Mera dubbletter
Inspirerad av Jessica som just blivit sambo, var jag tvungen att kolla exakt hur jobbigt det blir när jag och Daniel slår våra bokhyllor ihop. Resultatet blev en aning nedslående: Av våra sammanlagt 2000 böcker är 136 dubbletter. Det skulle varit fler om inte jag varit ovanligt generös i en tidigare bodelning.
Hans bokhylla är sorterad i bokstavsordning (och för de författare han har många böcker utav utgår jag ifrån att han förmodligen har sorterat titlarna i kronologisk ordning, sådan är han) medan min för första gången har fått någon slags sortering, efter färg. Jag ser en framtida diskussion torna upp sig i fjärran.
Hur gör man med dubbletter? Hur har ni som flyttat ihop gjort? För min egen del skär det i hjärtat vid tanken på att låta böcker ligga nerpackade i en låda någonstans. Jag är blödig och tror att mina böcker har någon slags själ nämligen. Dessutom har jag omfamnat även Daniels bokhylla med någon slags hetsig kärlek och tycker om att stå och titta i den. Inte heller hans böcker önskar jag ett sådant öde.
P.S Den som undrar hur vår relation till litteraturen och varandra flyter på i övrigt kan spana in DJtv där jag och Daniel pratar litteratur en gång i veckan. D.S
Alla
Vi gav bort våra dubbletter till uppskattande vänner!
Och vi har våra dubletter kvar, osnyggt insorterade i hyllorna. Det är fortfarande någon sorts mitt och ditt fördelning mellan hyllorna. Ingen bra ordning alls
Några dubbletter har fått följa med till landställen, några ligger nedpackade i kartonger. Att jag sedan samlar på mig egna dubbletter är en annan sak…
Min ambition är att D ska få ha sin egen bokhylla och jag min(a).
Blandar böcker gör vi inte, så länge jag får ha något att säga till om.
Vad gäller dubletterna finns det inga än så länge. Men skulle det finnas skulle jag ha mina i min bokylla och han får ha sina i sin.
Böcker är enskild egendom och får inte blandas! De kan vara i samma bokhylla om de inte står på samma hyllplan.
I Anne Fadimans bok Exlibris (som är en fantastisk samling essäer om kärleken till böcker och läsning. Läs, läs, läs!) finns en helt underbar essä om hur hon och hennes man efter sju års äktenskap och två barn bestämmer sig för att det kanske är dags att slå samman sina boksamlingar och göra sig av med sina dubletter. Låter som att du kommer att kunna relatera till den Johanna :)
Eftersom jag och min pojkvän har så olika boksmak kommer vi inte att ställas inför dublettproblematiken när vi flyttar ihop, vilket är lite skönt.
Även om det kan bli krig om vems dublett man ska spara eller slänga tror jag det är en bättre utgångspunkt att båda har ett litterärt intresse. Tänk om man flyttar ihop med nån som knappt läser alls och tycker att bokhyllor och dess innandöme bara ”tar upp plats”. Det känns som ett värre problem för då måste man kanske kompromissa. ”Dina bokhyllor får täcka vardagsrumsväggarna om min mountainbike får stå i hallen.”
Det var för övrigt fantastiskt vackert med färgsorteringen i din bokhylla Johanna Ö, blev lite chockad över den hetsiga diskussionen som följde i kommentarerna. Har en fråga dock; kan man skönja någon genreindelning i dina bokryggar? Typ chicklit har rosa ryggar och deckare har svarta?
Visst är det så att deckarna ofta har svarta ryggar! Däremot är det nog mer blandat vad gäller det rosa. Visst, det är en del chicklit men också rätt mycket av annat. Jag tycker det känns som en liten trend (eller har varit kanske mer tidigare) att göra böckerna rosa oavsett ämne. Men jag vet inte. Kan vara inbillning också.
Tycker också det är konstigt att en färgsortering kan väcka sådant ont blod. Vi pratade sortering på Augustpriset igår och då fick jag veta att tjejen i ett annat litterärt par (eller i alla fall ett där båda har skrivit böcker) också färgsorterade sin hylla. Det är nog vanligare än man tror och har mycket lite med nivån på bokkärleken att göra.
Men sen en annan sak – vi blev väl lite överens där och då om att det kan vara idé att låta hyllorna förbliva vid deras läst, dvs din hylla och min hylla. I synnerhet om man är olika till sättet men har ganska lika litteratursmak som ju D och jag uppenbarligen har. även om det bara är 5% som överlappar. Fast jag har mer än dubbelt så mycket böcker som han har också, iofs.
Vi hade länge dubbletterna kvar (man vill ju ha sitt ex av boken kvar när man flyttar isär), men en dag bestämde vi oss för att nej, vi tänker inte flytta isär – vi ger bort dubbletterna. Ju mer vi pratade om det, desto mer rituellt kändes det (vi ville ju att böckerna skulle få goda hem, så vi ville ge dem till våra vänner, och verkligen göra det som en markering av att nu hör vi ihop för gott). Efter lite funderande blev det ceremoniella bokutdelandet till ett bröllop, där vi bytte ringar, och delade ut dubblettböcker och dubblettskivor. Ett mycket lyckat bröllop, på det hela taget.
Vi var konsekventa och var båda överens om att vi skulle behålla mina exemplar av dubbletterna i bokhyllan, helt enkelt för att de överlag var i bättre skick (jag är sån där som är galet rädd om sina böcker medan min sambos böcker ser betydligt mer använda ut). De överblivna exemplaren packade vi ner i en låda som numera står i källaren. Att slänga eller ge bort dem kändes inte aktuellt – vem vet, de kanske kommer till användning nån gång!
Vad är en dubblett? Vår tolkning blev att det bara är precis lika böcker! Denna tolkning leder idag t.ex. till att vi har 5 olika upplagor av ”Härskarringen-trillogin” i hyllorna (Svensk inbunden, svensk pocket, engelsk inbunden, engelsk pocket och, numera, nyöversättningen på svenska, inbunden…Undrar om vi kommer att köpa pocketupplagan på den också?)
Precis som Monika behöll vi länge de riktiga dubbletterna, men när lådorna (vi har enormt lika litteratursmak) med dubbletter flyttat med oss för tredje gången fick det liksom vara nog och de delades ut till släkt och vänner. Det kändes bättre än att de stackarna skulle ligga olästa i en låda!
Problemet är väl ofta att dubletterna inte alls är olästa. Tvärtom har man läst och läst, nött och slitit den sådär lagom mycket, skrivit namn och datum då den införskaffades. Inte så jäkla lätt att skiljas från den då.
Vi bestämde oss från början för att aldrig flytta isär och gav bort dubletterna. Det ex där något fanns skrivet eller antecknat sparades. Men som bibliotekarie har jag kanske ett något opersonligt förhållande till själva exemplaret och ett närmare förhållande till texten, och den går ju alltid att få tag på igen.
ni får helt enkelt anordna ett litet gästbibliotek med dubletterna, där andra kan låna era böcker och ni inte behöver vara rädda att de ska ska gå sönder!
Man registrerar dem på http://www.bookcrossing.com/ och släpper ut dem på grönbete. Se’n kan man roa sig med att se hur de vandrar ut i Sverige och kanske till och med vidare till andra länder. När vi (jag och min man) har släppt ut alla våra dubbletter, ska vi börja ta med oss god, svensk litteratur i engelsk översättning och släppa ut när vi är på semester. :)
Delar ni tandborste också? Parliv i all ära, men vissa saker är helt enkelt viktigare än kärleken. Böcker, till exempel.
//JJ
Oh no du Johan! Böcker må vara viktiga men det vete tusan om jag ändå inte väljer kärlek före.
Tycker det är verkligen jätteroligt att läsa era historier om hur ni löste dubblettproblematiken. Så många fina berättelser!
Jag tror dock att det lutar åt att vi kör separata bokhyllor en stund, även efter ihopflytt. Beroende på plats givetvis. Jag är redan totalt omgiven av böcker i mitt eget hem och bor man bara i en tvåa är det svårt att få in ytterligare tre-fyra hyllor…
Jag tyckte att problemet var större när vi separerade.. Vi var stundtals rätt osams om vem som egentligen ägde vilka böcker. Och vad skulle man göra med böcker som den ena har köpt men inte läst och den andra har läst och älskat? Lösningen blev mycket byteshandel med böcker och skivor..
Om man båda gillar att läsa växer ju bokbeståndet hejdlöst och då måste man ändra sitt förhållande till böcker. Man kan inte spara som en ekorre under decennier. Pärlorna får vara kvar andra böcker går vidare till släkt och vänner. Det är numera ganska lätt att köpa böcker som man ev saknar eller lånat bort pärlor som aldrig kommer tillbaka. Lite lättvindigare och lite generösare.
Men vi har mina, dina och våra böcker!