Måndagsmöte: Ingrid Olsson

Dags för årets sista måndagsmöte innan jul och nyårspaus, och sen är vi tillbaka ett par veckor in på 2009.

Den här veckan pratar vi läsning med Ingrid Olsson som har skrivit flera ungdomsböcker. Hon blev Augustnominerad för sin senaste ”Ett litet hål i mörkret”. Dessutom är hon snart färdig gymnasielärare!

Hej Ingrid! Vad läser du just nu?

Jag läser ”Vägen” av Cormac Mc Carthy

Med tanke på att det är julafton om några dagar, har du önskat dig själv eller kommer du att ge bort böcker i julklapp?

Alla mina närmaste får böcker. Det är allt från bilderböcker till faktaböcker. Vill inte avslöja några titlar…

Finns det några genrer du undviker att läsa?

Jag läser inte gärna science fiction eller fantasy. Tror att det beror på att jag är fascinerad av vardagsdramatik. Det är det jag själv skriver om och det jag själv gillar att läsa.

Vilka böcker har påverkat dig mycket, och varför?

Det är några stycken… ”En komikers uppväxt” av Jonas Gardell påverkade mig mycket när jag gick på gymnasiet. Jag kände igen mig mycket i huvudkaraktärens känslor och blev berörd. Det var också härligt att läsa en bok som var så olik alla de klassiker vi hade läst i skolan den senaste tiden. Boken är enkelt skriven men har ändå ett djup.
”Vem ska trösta knyttet?” är en bilderbok av Tove Jansson som jag tyckte mycket om när jag var liten. Jag hade en LP-skiva med musik till som jag lyssnade på om och om igen. Även i denna bok handlar det om att jag kände igen mig i knyttets känslor.
Pappa läste högt ur ”Kastrullresan” av Edith Unnerstad för mig och min syster. Vi älskade den boken och provade att sova på alla de sätt som familjen Pip-Larssons gjorde. I badkaret, i byrålådan och på strykbrädan. Pip-Larssons är en jättestor familj och sängarna räcker inte till alla familjemedlemmarna. Kastrullresan var en bok jag blev glad av.
Som vuxen har jag fastnat för ”Århundradets kärlekssaga” av Märta Tikkanen. Det är en bok jag kan slå upp då och då och läsa i.

Du är ju alldeles snart färdig gymnasielärare i svenska. Vad skulle du vilja läsa för bok/böcker med en klass?

Svår fråga. Vilken bok man väljer att läsa i en klass hänger så mycket ihop med vilka eleverna är. Men om jag ändå skulle välja en bok så blir det ”Robson” av Pernilla Glaser. Det är en stark berättelse som jag tror att många kan bli berörda av. Det är en lättläst bok med stort djup.

Har du något läsminne från när du själv gick i skolan, något du antingen gillade eller inte gillade?

I nian läste vi ”Röde Orm” av Frans G Bengtsson. Den tyckte jag inte om då. Upplevde att den var seg och pratig. Har inte läst om den sedan dess. Kanske skulle gilla den bättre nu som vuxen.

Vi har diskuterat litteraturkanon i skolan lite då och då här på bokhora. Hur ställer du dig till en sån – är det något vi borde ha?

En litterär kanon har väl sina poänger eftersom den syftar till att samla de klassiska bestående verken. Men det finns också stora problem med en litterär kanon. Vem bestämmer vad som är klassiskt och bestående? Varför är det så få kvinnor i vår kanon? En litterära kanon måste, enligt min mening, ständigt ifrågasättas och revideras. Som lärare bör man ställa sig frågan varför man väljer att läsa en klassiker med en klass. Att läsa böcker bara för att de anses vara klassisk, bestående litteratur tycker jag är meningslöst. Litteraturens syfte är att beröra läsaren.

Tack Ingrid och alla årets måndagsmötesgäster och läsare! Vi sitter som bäst och funderar på vilka vi vill intervjua nästa år. Under pausen, kika gärna i arkivet där det finns många godbitar.

Dela: Facebook  Twitter 
Skrivet av

Johanna Lindbäck

Jag kommer från Luleå men har bott i Stockholm sen 1999. Förutom att läsa massa böcker så skriver jag ungdomsböcker själv också (på Rabén&Sjögren). Du kan läsa mer om mitt skrivande och allt sånt här. Sen är jag även lärare i svenska och engelska på en gymnasieskola i Nacka utanför Stockholm.
Läs alla inlägg av
Johanna Lindbäck

3 kommentarer till Måndagsmöte: Ingrid Olsson

  1. En dag i förra veckan åt jag lunch på en resto i G Stan tillsammans med en kollega och vi satt båda två och tjuvlyssnade på sällskapet bredvid, som bestod av två kvinnor. strax förstod vi att det var en författare och hennes förläggare. Länge undrade vi vilka det var. Men efter att ha läst detta måndagsmöte vet jag! det var Ingrid! Vad hennes trevliga förläggare heter, vet jag däremot ej. Båda åt lax, by the way.

  2. Åh, vilken rolig spaning! Och jag kan ge bonusinfo om vad hennes förläggare heter – Cecilia. Håller helt med om trevligheten :)

  3. Vad kul att få veta mer om Ingrid! (Och spaningen var inte så dum heller. ;)

    Jag tyckte väldigt mycket om ”Ett litet hål i mörkret” och hoppas det blir mer i samma stil.

    Btw, Cormac McCarthys ”Vägen” är en av de bästa och utan tvekan den allra hemskaste boken jag läst. Rekommenderas!

Kommentera