärna mera om du vill.

    Varma hälsn.
    Birgitta

    (Ps. tänker para min underbara Silka när jag hittar en fin o gosig hanne i början av nästa år….dvs. kattungar under våren. Ds.)

  2. Jag ser fram emot en ny bok från min favvoförfattare!

  3. […] Män väljer män Via knuff hittade jag en intervju med författaren Anna Jörgensdotter på den utmärkta bloggen Bokhora. […]

Namn (obligatoriskt)

E-post (publiceras ej) (obligatoriskt)

Hemsida