”Medan floden stiger” – Henrik Kullander

Nu ska jag göra det vi gör allra bäst här på bokhora – plussar och älskar. Dags för lite seriös lovebombing så här på måndagsmorgonen, och objektet i fråga är ”Medan floden stiger” av Henrik Kullander. Jag tycker ni borde läsa den!

”Medan floden stiger” handlar om Erik och Lina, ett alldeles nygift 30+par, som är ute på sin bröllopsresa. De har kört ner i Europa och bor på ett lite bedagat men romantiskt hotell vid floden Elbe. Kanske ska de köra vidare sen, resan är inte så planerad. Första dagarna är fina, de kollar runt och bekantar sig med andra par som bor på samma hotell. Sen börjar det regna, och floden börjar stiga. Det blir för sent att åka därifrån, så nu får de bara försöka vänta ut det här regnet på hotellet. Än så länge finns det ju mat och livsnödvändigheter. Det märkliga är bara att gäster börjar försvinna.

Obs! Det är ingen deckare!! Jag är skitless på deckare just nu, och jag lovar, this is not a deckare. Det här är mer mystiskt a la Jerker Virdborg med en twist av kanske… Six feet under? Ta bort begravningsbyrån, men tänk in relationerna, smartheten och känslan. När jag läste så blev jag bara så jäkla glad för att boken kändes precis som en favoritteveserie på söndagskvällarna! Och det är inte trötta småbarnsföräldrar, inte jämställdhetskriser, inte otrohet – dvs, inte alla de vanliga problemen som ofta förekommer i svenska relationsromaner. Det här handlar om tiden just innan det. Ett lyckligt par; de litar på varandra, älskar varandra, men har ändå fortfarande sidor som den andra parten kanske inte känner till. Det är spännande! Och det känns så fräscht att få läsa en roman om fullvuxna människor där jag för en gångs skull inte behöver vänta ut ifall några ska skilja sig eller inte. I love it! (Kanske är det jag som letat på fel ställen, men det var så länge sen jag hittade en sån?)
Min enda reservation är slutet, det tycker jag blir lite väl. Problemen som uppstår i takt med att floden stiger, och vad och vilka som kommer fram då. Men i det stora hela, bah, strunt i det. Allt fram dit är så bra.

I retroperspektiv fattar jag inte varför jag aldrig kommit till skott med Henrik Kullander förut, för jag har tänkt. Och dessutom har jag i många år haft en vag aning om att vi gick på samma skrivarkurs en gång. Nu vet jag att det inte stämmer (det var kanske någon då som hette Henrik bara?), för vi träffades på bokmässan. Men anyways, denna skada med missade böcker går ju att reparera och jag ska så fort som möjligt läsa hans två tidigare.
Med det, slut på lovebomben. Hoppas att budskapet gått hem klart och tydligt; ”Medan floden stiger” är höstboken ni inte visste att ni letade efter!