Måndagsmöte: Viktor Johansson

Denna måndag pratar jag lite med Viktor Johansson som för någon vecka sedan tilldelades Borås Tidnings debutantpris för ”Kapslar”. Han är även redaktör för ”Ett lysande namn” och i höst kommer hans roman ”Eterneller”.

Vad läser du just nu?
Pernilla Glasers ”Mitt rätta jag” (för Helsingborgs Dagblad) parallellt med Daniel Sjölins ”Världens sista roman” (som studiematerial för ”Eterneller”). Alltid när jag läser två böcker samtidigt vill jag ha en mash-up mellan de båda, ”Världens sista roman” skulle behöva lite av det där 24-realtidsdrivet som ”Mitt rätta jag” lever på, fast med cliffhangerdramaturgi kanske man inte sabbar hela romankonsten.

Jag har läst att du kategoriserar din kommande roman som sf. Härligt att en svensk författare vågar ge sig in på det. (Den mest underskattade genren i mina ögon.) Har du några sf-favoriter? Föredrar du hård eller mjuk sf?
Inom en snar framtid kommer fler svenska sf-böcker, rykten går att bland andra Anna-Karin Selberg och Malte Persson skriver science fiction nu. Det är en fantastisk genre där man kan uppfinna sina egna premisser, för att nå nya höjder med minnestemat i Eterneller ville jag ha en del där man avläser minnen ur en död kropp, ett liv som helt har stannat och bara består av minnen, men på det sättet ändå består.

Sf-favoriterna är mest filmer som Blade Runner, Alien, Terminator, Ghost in the Shell, Akira, och poesi som En maskin av ljus, Bug Bomb och Den sista expeditionen.

Jag vill lära mig vad hård och mjuk sf är.

Vilken typ av läsare är du?
Försöker svara genom att göra ett collage av mina recensioner där jag framstår som ett smarto. Ska inte försöka dryga mig här, för läsare ju är verkligen vad Bokhora älskar och handlar om.

Okej, jag gillar att plocka intertextuella referenser, jag gillar att passa in böcker i och mot strömmar, jag gillar att fatta ”grejen” och är nog ett smarto. Men mest en mes som gillar att bläddra andan ur sig.

Finns det någon bok som du tvingar dina vänner att läsa? I såfall, motivera och övertyga mig med!
Drömfakulteten av Sara Stridsberg, den springer genom öknen, ett lands baksida, springer tillsammans med supermaktens trasiga superhjältinnor och drar med sig tusen rosendetaljer i vinddraget på ett helt omnipoetiskt vis.

Jag har även läst att du bl.a. inspireras av film i ditt skrivande. Vad anser du om att böcker blir till film? Finns det några bra exempel på när det lyckats i dina ögon?
Man tror ju att manusförfattarna strejkar här med, eller det är väl inte deras fel, men någonstans i film-Sverige har man extremt dålig fantasi och ork och bara filmar snutar till någon ljudbok.

Men jag har också drömt mina favvoböcker till filmer, drömde om Chuck Palahniuks Survivor i fortsatt Fight Club-stil innan nine-eleven grusade den religiösa flygplanskapningen, fast nu kommer hans Choke i någon slags jazzig trivseltappningen.

Jag börjar rabbla de klassiska svaren, som alla är gjorda av Kubrick. Men jag gillar filmerna som har feta problem med sina böcker, där passar ju The Shining, men jag tänker framför allt på Adaptation och Tristram Shandy. Där får man alla hantverk separerade att studera, romankonsten, manusförfattande och regi var för sig i en battle.