Måndagsmöte: Åsa Anderberg Strollo

God måndag på er alla! Idag möter vi Åsa Anderberg Strollo, vars bok ”Bryta om” är en fantastisk bok som satte djupa spår i mig när jag läste den första gången – det är en mycket hemsk historia om hur barn kan fara illa utan att vi vuxna märker det. Flera andra bokhoror har läst och tror jag, blivit lika berörda. Rekommenderas! Man kommer prata om den länge efteråt, med människor man möter.

Hej Åsa, vad läser du just nu?
Just nu läser jag ”Invasion!” av Jonas Hassen Khemiri, han skriver om Drakenbergsgatan precis som jag gjort, det är roligt att få hans bild av den här fula men speciella delen av Hornstull. Och så läser jag ”Gör vad du vill” av Erlend Loe, den fick jag av min förläggare i present och den handlar om sorgearbete och är skriven i dagboksform av ett berättarjag som (i alla fall såhär initialt) är en mycket rolig tonårstjej. Jag läste ”Kurt och Fisken” av Erlend Loe för mina barn i vintras, den är helt underbar.

Din bok ”Bryta om” är ju en väldigt svart och sorgsen historia, läser du själv mycket av sådant som vi brukar kalla ”feelbad litteratur?”
Jag läser en del sånt, fast jag tänker nog inte på det som ”feel-bad” just när jag väljer – jag tycker bara att ämnet låter intressant. Fast jag vet att på en resa för några år sen, då upptäckte jag plötsligt att jag BARA hade plockat med mig böcker om missbruk, incest, krig och könsförtryck – och då blev det klart lite för mycket. Fast det handlar ju också om hur en sorglig historia är berättad – är det smörigt och självömkande som i t ex ”Pojken som kallades Det” då blir jag ofta arg och lägger bort den, men är det t ex en dokumentärroman som Åsne Seierstad eller Katarina Wennstams två första – då stör svärtan mig inte alls, tvärtom.

Hur ser din sommarläsning ut? Lätt eller tungt, mer eller mindre? Typer av böcker?
Jag kommer skriva intensivt i sommar, vilket innebär att då läser jag mindre. Jag har precis börjat skriva långfilmsmanus och jag kommer med ny bok nästa höst, så det är full fart här. Fast jag gillar egentligen att läsa även mitt under intensiva skrivprocesser, (i ”Bryta om” finns t ex spår av både Donna Woolfolk Cross ”Påven Johanna” och Åsa Larssons ”Solstorm”) – det är bara det att tiden inte alltid räcker, till både och. Men ett par pocketböcker kommer jag säkert hinna med i alla fall under de veckor som dagis är stängt. ”Chockdoktrinen” av Naomi Klein och ”Hennes mjukaste röst” av Bengt Ohlsson kommer då absolut vara två av dem, jag älskar Bengt Ohlssons böcker (fast ”Vägs ände” ska man undvika om man är i en sommarstuga).

Vi på bokhora läser väldigt mycket engelsk och nordisk litteratur men skulle gärna vidga våra vyer. Du vistas ju utomlands ganska mycket. Läser du litteratur som ges ut i de länderna då och kan du ge oss tips på böcker som kommer från andra länder och världsdelar?
Jag har bott i Indien varje vinter de senaste sex åren, och nu har jag börjat läsa om de Indienskildringar som jag läst förut. ”De små tingens gud” (Arundhati Roy) var jag t ex inte särskilt imponerad av när den kom, men nu gillar jag den. Jag läste ”Flyga Drake” (Khaled Hosseini) när vi var iväg nu sist, det var häftigt för var mycket i skildringarna av Afghanistan och Pakistan som liknar norra Indien. ”Maximum City” (Suketu Mehta) är annars en fullkomligt underbar humoristisk skildring av Mumbai och av kulturkrockar i allmänhet. Och det som är bra med indisk litteratur är att den finns att köpa på engelska i vilken vanlig bokhandel som helst – man behöver inte släpa med sig allt som man vill läsa.

Finns det någon bok som särskilt har påverkat ditt liv och varför?
Det är många böcker, men en bok som jag har gett bort många gånger är Jesper Juuls ”Ditt kompetenta barn”. Jag läste den om och om igen och diskuterade den med min man under en regnig sommar för några år sedan, och jag grät massor för den förklarade så mycket för mig om varför jag har blivit som jag har blivit. Den är mycket mer än en handbok i föräldraskap, för mig handlar den om hur man vill vara mot andra människor – inklusive mig själv. Jag har en hög av den i bokhyllan och jag ger bort den så ofta jag har en chans.

Du skriver ju ungdomsromaner – vad ÄR en ungdomsbok egentligen och läser du själv mycket i den genren?
Genreindelningar idiotförklarar ofta både läsaren och litteraturen, tycker jag – jag har heller ingen aning om vad en ungdomsbok är. Eller vad en ungdom är – eller hur sjutton det skulle kunna vara någonting homogent? Eller varför man skulle vilja läsa bara om just det skede i livet som man själv befinner sig i? Att läsa är ju så mycket en resa bort från sin egen verklighet.
Jag är därför väldigt glad för den förvirring som min sk ”ungdomsroman” har skapat along the way – flera recensenter har kraftigt ifrågasatt stämplingen, en del bibliotekarier har t o m vägrat rekommendera den till tonåringar och jag får entusiastiska mail både från 81-åriga och 11-åriga sk ”ungdomar”. Det kanske inte ens har med ålder att göra? Jag vet inte, personligen försöker jag skita i kommersiella krafter i den mån jag lyckas genomskåda dem, men det är ju inte alltid så lätt…